Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Korset – centrum i den kristna tron

11611-CrossChristArticle

Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: ”Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.” Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är denna världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. (1 Korinthierbrevet 1:18-24)

Sökande människor i vår tid har ofta inte några större problem att tala om Gud. Inte heller att uppleva den helige Ande. Men när man kommer till Jesus och frågan om varför Jesus måste dö får många svårigheter att följa med. Varför är det så? Med Jesus kommer det hela till en helt annan nivå där våra mänskliga erfarenheter och referensramar utmanas och bli oanvändbara. Gud kan vi alltid skapa oss vår egen hemmagjorda bild av. Att vara andlig och tro på en högre makt är det nästan 60 % av svenskarna som bejakar. Men med Jesus är det annorlunda. Han förstör våra hemmabyggen och ställer saker och ting över ända.

Detta är dock inte något som är unikt för vår tid. Den första kristna församlingen levde i ett sammanhang där deras tro på och förkunnelse av en korsfäst Gud mötte hårt motstånd. För det är ju just så som evangeliet beskriver Jesus. Han är den korstfäste. Att tro på och följa någon som avrättats på den tidens mest förfärliga och förnedrande sätt var ju fullständigt absurt. Och ändå är det just detta som är centrum för den kristna tron. Paulus skriver att detta budskap är en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna.

För en jude var det otänkbart att Gud skulle kunna handla genom en sådan händelse som korset handlar om. Den som hängdes på ett kors var förbannad, utestängd och utesluten ur Guds gemenskap. Inte kunde någon som behandlats så vara deras Messias och kung. De ville se bättre tecken än så som bevis. För en icke-jude var hela berättelsen bara helt absurd. Och att över huvud taget tänka sig en Gud som bär vårt lidande i sin kropp gick långt förbi vad deras gudsuppfattning kunde omfatta. Var fanns visheten i detta, frågade de sig?

Men Gud har gjort korset till den centrala händelsen i evangeliet. Detta trots att vi människor hellre vill ha en hanterbar Gud utan blod och lidande. C K Barrett skriver i sin kommentar till 1 Korintierbrevet att ”i judarnas krav på tecken och hedningarnas sökande efter vishet har vi två olika uttryck, ett religiöst och ett icke-religiöst, för människan i den här världen, skild från Gud och manifesterande sin upproriskhet i en egocentriska tillvaro.” (s. 55) Jesu lidande och död utmanar denna självcentrering som grund för våra liv och byter ut den mot en korscentrering. Det är så som Gud visar sin vishet genom det människor ser som dårskap.

Korset – centrum för den kristna tron. Där förs hela vår historia och vår existens samman i det drama där Gud i Kristus handlar för vår skull.

Johannesevangeliet introducerar Jesus genom att Johannes döparen pekar på Jesus och säger: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd.” (1:29) Världens synd. Här döljer sig historiens alla illdåd, all ondska och bestialisk grymhet. Här döljer sig alla goda människors tystnad och medlöperi. Här döljer sig vår mänskliga fallenhet för att söka vår egen väg och vända oss bort från Gud. Det är inte bara de ondas handlingar Jesus bär, han bär alla människors bortvändhet från Gud. Där ingår också du och jag. Johannes döparens bild om Guds lamm är hämtad från den stora försoningsdagen där prästen lägger sina händer på ett lamm och bekänner folkets synder över det för att sedan föra det ut i vildmarken. Det lammet bar bort folkets synd. I Jesu död gör Gud detta med vår synd. Han för över den till Jesus. I honom absorberas världens synd och ondska när han dör för vår skull. Passionsberättelsen beskriver hur ett stort mörker kommer över Jerusalem och varar från sjätte till nionde timmen, från 12 till tre på eftermiddagen. Jesus ropar till slut: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Så stort är det syndens och ondskans mörker som kommer över Jesus att Gud upplever sig övergiven av Gud.

Korset – centrum för den kristna tron. Där avslöjas verkligheten om vår värld och våra liv i en obarmhärtig tydlighet. 

I händelserna runt Jesu korsfästelse blir syndens och ondskans ansikte avslöjat. Här kolliderar Guds rike med mörkrets rike. Här smider maktens människor sina ränker för hur de ska undanröja allt som hotar deras positioner. Precis som i dagens värld är oskyldiga människors liv väldigt lite värda. Också idag offras den oskyldige på maktens altare. Vi ser det dagligen på nyheterna. Det tragiska i Jesu död är hur spelet runt omkring hans död utmynnar i avrättningen av den enda människa som någonsin levt och som har varit helt och fullt utan synd och utan fel. Denna tragik beskriver Petrus i sitt tal inför stora rådet efter att ha botat den lame mannen vid Sköna porten, då han säger: ”Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri. Livets furste dödade ni…” (Apg 3:13-14)

Korset – centrum för den kristna tron. Där uppenbarar Gud sanningen om vem han är och att essensen i hans väsen är kärlek. 

 

Men Jesus är inget viljelöst offer för människors ondska och maktlystenhet. Bibelns mest kända vers lyder: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv.” (Joh 3:16) Och i Romarbrevet läser vi: ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss med an vi ännu var syndare.” (5:8) Jesu död är ett uttryck för Guds kärlek. Så älskade Gud världen, skriver Johannes och Gud bevisade sin kärlek, säger oss Paulus. Korset handlar inte om att tillfredsställa en kränkt Guds blodtörst och upprätta hans heder. På korset är det Gud själv som utur sitt blödande kärlekshjärta ger sig själv för och till oss. Han försonar världen med sig själv. Korset förändrar inte Gud. Han är den samme. Och hans kärlek är oföränderlig. Korset förändrar oss. Paulus skriver att vi har blivit korsfästa med Kristus. Vårt gamla liv dör där med honom. Genom hans uppståndelses kraft får vi ett nytt liv tillsammans med honom.

Korset – centrum för den kristna tron. Där besegras ondskan, synden och döden och ställs maktlös genom hans död som är utan skuld och utan synd.

 

I Kolosserbrevet beskriver Paulus detta i starka färger: ”Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.” (Kol 2:13-14) Vilka fantastiska ord! Och vet du vad de betyder? Att du och jag kan bli fria från allt som anklagar oss! Vi lever idag allt mer i en skamkultur. Människor känner att de inte duger, att de är fel. Också denna skam tog Jesus på korset. De krav som hela tiden säger att du inte duger spikades fast vid Jesu kors. Hans uppfyllde dessa krav i sin död. Han lyfte av dem så att du och jag inte behöver bära dem längre. Det är evangelium, goda nyheter! Du är fri. Men än mer gjorde Gud Jesu död på korset till ett tillfälle där han triumferar över ondskans alla makter. De trodde att de kunde krossa Gud genom att döda Jesus. Så fel de tog! När Jesus ger upp andan och säger att det är fullbordat, har han vunnit en evig frälsning för hela världen och för varje människa som någonsin levt eller kommer att leva. Ondskans makt är bruten. Ormen från paradiset har fått sitt huvud krossat. Djävulen är besegrad!

Korset – centrum för den kristna tron. Där försonas världen med Gud och grunden läggs för nytt förhållande till honom och till andra och hela skapelsen.

 

Lyssna till orden från 2 Korinthierbrevet kapitel 5: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.” (5:17-19) Nyckelordet här är försoning. Gud har tagit initiativet. Gud har försonat världen med sig själv. Gud har undanröjt allt som hindrar oss människor att leva i gemenskap med honom. Allt det la han på Jesus. När vi tar emot och går in i den verklighet som denna försoningshandling innebär sker två viktiga saker: Vi blir nya skapelser. Vi får ett nytt liv och en ny relation till Gud, till oss själva och allt runt omkring. Vi ser livet i ett nytt ljus. Vi lever trons liv i gemenskap med Gud. Och det andra är att vi får bli Guds efterföljare i att leva i försoning. Precis som Gud tog initiativet till att försona världen med sig själv kallar han oss att ta initiativet att leva i försoning med varandra och med hela skapelsen. Vi kallas till försoningens tjänst och blir förmedlare av försoningens ord, som är evangeliet om den korsfäste Kristus.

Korset – centrum för den kristna tron. Där vinns frälsning, helande och befrielse genom Jesu död.

 

Tron på en Gud som offrar sig själv i en förnedrande död gör den kristna tron unik. Frälsningens evangelium bygger på det som sker på korset. Att Gud handlar för vår skull. Att Gud genom Jesus bär vår bortvändhet från honom i sin egen kropp. Att din och min synd, skuld, våra misslyckanden och nederlag, alla får ett logiskt slut i Jesu död. Han lyfter dem av oss och förintar dem i sin död. Få har beskrivit denna sanning så starkt som profeten Jesaja. Lyssna! Detta är vad Gud i Jesus gjort för oss på korset! ”Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor han tog på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.” (Jes 53:4-6)

Korset är centrum för den kristna tron. Budskapet om den korsfäste Guden som lider och dör så att vi människor får ett nytt liv är en dårskap och en stötesten för världen, både den religiösa och humanistiska. Men det är detta budskap som är evangelium, goda nyheter. För var och en som sätter sin tro till vad Gud gjort på korset betyder det frälsning och ett nytt och förvandlat liv. Paulus skriver i 1 Korinthierbrevet 1 att denna händelse är både Guds vishet och Guds kraft. Det är den vishet genom vilken Gud ändrar världshistoriens utgång. Det är den kraft som vår tro och våra liv bygger på. Det är därför vi får säga som Paulus: ”Jag har bestämt mig för att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst!” (1 Kor 2:2 parafras)

Annonser