Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


1 kommentar

En ny tid är nära

Matteus kapitel 3 hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV).

Vid den tiden uppträdde Johannes döparen. Så öppnar Matteus detta kapitel. Viken tid tänker han på? Och vad hände under tiden från det att Jesus och hans familj bosatte sig i Nasaret till dess Johannes döparen började sin verksamhet vid Jordanfloden? För Matteus är inte eventuella berättelser om Jesu tonår eller om hur många hus han varit med att bygga eller hur många frågor som ställts till honom om när han tänker gifta sig relevanta. Det viktiga är att få berätta om hur ”Gud mes oss” kommer till sitt folk för att visa att Gud vill vara närvarande i deras liv. Det viktiga är att det finns en tid som är Guds tid och att den tiden inleds av en excentrisk profetgestalt med sin huvudsakliga tjänst ute i ödemarken. Så kommer åter igen Guds tid, Guds handlande och Guds initiativ till oss från marginalen.

Denna nya tid inleds med ett rop. Omvänd er! Omvänd er, hur ofta har inte omvändelsens betydelse både glömts bort eller devalverats eller förvanskats i vår tid. Ett nytt sinnelag, ett nytt sätt att tänka, relatera och handla – där finns omvändelsens etymologi. Kalmar FF:s tränare Nanne Bergstrand talar ofta om att 90% av de tankar vi tänker idag är de samma som vi tänkte igår. Omvändelse innebär nya tankar, en ny syn på livet, ett nytt fokus, en ny väg osv. Fast egentligen är det en kallelse till att återvända till det ursprungliga – till Gud. Och en kallelse att åter göra Gud och hans ord till den yttersta referensramen för livet, den allt annat bedöms efter.

Och det är här som fariséerna och de skriftlärda missar poängen. Deras vilja att låta döpa sig och deras omvändelse hade mest med det yttre att göra. Det handlade om teori. Det handlade om vad man var. I vår tid handlar tro allt för ofta mer om teori, mer om vem som har rätt, mer om vem som har de bästa argumenten än om djup, Gudsrelation, handling och ett annorlunda liv. Det räcker inte att vara ättlingar till Abraham, ropar Johannes, eller att vara döpt eller tillhöra en församling eller att sitta i styrelsen eller att vara pastor eller präst eller allt vad man kan ta för intäkt till att man inte är sämre eller bättre än någon annan. Det handlar om, som Paulus tydliggör, huruvida man har en tro som tar sig uttryck i kärlek (jmf. Gal 5:6). Kristen tro är mycket mera ett verb än ett substantiv. Det är något man lever mer än bara något att stämma in i efter predikan i kyrkan på söndag förmiddag .

Omvändlese. Det som föregår och förebådar en ny tid, Guds tid – i historien och i en människas liv. Och fokuset är inte så mycket vad man omvänder sig från, utan vad man omvänder sig till. Himmelriket – Guds rike – är nära. Det är Johannes budskap. Det kommer också att bli Jesus budskap förkroppsligat i honom själv och synliggjort i hans liv, hans undervisning, hans tjänst för människor och hans lidande, död och uppståndelse. För Johannes är himmelriket nära, eftersom han vet att hans kallelse är att förbereda Israel för deras Messias. Matteus identifierar honom med profetorden i Jesaja.

Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. (v.3)

Nu banar denne, det gamla förbundets siste profet, väg för en ny tid, för Guds rikets tid att bryta in. Till dopstället vid Jordan kommer också till slut Jesus. Och ett märkligt samtal äger rum. Nästan som ett litet gräl om vem som borde döpa vem. Johannes vet och erkänner vem Jesus är. Hans reaktion är att backa, ge rum. Från nu är det Jesus som är centralpersonen i historien. Men Jesus vägrar. Och man kan fråga sig varför. Varför behöver Jesus döpas i Jordan? Var det inte ett dop som handlade om omvändelse? Visst, men omvändelse i den betydelsen att lägga sitt liv helt under Guds ledarskap. En omvändelse till att i allt förlja den väg som Gud stakat ut. Och en omvändlese till att bära det nya Gudsrikets frukt i sitt liv. Det är där som jag tror innebörden i ”det som tillhör rättfärdigheten” ligger. Jesu dop tydliggör än en gång hans totala identifikation med och berodende av Fadern i det som är hans uppdrag och tjänst, men också hans totala identifikation med oss männsikor i vår svaghet och vårt behov av frälsning, befrielse, heland och ett nytt hopp.

Där i Jordan sker hans kröning. Där bekräftas allt Matteus hittills skrivit om – släkttavlan, födelseberättelsen, stjärntydarnas hyllning, Herodes avundsjuka och Johannes döparens väckelserörelse. Här kommer den återstående länken i Matteus beviskedja att Jesus är Israels kung och Messias. Under en öppen himmel inleds den nya tid som Johannes predikat om, som de gudfruktiga längtat efter och som mörkrets makter bävar inför.

Himlen öppnar sig, och han såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: Detta är min älskade son, han är min utvalde. (v.16-17)

 Och så öppnas ett nytt kapitel i Guds handlande med sitt folk och med oss. ”Omvänd dig! Guds rike är nära!”

Annonser