Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


1 kommentar

Att växa i tro

Vilken fantastik vår vi har haft och har! Det är som om vi får kompensation nu fullt ut för all snö och kyla som vintern förde in över vårt vackra Öland. Men nu grönskar det. Och det växer så det knakar över allt. Det är som om man kan se växandet nästan från dag till dag vid den här tiden på året. Och i förrgår hittades den första mogna frilandsjordgubben. Det var rekordtidigt. Och det bådar gott inför en sommar som vi väntar och längtar efter.

Mitt i denna prunkande och sprudlande tid kommer en söndag som handlar om att växa i tro. Kan man växa i tron? Och om man kan det, hur går det till? Jag tror att det är både möjligt och även något som är en del av det kristna livet att den som tror kan växa i sin tro. De allra flesta bilder som Jesus använder för att förklara trons väsen är organiska, dvs hämtar sitt innehåll från naturens sätt att växa. Och till skillnad från vårt mänskliga sätt att tänka när det gäller att växa – det handlar ofta om att bli störst och bäst – fungerar naturen helt annorlunda. Växandets mål är inte att bli större eller bättre än andra, det är att utveckla den inneboende potential som finns hos fröet och bli det som just den arten är ämnad till att bli. Och genomgående för all växt är att till slut bära frukt och förmera sig i nya blommor, träd eller grödor.

Att växa i tro handlar om samma sak, om att få se tron på Kristus och efterföljelsen av honom få bära frukt i den troendes liv och omgivning. Det får aldrig bli ett tävlande i att tro. Vår bestämmelse är att växa så att det Gud lagt ned i våra liv får bli till det han har bestämt det till och så bära god frukt. Men hur kommer man dit? Några av svaren möter vi i den bön som Jesus ber för sina efterföljare och som vi hittar i Johannes kapitel 17.

Det första som bönen tydliggör är att de troende har en tillhörighet, en hemvist, hos Gud. ”De är dina”, säger Jesus till sin far. Växandets grundförutsättning finns där i tillhörigheten, i vilandet, i tilliten att du är i och hos Gud. Martin Lönnerbo beskriver detta så fint i den bön som hör samman med Frälsarkransens gudspärla: ”Du är gränslös, du är nära, du är ljus och jag är din.” Där finner du trons djupa mysterium i bara några få ord och rader. Det oändliga i Guds storhet och det oändliga i att jag, lilla människa, får vara lagd i hans hand och omsorg. Vila, tro, tillit – och att få växa utifrån den myllan.

Så vill Gud bevara dig i gemenskap med sig själv och genom sitt ord och sin Ande fortsätta att hjälpa dig att växa i tron. För det är i den gemenskapen som du och jag får bli de människor som han har skapt oss till att vara och så bra frukt och vara till välsignelse bland våra medmänniskor.

Annonser


Lämna en kommentar

Vad är uppgiften?

Under juli månad skriver jag inför den kommande söndagen i Ölandsbladet. Här följer Apostladagens reflektion:

Såhär mitt i sommaren verkar det finnas en fråga som i stort sätt ingår i alla samtal som man har med folk. ”Har du semester än?” Semester! Vilket härligt ord det är. Det andas frihet, rekreation, förhoppningar och möjligheter. Semester. Det är också för många förknippat med Öland, med havet, stranden, vandringarna över alvaret, de öppna vidderna, det speciella ljuset och tacksamheten över allt det goda som livet ger.

Och nu i inledningen av semesterperioden möter oss en annan viktig fråga i Apostladagens texter. Det är frågan om vår uppgift. För oavsett om vi har semester eller ej, arbete eller ej, behöver vi en uppgift – en livsuppgift. Det är den som söndagens texter handlar om. Det talas om att vara både kallad och sänd och att vara nyfiken och öppen för att upptäcka det som ligger djupare och är större än det som tillhör den där vardagliga lunken.

I en av texterna (Mark 3:13-19) berättas det om hur Jesus kallar till sig tolv personer som han ger speciella uppdrag. Och så följer namnen på dessa tolv. Vi brukar kalla dem lärjungarna eller apostlarna. De som på samma gång är Jesu efterföljare och utsända. Namnen är viktiga. De säger oss att uppdraget som Jesus ger är personligt. Så är det också för oss. För jag tror inte att de tolv första namngivna är en exklusiv skara. De är istället de första i en lång rad av människor som uppfattat kallelsen att följa Jesus och tillsammans med honom upptäcka sin livsuppgift.

Det började med Simon Petrus, Jakob och Johannes och det fortsätter med Anna, Karin, Jonas, Mattias, Ahmed, Maija osv. Du är känd vid namn av himmelens Gud. Du är kallad vid namn av himmelens Gud. Du är älskad och utvald och det finns en plats och en uppgift för dig i Guds stora skapelse.

Vad är uppgiften? Är den tung? Har jag tid? Den uppgift som Gud har för dig och mig tar all tid i anspråk och ändå ingen tid alls. Den har med livet att göra och dess mål och innehåll. Den handlar om att vara del i återupprättandet av den värld vi lever i. Det var därför Jesus kom till den här världen. Frälsning betyder att hela och återupprätta. Frälsning har med hela skapelsen och hela livet att göra. Kallelsen, uppgiften, finns där du och jag är. Med våra liv får vi vara med och göra den här världen bättre och skönare, helare och rättvisare, tryggare och innerligare.

Vår livsmening ligger inte i arbete eller semester utan i att få vara med och betyda något och göra något som är större än oss själva och som räcker längre än våra egna mänskliga begränsningar. Jesus kallar människor – dig och mig – idag att följa honom och att vara sända av honom med den uppgift som passar var och en av oss.

Du passar in i själva skapelsen                                                                                                                                                     det finns en uppgift just för dig.                                                                                                                                                Men du är fri att göra vad du vill med den                                                                                                                           säga ja eler nej.

Du vet väl om att du är värdefull                                                                                                                                                  att du ät viktig här och nu                                                                                                                                                               att du är älskad för din egen skull                                                                                                                                               för ingen annan är som du.