Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Trons perspektiv – hur Mose hjälper dig att komma ut ur garderoben

I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tron vägrade Mose som vuxen kalla sig Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. (Hebreerbrevet 11:23-27)

En av den gångna julhelgens toppnyheter, både i TV, press och i kristen media, var att många kristna väljer att dölja sin tro. Genom den forskning som religionshistoriken David Thurfjell gjort, har han visat på att det finns en stark pinsamhetsfaktor i vårt samhälle omkring kristen tro. Det upplevs helt enkelt både töntigt och pinsamt att vara kristen. Andlighet går bra att tala om. Många människor ser på program som Övernaturligt på TV eller tycker inte det är konstigt att gå till ett medium. Men den kristna tron bär med sig en pinsamhetsfaktor som gör att många kristna har ett inre motstånd mot att vara öppen med sin tro. David Thurfjell liknar detta att vara öppen med sin kristna tro med att komma ut som homosexuell. I varje ny situation eller relation måste du och jag välja om vi vill ”komma ut” som kristen eller inte.

Jag vet inte om du känner igen dej i det här. Jag reser en hel del på tåg och det händer ibland att man kommer i samtal med människor på tåget. När frågan vad man arbetar med kommer upp säger jag sällan att jag är pastor. Det är få saker som dödar samtalet eller punkterar stämningen som att säga att man är pastor och professionell kristen. Och på tåget vill man ju inte gärna hamna i pinsamheter. Så, visst känner jag igen mig.

Att följa Jesus – att ta sin tro på Jesus på allvar – har i alla tider setts på med misstänksamhet och skepsis. Detta oavsett om den dominerande kulturen varit sekulär eller religiös. Lagom mycket religion har aldrig setts som något farligt. Bara en människa håller sin tro för sig själv är det inget problem. Men det har alltid varnats för dem som i världens ögon trott för mycket och där tron på Jesus har fått avgörande inflytande på de värderingar och val som människor har och gör.

Men det är just detta som Hebreerbrevets författare vill lyfta fram genom sitt sätt att berätta om Mose. Tron ger ett perspektiv till livet som utmanar oss att trotsa pinsamhetsfaktorn och hjälper oss att bli allt mer frimodiga i att följa Jesus och låta honom få ha det avgörande inflytandet över våra liv. På onsdag börjar vårens Alphakurs. I det första föredraget finns följande ord av C S Lewis med:

”Den kristna tron är om den är osann, fullständigt oviktig. Men om den är sann är den av allra största betydelse. Det enda den inte kan vara är lagom viktig.”

Det är helt tydligt att för de människor som Hebreerbrevets författare skriver till är den kristna tron av allra största betydelse. Men till skillnad från oss lever de i en tid och i en situation där deras tro, inte bara bär med sig en pinsamhetsfaktor. De har gått igenom hårda prövningar som resultat av att de valt att låta sin tro på Jesus synas och lysa och definiera vilka de är och vad som är betydelsefullt i deras liv. Lyssna till de ord som utgör själva introduktionen till trons kapitel.

”Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp och mycket lidande. Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående. Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.” (Hebreerbrevet 10:32-36)

Kasta inte bort er frimodighet!

Ni behöver uthållighet!

Där har vi själva anledningen till trons kapitel. Där har vi också den kontext i vilken vi måste sätta in orden och berättelserna i detta kapitel. Och det är där Mose kommer in i bilden.

Berättelsen om Mose är en typisk komma ut ur garderoben – eller i det här fallet Faraos palats – berättelse där frågor om identitet, identifikation, uppgift och livsmål är centrala. Och allt sker mot den bakgrund vi kan läsa om i de första kapitlen i 2 Mosebok. Istället för att vara en fristad, där Israels folk var skyddade och hade privilegier, hade nu Egypten blivit ett fängelse och folket försatt i slaveri. Och för att försvaga deras möjligheter att resa sig mot egyptierna hade farao beslutat att alla pojkar som föddes skulle dödas. Men Mose föräldrar trotsade detta påbud. De höll Mose gömd så länge det bara gick.

En av höstens mest omtalade böcker var nog Timothy Snyders lilla bok Om tyranni – 20 lärdomar från det 20:e århundradet. Den första lärdom han lyfter fram kallar han: Lyd inte i förväg. Det är så som tyranner, oavsett om de finns på en arbetsplats, i en relation eller i det politiska eller religiösa livet skaffar sig makt. De får människor att lyda i förväg, dvs att vara inställda på att inte stå upp mot det som är fel och orättfärdigt. Mose föräldrar – och Israels folk – vägrade att lyda i förväg! Det står att de ”lät sig inte skrämmas av kungens påbud.” Istället satte de tro till Guds beskydd, Guds försyn och att Gud hade en plan för deras nyfödda barn.

I den slags kultur som breder ut sig i samhället idag, där speciellt kristen tro förväntas vara tyst och inte få påverka hur livet både privat och offentligt levs, är det viktigt att vi inte lyder i förväg och blir tysta. Bibelns ord och kristen tro har massor att säga om hur vi bör leva våra liv och om hur samhället bör fungera för att vara gott och rättvist och rättfärdigt. Många gånger går det stick i stäv mot den kultur som i övrigt råder. Men Hebreerbrevets författare vill uppmuntra dig och mig att vara frimodig i att leva ett kristet liv som syns och som är öppet och som gör att människor blir nyfikna på vad det är som ligger till grund för vår tro.

Jag tror att du är ganska bekant med berättelsen om Mose, om hur han hamnade i faraos palats och om hur han egentligen kunnat förbli där – priviligierad, upphöjd, bekymmersfri. Men han valde en annan väg, en väg som det krävs tro och mod för att gå. Hebreerbrevets författare beskriver denna trons väg genom två ganska drastiska motsatspar:

”Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden.” (11:25)

”Han räknade Kristi vanära som större rikedom än Egyptens alla skatter.” (11:26)

Vilket perspektiv! Det är detta som är trons perspektiv! Tron ser annorlunda på vad som är väsentligt och värdefullt. Tron värderar det större och vidare och längre och djupare perspektivet och sträcker sig bortom det som är begränsat av här och nu. Och det är precis det livet som Gud vill inbjuda dig och mig till att leva. Det finns en bekvämlighet i att leva undangömd och ha sin tro lite lagom synlig. Det finns en bekvämlighet i att befinna sig i garderoben, eller i faraos palats, men tids nog blir den bekvämligheten till ett fängelse och hjärtat tar till slut så mycket stryk att relationen till den levande Guden dör. Så blir det som skulle vara själva drivkraften och energikällan i livet reducerad till handlingar och ritualer med endast begränsad betydelse.

Det kom en dag i Mose liv där han insåg att han hade ett val att göra. Det handlade om vem han var – om hans identitet som människa. Det handlade också om den kallelse som Gud lagt över hans liv. Det valet hette Guds förtryckta folk och Kristi vanära. Jag tror att den helige Ande kallar oss idag till en allt större radikalitet i vår tro och i vår förväntan på vad Gud ska göra i vår tid. Men för att kunna bejaka den kallelsen behöver vi fundera över samma slags val som Mose – bekvämlighet, respekt, rikedom eller Guds folk och Kristi vanära.

Pinsamhetsfaktorn i den kristna tron är som vi ser inget nytt fenomen. Varje generation genom historien har på ett eller annat sätt stått precis i samma valsituation. Guds folk och Kristi vanära eller respekt, rikedom och syndens kortvariga njutning. Vad är det då som får vågskålen att tippa över? Vad är det som gör att människor genom Guds folks hela historia valt Kristi vanära istället för att lyda i förväg? Hebreerbrevets författare ger oss svaret.

Mose ”hade blicken riktad på lönen… Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige” (11:26, 27)

Vi har just avslutat två veckor av olympiska spel i Sydkorea. Sverige har gjort sitt kanske bästa OS genom tiderna med 7 guld, 6 silver och ett brons. Bakom dessa framgångar och bakom varje deltagares insats ligger oerhört mycket arbete, träning, smärta och längtan. Och vad är det som driver människor till att gå igenom allt detta? De har – för att använda Hebreerbrevets ord – blicken riktad på lönen. När de står där med sin prestation och ibland med sin medalj runt halsen säger de: det var värt allt ihop. Paulus skriver att allt detta gör människor för en lön som förgår, medan den lön som finns redo för dig och mig är en som aldrig kommer att förstöras, och tillägger: ”Spring för att vinna den!” (1 Kor 9:24)

Det finns dock en komponent som är större och mer kraftfull än alla andra. Tron är ett öga som ser vad andra inte ser. Mose såg den Osynlige. I nästa kapitel i Hebreerbrevet uppmanas läsaren att ha blicken fäst på Jesus. Målet och lönen är inte bara ett pris eller en belöning en gång i framtiden. Målet och lönen är Jesus. Det är relationen och gemenskapen med Jesus som är det avgörande. Det är vad Jesus får vara och betyda i ditt och mitt liv som till slut gör att vågskålen tippar över. Han har valt att identifiera sig med dig och mig. Han blev en människa som vi. Han utblottade sig själv. Han utstod hån, förakt, tortyr och döden på korset. Han förnedrades offentligt inför hånande och skrattande folkskaror. Han gjorde det för att han älskar dig och mig och varje människa och vill ha en personlig relation med oss. Han har redan burit pinsamheten. Och han har gjort det för att kunna ge oss frimodighet och uthållighet.

Men den hånade och korsfäste Jesus är alltid samtidigt den uppståndne och upphöjde Kristus, för att använda Jürgen Moltmanns språk. Det innebär att när du och jag kallas att identifiera oss med Guds folk och Kristi vanära är det också ett deltagande i Kristi seger, både på korset och i uppståndelsens triumf. Jag tror att det var denna seger som Mose såg och som gav honom kraft att lämna sin trygga värld. Han hade den segern framför sig och såg den i tron. Men oss är det annorlunda.  Vi har facit! Vi vet att Jesus har segrat och vi får vandra i hans seger.

När Gud är verksam med sin Andes kraft i ditt liv. När Guds välsignelse möter dig och din familj. När du får uppleva hans ledning och hör hans tilltal på en daglig basis. När du varje dag får vakna upp och veta att denna dag får du gå igenom livet som Guds älskade barn och får se hur Guds vilja och Guds himmelrike blir verklighet i ditt liv. Då är det värt allt! Det är detta som är att leva i trons perspektiv!

 

 

Predikan i Församlingen Brofästet 180225

Annonser


Lämna en kommentar

Varför är Jesus så betydelsefull?

Vem är Jesus? Vad gjorde han? Vad sa han? Vad gjorde honom annorlunda mot alla andra som levat genom historien? Frågorna är många och kanske svaren också.

Men vem säger du att han är?

Frågorna om Jesus är viktiga frågor. Stora frågor. Kanske de största och mest avgörande frågor vi kan ställa.

För att svara på människors frågor i sin tid – och i vår tid – skriver Johannes sitt evangelium. För ingen del av Nya Testamentet är så specifikt fokuserat på att klargöra vem Jesus är, och varför det är betydelsefullt.

Orden i evangeliets avslutning kan också sägas om allt Johannes skriver:

Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och att ni genom att tro ska ha liv i hans namn. (Joh 20:30-31)

Johannes har ett tvåfaldigt syfte med sitt evangelium: att människor ska komma till tro på Jesus som Messias, Guds son och att de ska ha liv genom hans namn. Det är detta som gör frågan om Jesus så betydelsefull och så brännande – och så allvarlig – också idag!

Många sökande människor säger ungefär såhär idag: ”Jag känner att jag har kontakt med Gud direkt – jag förstår inte vad jag ska ha Jesus till.” Och så blir Jesus i sämsta fall ett hinder för deras andlighet eller i bästa fall en god människa, eller en morallärare som någon gång ”kanske” har levt. Det är precis denna hållning till Jesus som C S Lewis adresserar när han säger: ”Jag är beredd att acceptera Jesus som en stor vishetslärare, men jag kan inte acceptera at han hävdar att han är Gud”. Det är precis detta vi inte får säga!

Varför får vi inte säga så? Framför allt därför att det inte stämmer med vad Jesus sa om sig själv och om vad Gud säger om Jesus!

Johannesevangeliet är fullt av ställen där Jesus berättar om vem han är. Egentligen är det så att varje handling och varje ord från Jesus är ytterligare en del av den stora uppenbarelsen av Gud genom Jesus.

I evangeliets struktur läser vi om sju under som Jesus gör. De kallas tecken, vägvisare, därför att de alla vill peka på vem Jesus är och hjälpa oss att komma till tro på honom. Men det finns också sju specifika händelser där Jesus på ett mycket tydligt sätt berättar för sina åhörare och för oss vem han verkligen är!

Sju ”jag är”

När Jesus ska tydliggöra för oss vem han verkligen är gör han något som överraskar och som är så kontroversiellt att det genast ställer det han säger om sig själv på sin spets. För antingen är han bara en galen hädare – eller så är det han säger om sig själv sant!

För oss, här och idag, är det lite svårt att se och förstå hur kontroversiellt det Jesus säger egentligen är. Men för dem som hörde honom då var det dynamit. Vart och en av de sju saker som Jesus säger om sig själv börjar nämligen med orden jag är.

Jag är livets bröd

Jag är världens ljus

Jag är grinden

Jag är den gode herden

Jag är uppståndelsen och livet

Jag är vägen, sanningen och livet

Jag är den sanna vinstocken

Och vi tänker, ”OK, visst är det lite att ta i (hybrisvarning, kanske). Kan förstå att folk blev arga.” Men det vi missar är att orden jag är inte bara är subjekt och predikat i en vanlig mening. Det är de ord som Gud använder för att uppenbara sitt namn i det gamla förbundet. Och för att förstå djupet och kraften i de orden behöver vi göra en resa närmare 3500 år tillbaka i tiden.

Guds namn

2 Mosebok börjar med att beskriva Israels folks situation och nöd som slavar under Farao i Egypten. Det är en berättelse om förtyck och förnedring och om de olika åtgärder som Farao tar till för att underkuva isreaeliterna. De blir byggnadsslavar, deras nyfödda pojkar dödas, deras kultur och identitet förminskas och utraderas.

Mitt i detta föds en liten pojke som får namnet Mose – och så kommer berättelsen om hur han räddas från att dödas av Faraos dotter och växer (ironiskt nog) upp i Faraos palats. En dag blir det klart för Mose vilken hans rätta identitet är. Hans ögon öppnas. Han ser sitt folks situation, han försöker göra något åt situationen, men saker går över styr och Moses tvingas fly ut i öknen.

Så blir den egyptiske prinsen en fåraherde. Och där många, många år senare, ensam och misslyckad, som främling i ett annat land, möter han Gud.

Och i 2 Moseboken kapitel 3 finner vi berättelsen om Mose och den brinnande busken. (v 1-6)

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Och så berättar Gud för Mose att han sett sitt folks nöd, att han hört deras böner, deras rop på hjälp, och att han ska befria dem. Inte bara det. Han ska ge dem ett nytt land, ett nytt hem, och de ska bli hans folk.

Mose är den Gud kallar att bli hans redskap för detta!

Det är då den märkliga, men högst avgörande frågan ställs: ”Vem är du? Vad är ditt namn? Vem ska jag hälsa ifrån?”

Och Gud sade: Jag är den jag är. Säg dem att han som heter Jag Är har sänt dig till dem. (v. 14)

Jag Är – på hebreiska skrivet med fyra konsonanter JHVH – är Guds namn och Guds självuppenbarelse. För judar så heligt att ingen människa fick uttala det ordet/namnet. (Så när man läste Bibeln på hebreiska och kom till det namnet sa man Herren istället för att uttala Guds namn.)

Jesus – Jag Är

Johannesevangeliets berättelse om Jesus handlar om hur Jesus uppenbarar för oss sin identitet – vem han är. Hans jag är knyter direkt an till berättelsen om hur Gud visade sig för Mose och befriade sitt folk!

Varje gång Jesus talar om sig själv som jag är så öppnas hela denna hisnande berättelse om hur Gud själv uppenbarar sig för sitt folk i historiens mest avgörande ögonblick för att rädda och befria dem och föra dem in i det Gud för länge sedan hade lovat dem!

Ett av de vackraste tillfällen detta sker (också det första) är när Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn. De hade talat om det levande vattnet. De hade talat om hennes liv. De hade talat om sann tillbedjan och om vad som är livets innersta mening. Och så säger hon: ”Jag vet att Messias kommer, och när han kommer ska han låta oss få veta allt.” Och Jesus svarar: Det är jag, den som talar till dig. Eller: Jag är – den som talar till dig.

Så blir inte Guds närvaro eller förståelsen av vem han är något som hör antingen det för gångna eller framtiden till. Det som uppenbaras i namnet jag är handlar om nuet! Genom Jesus är Gud närvarande och verklig rakt in i en människas vardag och liv – i varje enskilt nu. Och plötsligt blir Guds väsen och närvaro och frälsningshandlande något som handlar om våra liv och om de människors liv som vi har omkring oss.

Sju ”jag är” – fördjupning

Med vart och ett av de sju tillfällen då Jesus talar om sig själv som jag är följer något vi behöver göra som respons till vem han är och även ett löfte som berättar vad hans befrielse/frälsning betyder i en människas liv.

Joh 6:35             Jag är livets bröd – den som kommer till mig skall aldrig hungra

Joh 8:12             Jag är livets ljus – den som följer mig skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus

Joh 10:9             Jag är grinden – den som går in genom mig ska bli räddad… han ska finna bete

Joh 10:14-16    Jag är den gode herden – den som känner herden lyssnar till herdens röst. De blir en herde och en hjord.

Joh 11:25          Jag är uppståndelsen och livet – den som tror på mig skall leva om han än dör

Joh 14:6             Jag är vägen, sanningen och livet – ingen kommer till Fadern, utom genom mig

Joh 15:1-2         Jag är den sanna vinstocken – den som förblir i mig bär mycket frukt

Här finns det ett antal ord som understryker att det Jesus inbjuder oss till framför allt handlar om en ny relation till honom och till Gud: komma, följa, gå in i eller genom, känna, tro, förbli. Det är detta som Guds stora frälsningsgärning handlar om – både i det gamla och i det nya förbundet. Gud formar ett nytt folk som är hans och han gör det nu genom Jesus!

Och precis, som alla kunde läsa om Guds väldiga gärningar och hur Gud befriade sitt folk i det gamla förbundet, så talar Jesus om sig själv som den som ger bröd, vatten, ljus, frälsning, gemenskap, liv, kunskap om Gud – allt för att våra liv ska bära mycket frukt och vi få leva i en full och fullständig relation till Gud själv – frälsta, befriade och upprättade! Och Johannes budskap till oss genom den sju jag är-orden är att Jesus unik och utan jämförelse.

Visa oss Fadern

En del människor (eller många) i vår tid stör sig på den kristna trons exklusiva hävdande att Jesus är den enda vägen till Gud. Och i en del sammanhang försöker kyrkliga företrädare att tona ned detta eller förklara bort denna exklusivitet.

Men – man kan inte förklara bort Jesus – och säga att det finns säker andra vägar också – och fortfarande kalla sig kristen! Kristen tro bygger på att Gud har visat sig för oss, att Gud har blivit människa (eller att Ordet blivit kött som Johannes skriver i kap 1) och att detta är den stora och sanna uppenbarelsen av vem Gud verkligen är!

Jag hörde en berättelse en gång om en 5-årig flicka som satt hemma vid köksbordet och ritade en teckning. Så kom hennes mamma och frågade: Vad gör du? Och flickan svarade: Jag ritar en teckning som föreställer Gud. Mamman sa: Vad dum du är, inte kan du rita en teckning som föreställer Gud – ingen vet hur Gud ser ut. Flickan svarade: Nä, men när min teckning är färdig, då vet dom det!

Johannes skriver: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1:18)

Den där sista kvällen när Jesus var tillsammans med sina lärjungar och säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kan komma till Fadern utom genom honom, får han en fråga som nästan gör honom helt ställd.

Filippos är den som kommer med frågan. Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss? Ja, vad ska Jesus svara?

Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? (Joh 14:9)

Jesus ger inte en teologisk utläggning som svar. Han berättar inte om treenighetsläran eller Gud attribut. Han talar om att känna honom! De vill säga: det är bara genom att lära känna Jesus som vi i sanning kan lära känna Gud!

Jesus är betydelsefull

Det är här den avgörande punkten finns. Det budskap som Nya Testamentet ger och som Johannes använder hela sitt evangelium för att hamra in handlar om att Gud har kommit till den här världen och blivit människa som vi, delat våra liv med allt vad det innebär och innehåller och där i detta ser vi den fulla uppenbarelsen av vem Gud är!

Bara genom Jesus kan du se den sanna bilden av Gud!

Bara genom Jesus kan du finna väg till att förstå vem Gud är och vad han vill med ditt liv.

Det finns ingen annan väg!

Det är därför Jesus är så betydelsefull! Det är därför som det är avgörande vad vi säger om honom:

Det är avgörande för våra egna liv, vår tro, vår gemenskap med Fadern och med varandra. Det är lika avgörande för de människor vi har omkring oss – för deras liv, deras framtid och deras möjligheter att leva det nya livet tillsammans med Gud.

Vad som kommer att hända i allt detta har helt klart med Jesus att göra. Men det har också med vad du och jag säger om Jesus att göra.

Är Jesus bara en i mängden av religiösa lärare?

Är han kanske bara en galen bedragare?

Eller… är han den han säger att han är – den Gud som kom för att uppsöka och rädda de förlorade och förvandla människors liv?

Vem är Jesus? Det är en stor fråga. Det är den stora frågan. Det är den avgörande frågan!

Vad är ditt svar?