Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


3 kommentarer

Alla fylldes de av helig Ande!

Alla fylldes de av helig Ande! Detta är pingstdagens viktiga och radikala verklighet!

När pingstdagen kom vad de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med ord som Anden ingav dem. (Apg 2:1-4)

Händelserna den första pingsten är den stora skiljelinjen mellan det gamla förbundet och det nya. Det är något helt häpnadsväckande som sker. Något som många även idag har svårt att ta in. Den Ande som tidigare under det gamla förbundets tid endast föll över eller förmedlades av speciella personer – kungar, präster och profeter – faller nu över alla. Det är inte längre någon åtskillnad. Alla har direkt tillgång till och direkt gemenskap med den helige Ande.

En viktig både teologisk och exegetisk fråga att klargöra är vilka dessa alla är som det talas om i Apg 2:1. Det finns tre sätt som detta har tolkats på av olika exegeter och teologer under historiens gång.

  1. Alla refererar till apostlarna (nu förstärkta med den nyss invalde Mattias). Detta synsätt skulle kunna vara naturligt eftersom det precis föregående avsnittet handlar om hur man valde en efterträdare till Judas och att den sista versen i kapitel 1 avslutas med att Mattias ”upptogs som den tolfte bland apostlarna” (1:26). Det finns dock några tydliga problem med denna läsning. Först att det föregående avsnittet inleds med att berätta att det var 120 personer närvarande när detta val gjordes. Sedan att det språkligt sett är onaturligt att kalla apostlarna för alla och sedan förstärka detta alla med ytterligare ord som beskriver att de var där tillsammans och i stor enhet (detta blir mycket mer tydligt utifrån den grekiska texten än från Bibel 2000: de var alla helt tillsammans med varandra [min översättning]). Slutligen i vers 4 berättas det att ”alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med ord som Anden ingav dem.” Sedan beskriver berättelsen att var och en av dem som hörde dem tala hörde just sitt språk tala. Petrus förklaring till detta är att det som nu sker är uppfyllelsen av profeten Joels ord: ”Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min Ande över alla människor (2:17). Och så beskrivs hur unga, gamla, män och kvinnor alla fylls av Anden. Alla i vers 1, vers 4 och vers 17 syftar på samma verklighet och den är större än att begränsas till de 12 apostlarna eller till att bara de är förmedlare av denna verklighet. Väldigt få kommentatorer ger utrymme för att det alla skulle begränsas till bara de 12 apostlarna.
  2. Alla refererar till dem som hörde Jesu löfte om Andens utgjutande (1:4, 8) och som sedan var med vid himmelsfärden och samlades i den övre salen under bön (1:14). Det skulle då ha varit de 11 apostlarna, vilka namnges i v. 13, tillsammans med några kvinnor, Jesu mor och bröder, allt som allt, en grupp om 15-20 personer. Det alla som återfinns i 1:14 och som nog får anses innefatta inte bara de namngivna utan hela denna grupp skulle då vara samma alla som möter oss i 2:1 och som detta senare alla hänvisar till. Mot detta står att denna läsning bortser från att denna grupp i 1:5 beskrivs innefatta 120 personer. Jag har inte heller hittat några kommentatorer som hävdar denna läsning.
  3. Kvar står att alla i 2:1 och 2:4 syftar på dessa 120 personer – apostlarna inkl. Mattias, Jesu mor, ett antal kvinnor, Jesu bröder och en stor grupp av andra av Jesu efterföljare som samlats i Jerusalem för att vara med om pingsthögtiden inräknade. Denna läsning stämmer väl med Lukas betoning av att alla var där tillsammans i enighet. Det stämmer med hans berättelse om hur man höll ut i bön och väntade på Jesu löfte (1:5). Det stämmer med Lukas berättelse om människor från olika delar av den då bebodda världen som var där och som där hörde evangeliet talas på sitt eget språk. Det stämmer med den uppståndelse som detta skapade i staden (om 12 personer går ut på torget och talar i tungor ger det inte samma effekt som om 120 gör det, och då också både kvinnor och män, unga och gamla). Det stämmer med hur Petrus tolkar profetian hos Joel (2:17-21), och det stämmer slutligen med vad Petrus säger som uppmaning till de församlade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla” (2:38-39). Läsningen att alla i 2:1,4 handlar om de 120 är också den sedan urkyrkans dagar dominerande bland kommentatorerna.

Löftet gäller inte bara vissa – det gäller alla! Det är pingstens underbara och revolutionerande evangelium! Löftet om förlåtelse och ett nytt liv, löftet om en ny gemenskap med Fadern och med Jesus direkt genom Anden och utan mellanhänder och löftet om ny kraft för varje ny dag. Det är denna demokratiserade form av Guds närvaro som är grunden för den kristna kyrkans tillblivelse och fortlevnad. Det är detta som är både förutsättningen för och innehållet i den nya tid som bryter in i och med den första kristna pingsten.

 

Annonser