Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Där är din son

Tredje ordet: ”Kvinna, där är din son. […] Där är din mor.” (Joh 19:26, 27)

Nedanför korset står de närmaste. De står där mitt mellan de som hånar och den som hänger på korset och som utkämpar sin smärtsamma dödskamp.

Ibland kan det vara svårt att veta vilka som är de närmaste. Människor som stått en annan människa nära genom livet kanske inte kan eller förmår stå kvar och vara nära när det sista steget i livet ska tas. Det är svårt att vaka vid en dödsbädd därför att det utmanar så mycket av allt som vår tid och vårt samhälle menar viktigt och lönsamt. Och så har det nog alltid varit. Dödsbädden påminner oss om det enda faktum i livet som är oåterkalleligt. En dag är det vår tur. En dag ska jag dö.

Jag har haft förmånen att följa två av de viktigaste kvinnor jag haft i mitt liv de sista stegen in i evighetens värld, min mor och min svärmor. Stilla fick de somna, stilla kunde vi se hur livet försiktigt lämnade deras kroppar och döden inträdde. I båda fallen kändes det samtidigt som en födelseprocess. De föddes in i ett nytt liv, in i en ny värld. Jag fick förmånen att vara där som en av de närmaste.

Men inte alltid är döden vacker. Att stå under Jesu kors, och stanna kvar där, kan inte varit lätt. De närmaste, Jesu mor, Jesu faster, Maria från Magdala och Johannes. Alla andra hade flytt. Nu står de under korset och ser Jesus kämpa i smärta och utlämnad åt allas förakt mot döden. Och precis som när man sitter där vid en döendes sängkant och hör andetagen bli allt glesare och hoppas att det senaste andetaget också skulle vara det sista, så önskade de nog och bad till Gud om att det senaste med stor smärta tagna andetaget skulle vara Jesu sista.

Det är i kretsen av de närmaste som Jesus talar till sin mor. Kvinna! Samma lite plumpa sätt att tala som en gång vid bröllopet i Kana. Då var budskapet att hans stund inte hade kommit och att hon skulle lämna honom i fred. Nu är hans stund inne och hon måste, fast hon i sitt djupaste inre inte alls vill det, nu måste hon lämna honom. Det som sker framför hennes ögon kan inte göras ogjort.

Kvinna! Där är din son! Hennes blick tvingas för några ögonblick förflyttas från Jesus, den förstfödde, änglabarnet, hennes glädje och sorg till en yngling i övre tonåren. Där är din son. Svärdet håller på att gå rakt igenom hennes inre. Hans lidande är hennes lidande. Hon bär det i sin kropp, precis som hon burit honom i sin kropp. Hon ser på Johannes och förstår. För alltid ska de vara förbundna genom det de nu sett och varit med om. Det Jesus inte längre kan ge henne som den äldste sonen, det blir det Johannes uppgift att ge. Han tillhör de närmaste.

Vad är det som sker här? Är det bara en snabb bild av en familj mitt i ett djupt och omänskligt trauma som försöker att få ihop livet och framtiden? Eller är det något annat vi ser? Kan det vara så att frågan om vilka som är Jesu närmaste fortfarande lever vidare? Jag tror svaret handlar om hur vi närmar oss korset, den som hänger där och det som sker i försoningens stora kärleksakt. Vågar vi stå kvar? Vågar vi inse vår delaktighet i den död som spelas upp inför våra ögon? Korset vill hjälpa dig och mig att inse något viktigt om oss själva och om Jesus, men också om vikten av gemenskap.

De som stod vid korset, de närmaste, är en bild på församlingen. Klämda mellan häcklare och frälsningens symbol lever de i kärlek till den korsfäste. För det krävs mod och det krävs kärlek att stå kvar. Till församlingen talar Jesus om att ta hand om hans mor, syster och bror. Matteus berättar om hur Jesu mor och bröder kom för att tala med honom. När Jesus fick reda på det svepte han med handen och visade på dina lärjungar och sa: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror min syster och min mor.” (Matt 12:49-50)

Annonser


Lämna en kommentar

Gud vill använda dej

Matteus första kapitel hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV).

Kapitlet innehåller två delar. Jesu släktträd och berättelsen om Jesu födelse. Båda har som syfte att besvara frågan om hur Jesus, som ju inte var Josefs biologiska son, ändå genom Josef kan sägas vara både Abrahams och Davids ättling och av kunglig börd och släkt.

Att det är något speciellt med Jesu födelse märker vi i kapitlets andra del. Det börjar i v. 18 med att säga: Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så. Det är som om Matteus vet att omständigheterna runt omkring Jesu födelse behöver redas ut. Och alla detaljerna i den beviskedja som han nu lägger fram är viktiga att ha med: Maria befanns vara havande genom Helig Ande, Josefs lagtrohet och stora andliga och personliga integretet, Marias utsatta situation, ängelns budskap till Josef, kopplandet till det profetiska löftesordet om Immanuel, namnet Jesus – frälsarnamnet, och Josefs lydnad inför det Gud uppenbarat för honom genom ängeln.

Jesus, av kunglig släkt, sann Gud (genom den helige Ande) och sann människa (född av Maria), har ett ärende till oss. Vi måste förhålla oss till honom. Det är det som släkttavlan och födelseberättelsen tydliggör. Evangeliet har också ett ärende till oss. Goda nyheter om det Gud gör för oss. Ta emotbudskapet? Följa Guds Messias? Där finns utmaningen.

Några ytterligare reflektioner. På en rad avgörande ställen i Matteusevangeliet hänvisar evangeliesten till att det som han berättar om är uppfyllelsen av vad som sagts genom profeterna. (1:22, 2:15,17.23, 4:14, 8:17, 12:17, 13:35, 21:4, 26:56 och 27:9) Håll ögonen öppna för dessa ställen. De är viktiga för att förstå vad evangeliets budskap handlar om.

Sen har jag funderat över vad innebörden är av att det finns fyra kvinnor omnämnda i Jesu släkttavla. Vad tror du om den saken? Jag tänker såhär: Det finns ett par saker som är gemensamma för dessa fyra. Dels att de alla är icke-judar. Dels att det är något anmärkningsvärt deras barnafödande. Jag tror att dessa lite annorlunda omständigheter som finns med i det judiska folkets historia och som finns med i avgörande lägen av dena historia finns med där för att förbereda oss på de lite annorlunda omständigheterna omkring Maria och hennes barn.

Samtidigt finns det ett starkt budskap i detta. Tamar, Rahab, Rut, Batseba och Maria var alla människor från marginalen. De var inte de självklaraste hjältarna i människors ögon. Men Gud använde dem, både trots och tack vare de personer de var, för att förverkliga sina syften.

Min huvudtanke för den här dagen är lite färgad av gårdagens evangelietext (Marie Bebådelsedag) och orden om att för Gud är inget omöjligt. Vem du än är, hur lite du än tror dig betyda i dina egna eller i andras ögon, så både vill och kan Gud använda dig för sina syften och för sitt rike. Marias svar till ängeln i Lukasberättelsen är: Jag är Herrens tjänarinna. Ske med mig som du har sagt.

Min bön är: Gud använd mig idag så att ditt namn bli ärat och andra människor blir välsignade!

Lyssna till The Brooklyn Tabernacle Choir när det sjunger: If you can use anything, Lord, you can use me.