Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Adventsreflektioner om ledarskap

Under hösten har jag arbetat med och låtit mig inspireras av en vers i profeten Mikas bok. Den handlar om vad Gud ser som centralt i en människas liv och livshållning. Tre nyckelbegrepp lyfts fram: att göra det rätta, älska barmhärtighet och vandra i ödmjukhet med sin Gud (Mika 6:8). (Jag har skrivit om det här, här, här och här.) Den fråga som jag nu ställer är om detta också är något som har bäring på hur vi ser på ledarskap och att vara ledare både i arbetsliv och i församlingsliv.

jesus_on_donkey_palmsundaycrowd

Vi har just firat den första söndagen i advent och i stort sett varenda kyrka i vårt land har man läst och predikat om hur Jesus rider in i Jerusalem omgiven av folkets jubel och buren av deras förväntningar (Matt 21:1-11). Jag skulle vilja använda mig av den berättelsen för att söka svar på den ovan ställda frågan. Jesu intåg i Jerusalem har självklart väldigt mycket mer att säga än detta, men jag ser några viktiga saker omkring det slags ledarskap jag tror vi behöver se mer av i vår tid och det slags ledare jag strävar efter att vara. Så Jesus får här bli vår modell, vårt föredöme.

I textavsnittet ges Jesus två titlar som båda pekar ut honom som ledare: kung och profet. Vi ska reflektera lite mer ingående om detta, men jag tänker mig att de pekar på mandatet att leda och ledarskapets effekt, dvs vad som sker med omgivningen genom Jesu ledarskap.

Kung – ledarskapets mandat

Se din kung kommer till dig ödmjuk och ridande på en åsna, på en arbetsåsnas föl. (Matt 21:5)

Vad är det som kännetecknar Jesu mandat att leda? Han uppfyller ju inte den tidens (inte heller vår tids) bild av vad det innebär att vara kung. Ändå är det så evangeliet beskriver honom och underförstått ser de människor som finns omkring honom också honom utifrån den rollen. Men Jesus verkar vara lika lite intresserad av att axla den tidens bild av en konungslig ledare som han är att vara ledare för ett värdsligt rike. ”Mitt rike tillhör inte den här världen,” säger Jesus några dagar efter intåget i Jerusalem till Pontius Pilatus. Han företräder ett rike av ett annat slag och han omdefinierar var det innebär att vara kung, att vara ledare.

I många sammanhang i vår tid lever bilden av den store karismatiske ledaren i bästa välmåga. Det är allt från när församlingar kallar pastor till vem som ska leda samfund, partier och länder. Det sk nya ledarskapsparadigmet med det karismatiska tranformativa ledarskapet har dock allt mer börjat att ifrågasättas. Ledarskap handlar allt mindre om att trycka på rätt knappar för att utlösa rätt resultat, snarare om något som sker i sampelet mellan ledare och medarbetare och den kontext i vilken de befinner sig. Också Jesus utmanar hjältemyten för en annan bild av vad det innebär att vara ledare. Berättelsen ger oss några exempel på detta annorlunda tillvägagångssätt.

Först talas det om en ledare som kommer ödmjuk. Ödmjukhet är både något som betecknar en människas karaktär och hennes sätt att möta och bemöta sin omgivning. Givetvis går de hand i hand. Ödmjukheten lyftes fram som motpol till den stolthet, egocentrism, upphöjdhet, pompa och ståt och de stora och märkvärdiga ord som så ofta kännetecknar en viss typ av ledare. I deras bok Church as Movement skriver Woodward och White om behovet av ”ödmjuka ledare, som finner sin primära identitet i Kristus, inte i en specifik titel. De är människor som vill använda hela sin personlighet, sina gåvor, sin passion och sina erfarenheter för att utrusta andra” (sid 53, min översättning. I fortsättningen har jag valt att översätta engelska citat till svenska).

Hos Jesus beskrivs ödmjukheten väldigt vackert i den sk Kristushymnen i Filipperbrevets andra kapitel genom ord som utblotta sig själv, en tjänares gestalt, ödmjukade sig. Jesus hade avsagt sig himlens härlighet. Han avsade sig också världens makt och härlighet. Han är människa och rör sig bland människor. Han lever som vi och delar våra liv. Han kommer inte till oss med krav, diktat och på höga hästar. Han kommer precis som så många andra som var på väg mot Jerusalem den där dagen ridande på en åsna, ja en lånad åsna för han ägde ingen egen.

Det ledarskap som Jesus få bli förebild för sker bland människor och i ögonhöjd med andra runt omkring. En kung skulle ju rida en häst, den ultimata bilden på kraft, makt och upphöjdhet. En kung skulle ju se ner på dem han ledde. Men Jesu ledarskapsmodell är inte att se ned på andra utan att komma som medvandrare och möta, vägleda och lyfta dem han har omkring sig. Gary Graden är en av Sveriges främsta körledare. I hans sätt att leda ingår inte bara att fungera som dirigent framför kören. Ofta händer det att han ställer sig mitt i kören för att leda från en plats mitt i körkroppens gemenskap. På det sättet förflyttas ledarskapet från något som kommer utifrån till något som kommer inifrån och händer på ett organiskt sätt.

Woodward och White talar om att leda tillsammans och om ledare som leder utifrån en gemenskap där personliga agendor läggs åt sidan för gemenskapens bästa. Svenungsson och Alvesson beskriver i sin bok Ledarskap hur ett sådant ledarskap kan fungera och talar om att vara ”medskapare i de ledarskapsrelationer som utvecklas.” Vidare att ”ledarskapet utgår med andra ord inte från en a priori-”ledare”, utan en person blir ledare genom att en eller flera personer tillmäter det han eller hon säger stor vikt och låter sig påverkas av det ” (Ledarskap, sid 106). Faktum är att det är just så som Jesu ledarskap just där och då på vägen mot Jerusalem blir tydliggjort.

De olika evangelierna beskriver det mer eller mindre tydligt. Men klart är att både Jesu egna lärjungar och de människor som färdades vägen fram insåg att det var något speciellt på gång här. I Lukasevangeliet står det att människor hyllade Jesus för hans underverk. Men oavsett vad som låg bakom, så igenkände människor Jesus och tog emot honom som ledare och slog följe med honom.

Profet – ledarskapets påverkan på omgivningen

Frälsningsarméns moder Cathrine Booth lär ha sagt att ”om vi ska förbättra framtiden måste vi störa det nuvarande.” Profetens kallelse är att ständigt utmana status quo därför att en annan framtid är möjlig. Till en ledares uppgift hör att se längre, att ha ett vidare perspektiv och vara orienterad mot det som ännu inte blivit till. John C Maxwell skriver om vision att ”du kan bara greppa det du kan se”  The 21 Indispensable Qualities of a Leader , sid 148). På så sätt har ledarskap alltid ett profetiskt drag. Folkskaran frågade sig vem Jesus var och man svarade ”Det är Profeten. Jesus från Nasaret” (Matt 21:11). Och direkt i nästa vers går Jesus in i templet och stör ordningen till den milda grad att vi nog alla skulle gå och gömma oss.

Även om vi har beskrivit ett ledarskap som är ödmjukt, i ögonhöjd, bland människor och igenkänt av och erkänt av människor betyder det inte att det är ett ledarskap utan kraft och tydlighet. I Matteusevangeliet 21:12-17 fortsätter berättelsen om Jesu intåg med att beskriva vad som händer när Jesus kommit fram.

Det finns ett patos i Jesu handlande som hör ihop med den större bild av både det uppdrag och mål som driver honom framåt. Någon har sagt att den som inte står för något faller för allt. Ibland kan det upplevas som om ledare, både inom politik, näringsliv och inom den kyrkliga världen, inte drivs av annat än viljan att ha inflytande och makt. Och så byter de åsikt och ståndpunkt när vinden skiftar riktning runt omkring. Ett kristet ledarskap behöver bygga på djupt liggande övertygelser om vad som är riktigt, rätt och rättfärdigt. Det behöver finnas ett djupt liggande patos. J. Robert Clinton menar att ”en kristen ledare baserar värderingar, arbetssätt, motiv och mål på vad Gud har uppenbarat i Skriften. Bibeln är den standard en kristen ledare ska utvärderas utifrån” (The Making of a Leader, sid 181). Det är så Jesu handlande i templet ska ses och utvärderas. Hans patos för Guds hus och för Guds syften driver honom till extraordinära handlingar och så kastar han ut dem som köper och säljer ut ur templet. Hans hjärta för de sjuka och marginaliserade gör att han ger utrymme för och botar dem som kommer till honom och han ställer sig på barnens sida när andra vill tysta deras lovsång.  Det är en ledares handlingar och inte bara orden som visar vilka underliggande värderingar som styr i den personens ledarskap. Det är tydligt att värderingar som rättfärdighet, barmhärtighet och ödmjukhet var vägledande för Jesus.

Den profetiska sidan av ledarskapet, den som drivs av stark vision, stark övertygelse och djupt liggande värderingar, och som ser i allt längre och vidare perspektiv, kan ibland upplevas skrämmande, eftersom den inte så lätt låter sig manipuleras. Det hör ihop med en ledares personliga integritet. ”Den Gudagivna förmågan att leda bygger på två ting: gåvor och integritet. Integritet är karaktärens kärna,” säger J. Robert Clinton (sid 58). Hellre än att kompromissa med det som är de grundläggande värderingarna i livet står den som leder utifrån en inre integritet upp för sina ideal och ibland uppstår det konflikter.

Det finns en gammal klyscha som säger att ledare gör rätt saker medan chefer gör saker rätt. Det stämmer nog inte riktigt alltid med verkligheten, även om det ligger en hel del i det uttalandet. Det som är kännetecknande för ett gott ledarskap är dock att det drivs av en inre kompass, en inre övertygelse, medan chefskap ofta har att förhålla sig till yttre givna mallar och regler. Inte sällan kommer dessa två i kläm. Ett exempel från evangeliernas berättelse om Jesus är hans diskussion med fariséerna omkring kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott. Man kan se drivkrafterna hos Jesus och fariséerna utifrån dessa två linjer där (jag har skrivit mer om detta här.) Hur det än är så är det av avgörande betydelse att ha rätt drivkraft och göra rätt saker. I intåget i Jerusalem och de därpå följande händelserna i templet tydliggör Jesus just detta. Han följer inte utifrån kommande förväntningar om vad som är rätt. Han gör det rätta utifrån Guds kallelse och de grundläggande värderingar som hans tjänst byggde på.

Han rider på en åsna inte en häst, han kommer ödmjuk, han igenkänns av människor som kung och profet, han rensar templet, han botar de sjuka och han försvarar barnen. Han leder på ett sätt som kombinerar ödmjukhet med stark inre integritet, som kombinerar barmhärtighet med starkt patos för det som är rätt och som kombinerar stark vision och djupa inre grundläggande värderingar. Rättfärdighet, barmhärtighet och ödmjukhet är i allra högsta grad med och formar det sätt som Jesu ledarskap uttrycks i den första adventssöndagens texter. Hur formar de ditt och mitt sätt att förhålla oss till andra människor och genom vårt ledarskap öva inflytande på deras liv?

 

Annonser