Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Vad som driver Jesus

Matteus avslutar det nionde kapitlet med att berätta om drivkraften i Jesu tjänst. Han skriver att när Jesus såg människorna fylldes han med medlidande. Och man kan ju tycka att medlidande är en ganska ytlig drivkraft. Sympati kan man ju ha för mycket och för många, men att det skulle vara en grundläggande drivkraft är kanske för mycket sagt. Men så var det inte för Jesus. Det medlidande som Matteus beskriver är så mycket djupare och starkare än det vi vanligtvis talar om. Det ordval som Matteus gör visar att Jesus berörs av människors situation, deras lidande och nöd, på ett rent fysiskt sätt. Det finns en inneboende drivkraft utifrån hans unika sätt att se hur människor har det som driver honom i den tjänst han utför. Och människor reagerar väldigt olika i evangeliet på det Jesus gör. Det blir tydligt också i Matteus 9.

När Jesus botat den lame och förlåtit hans synd står det att de som såg det både greps av fruktan och prisade Gud, lite senare efter att Jesus botat kvinnan med blödningarna och uppväckt synagogföreståndarens dotter kan vi läsa att ”ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten” (v. 26). Och de två blinda som Jesus senare botade genom att beröra deras ögon spred själva, trots att Jesus försökte hindra dem, ut ryktet om vad Jesus hade gjort. Det hela sammanfattas sedan i den reaktion som Matteus beskriver efter att den dövstumme befriats. Folk häpnade över det de varit med om och sa: ”Aldrig förr har man sett något sådant i Israel” (v. 33) Samtidigt som människor förundras och tackar Gud för det Jesus gör försöker fariséerna, den tidens religiösa elit, att ge sin förklaring. Det är inte Gud som är på färde, menar de. ”Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.” (v. 34) Jesus är i deras ögon en trollkarl som använder svart magi.

De människor som Jesus mötte i sin tjänst och som vi läser om i Matteus 8-9 befinner sig i en besvärlig situation. Som får utan herde, beskriver Matteus det hela. Och man kan förstå hans reaktion. Istället för att möta människors andliga och sociala behov, så ägnar sig deras ledare åt att smutskasta Jesus och att försöka göra sig populära hos ockupationsmakten. Matteus beskriver de människor som levde på det här sättet som ”illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde” (v. 36).

För Matteus läsare blir bilden tydlig. Det som berättas här är samma sak som beskrivs i det berömda herdekapitlet i Hesekiel 34, där Gud går till rätta med folkets ledare för att de inte tagit sin ledarskapsuppgift på allvar.

Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. (Hes 34:4)

Men så ger Gud ett löfte om att sända en herde efter hans eget hjärta som ska göra allt det som herdarna/ledarna försummat. Och när Mose mot slutet av sitt liv ber till Gud om att han ska utse en efterträdare till Mose så ber han Gud göra det så att folket inte ska bli ”som får utan herde.” (4 Mos 27:17) Och Gud svarar Mose: ”Hämta, Josua, Nuns son, han är en man med ande.” (v. 18) Josua är den hebreiska versionen av namnet Jesus!

Den som Gud sänder för att människor inte ska vara som får utan herde, illa medfarna, betryckta, bundna, utan hopp och framtid, utan tro och glädje i livet, det är Jesus – Guds son, Människosonen, Davids som, Messias, den gode herden. Han som är fylld av medlidande. Han vars hjärta bankar, värker, blöder för oss människor och för att vi ska få ett nytt liv i frihet och gemenskap i Guds rike.

Det är inte svårt att se likheterna mellan vad både Hesekiel och Matteus beskriver om människors belägenhet utan Jesus och hur det ser ut i vårt land idag. Människor är illa medfarna och ofta hjälplösa under missmod, hopplöshet, förvirring, andligt betryck, sjukdom, psykisk ohälsa, sociala problem och allmänt sjunkande moral i samhället. Får utan herde, med religiösa ledare som själva leder förfallet!

Det är med en sådan bakgrund som det Jesus avslutar kapitlet med att säga blir så starkt. ”Skörden är stor, men arbetarna är få.” (v. 37) Det verkar som kriterierna för skörd är två i det här fallet. Det ena är Jesus och Guds rike och evangeliet om hur detta rike bryter fram med kraft och upprättar och förvandlar människor. Det andra är den nöd som finns bland dessa människor. Det är i skärningspunkten mellan nöden och evangeliet om Guds rike som skörden bärgas in för Gud! Det är till den skärningspunkten som Gud kallar oss som vill vara Jesu efterföljare. Och han utmanar oss att inte backa undan och tro att någon annan, eller samhället, ska kunna möta den nöden. Det är evangeliet om Guds rike som är vårt uppdrag, precis som det var Jesu uppdrag. ”Bed därför skördens herre om arbetare till sin skörd.” (v. 38)

Hur det skördearbetet ser ut och vilka redskap som finns i det arbetet återkommer vi med i morgon då vi lyssnar till Jesu andra stora predikan i Matteusevangeliet, det s k  utsändningstalet. Men fram till dess, lyssna till och låt dig både beröras och inspireras av Simon Ådahls sång: Jag tänker be för Sverige

Annonser