Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Vad utgår från ditt hjärta?

Matteus kapitel 15 hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV)

Så är bespisningsunder och gåendet på vatten bakom oss och berättelsen verkar gå mot en höjdpunkt i lärjungarnas erfarenhet av vem Jesus är. Efter upplevelsen ute på sjön, där Jesus kom gående emot dem mitt i stormen, faller de ned inför Jesus och utbrister: ”Du måste vara Guds son.” (14:33). Här på andra sidan sjön blir sedan en mängd människor botade av Jesus och man skulle kunna förvänta sig ytterligare en ny höjdpunkt när också anhängarna upptäckte samma sak som lärjungarna just upptäckt. Men så blir det inte.

Istället för bekännelse och erkännelse utmanas Jesus av en patrull religiösa poliser utsända från Jersualem. Den gudstrikeskung som just mättat de 5000 och deras familjer ställs nu till svars varför hans efterföljare inte iakttar de religiösa lagarna att tvätta händerna innan man äter. Återigen kommer denna fundamentala oförmåga att förstå både vem Jesus är och vad det är som sker i dagen. Det är en oförmåga som de inte sällan också delar med oss som är så vana och så klara med hur livet i kyrkan ska vara. De religiösa ledaren är oroade av paragraffrågor till den grad att de inte se hur Gud gör under och hur Guds rike blir synligt mitt framför deras näsor. Varifrån kommer då denna oförmåga?

Det handlar om hjärtat förstår vi av vad Jesus säger. Och här ställs efterföljare, anhängare, motståndare, ja, Jesus själv på samma linje. Det handlar om hjärtat och om vad som det producerar. Den slags religiositet som skiljer mellan yttre ordningar och följade av riter och ritualer och det inre livet leder till hyckleri. Och det är vad Jesus så tydligt avslöjar. Genom att ställa olika bud i lagen mot varandra kan en person till det yttre vara fullkomligt trogen lagen samtidigt som hon åsidosätter de mest naturliga, medmänskliga och sunt morliska sätt att möta sina medmänniskor – i det här fallet att ta hand om sina föräldrar. Människors påbud åsidosätter Guds ord. Och Jesus tydliggör att detta handlar om hjärtats inställning.

Att ha sitt liv präglat på Jesus innebär hela tiden att kalibrera sitt hjärta utifrån honom som centrum för livet och att lyssan in Guds ord för att i Jesu efterföljd leva det liv som Ordet vittnar om. Det är en gemenskap som utan tvekan omformar också vad som kommer ut ur en människas hjärta. Frågan om vad det är som orenar en människa – det yttre kultiska eller det inre oöverlåtna – är viktig, för den förflyttar efterföljelsen från att handla om regler till att handla om en transformerande relation med Jesus Kristus. Och när Jesus sedan räknar upp allt det som orenar en människa och som har sitt ursprung i hennes hjärta så beskriver han människorhjärtat som det är utan att ha blivit berört av Andens förvandlade kraft.

Kanske är det just detta slags hjärta – med ”onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal” (v. 19) – som på något sätt är uttydningen av det hjärta av sten som Hesekiel talar om och som Gud vill byta ut till ett hjärta av kött, det som är utrycket för det verk som Anden gör i våra liv. Stenhjärtat, det är det slags hjärta som gör en människa oren; hennes ovilja och oförmåga att följa och lägga sitt liv ned in under Jesu ledarskap. Och så för tanken om vad hjärtat producerar oss vidare till det som skrivs i Galaterbrevet om Andens frukt – nog handlar just denna vers om ett annat hjärta och vad som kommer ut ur ett sådant hjärta. Den människa som i sitt liv, sina relationer, sitt förhållningssätt, sitt sätt att bemöta andra och sitt sätt att tala kännetecknas av Andens frukt (Gal 5:22-23), med den människan har något hänt som har helat och förvandlat hennes hjärta, hennes inre. Utur ett helt hjärta flödar också ett helt liv. Det är Jesus ett tydligt bevis på.

Att ha sitt liv präglat på Jesus innebär att avsäga sig dualismen mellan det yttre och det inre, mellan andligt och världsligt, mellan heligt och vardagligt för att leva ett liv – heligt, helt och genomsyrat av Jesus själv. Där finns vår utmaning idag. Följer vi den utmaningen blir våra hjärtan uppfyllda av Jesu hjärta och vi börjar se vår omgivning på ett nytt sätt.

I Matt 15 beskriver Matteus några tillfällen där Jesus möter människors nöd, längtan och enträgna bön. En ung flicka botas därför att hennes mammas nöd berört Jesu hjärta, sjuka människor kom till honom och han höll helande möte med dem i tre dagar – varför? Jesu hjärta var berört av deras nöd. Där är också anledningen till att Jesus gör ytterligare ett bespisningsunder. Vilken nöd är det som berör dig och mig? Vad gör Jesu hjärta med våra ögon, vårt sätt att se på världen omkring oss? Var finns de vilkas liv behöver upprättas, helas. Var finns de människor där vårt delande av de resurser vi fått blir till nya möjligheter och kraft och liv?

Annonser


Lämna en kommentar

Det liv som spränger alla ramar

Matteus kapitel 9 hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV)

Ett tydligt mönster börjar växa fram i Matteus berättelse om Jesus. Vi ser det i bergspredikan och vi ser det i det sätt som Jesus möter och bemöter de människor som kommer till honom. Jesus spränger de gängse ramarna. Ständigt utmanar han hur man borde vara, tänka eller reagera i  de sammanhang som evangeliet berättar om. En spetälsk som inte fick beröras – Jesus vidrör honom – och den spetälske blir frisk. En romersk officer prisas för sin tro. Människor som erbjuder sig att följa honom visas bort. De fysiska elementen som ingen kan rå på. Jesus tystar dem. Och så fortsätte det in i det nionde kapitlet också.

En man blir buren av fyra av sina vänner till Jesus. Och det är tydligt att det de först tänker på är att kanske kunde Jesus bota den lame. Men Jesus överraskar både de fyra som bar, mannen som blev buren och resten runt omkring med att göra något helt annat. Han säger: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” (v. 2) Och genast hajade man till. Fariséerna tänkte att Jesus hädade, informerar Matteus oss. Andra undrade nog helt enkelt hur Jesus kunde förlåta synder. Det kunde ju bara Gud. Att tänka nästa tanke, var kanske för mycket. Det var långt utanfor ramarna. Jesus kunde förlåta synder om det förhöll sig så att han var Gud… Och så frågar Jesus dem som var samlade runt omkring den lame mannen. ”Vilket tror ni är lättast att göra, att förlåta synder eller att resa upp en lam?” Det är ju klart att rent logsikt borde det ju vara att förlåta synder, för ingen kan ju liksom kolla att det har skett. Men Jesu poäng är att det enda sätt som människor kan förstå att Jesus är den han är och att han har den auktoriteten att förlåta människor deras synder ligger i det som nu kommer att ske. ”Stig upp, tag din bår och gå hem.” (v. 7) Och mannen gjorde som Jesus sa. Ramarna sprängdes. Både de mänskliga, som sa vad som var möjligt rent fysiskt att göra, men också de andliga ramarna och begränsningarna i den människans liv. Fri från sin synd. Fri från sin förlamning. Därför att han hade mött honom om vilken Matteus redan citerat från Jesaja 53.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade. (v. 4-5)

När Jesus så fortsatte vägen vidare mötte han Matteus, tullindrivaren som blev evangeliets författare, sittande utanför tullhuset. Jesus låter kallelsens ord också möta Matteus: ”Följ mig.” (v. 9) Och Matteus reste sig upp och lämnade tullhuset bakom sig och följde Jesus, eller rättare sagt, Jesus följde med Matteus. För samma kväll var det fest hemma hos Matteus och Jesus och hans lärjungar var där och en hel del andra var också där. Andra tullindrivare, människor i samhällets marginaler, människor med tvivelaktigt rykte och/eller uppförande – de som kallades för syndare. Såna fick man inte umgås med. Deras orena liv kunde smitta av sig och befläcka den som ville ha sin relation med Gud OK. (Det är ett märkligt sätt att tänka egentligen. För om det liv som levs i gemenskap med Gud inte är starkare än det som kan smutsa ned, vad är det då för liv.) Det är tydligt att Jesus levde efter det tankesättet att det Gudsrikesliv som han hade och som han förmedlade var så starkt att det tog bort orenhet och förvandlade människor och gjorde dem fria.

För att förtydliga kraften i det liv som Jesus förmedlar och som han kallar sina efterföljare in i använder Jesus två alldagliga bilder. (De kommer som svar på en typisk inanför ramarna fråga om varför man inte gör si eller si i sin religiösa trosutövning.) Man sätter inte en lapp av nytt tyg på ett gammalt och tvättat. För när det sedan tvättas och den nya lappen krymper hotar det förstöra det gamla tyget. Man häller inte heller nytt vin i en gammal vinsäck. För när vinet gäser kan inte säcken utvidga sig med vinet. Det nya tyget, det nya vinet spränger de gamla tingen. Det nya livet måste få utrymme att växa, leva utvecklas och får inte begränsas av det gamla. För som med både klädesplagget och vinsäcken kan begränsningarna och de gamla ramarna för hur Gud är och hur Gud handlar och för hur livet i Guds rike ska levas hota att förstöra både livets innehåll och de yttre ramar som finns. Nej, säger Jesus, det nya vinet behöver nya vinsäckar. Det är då som allt kan utvecklas och mogna som det ska. Så är det också med livet i Guds rike. Och vad Jesus gör när han undervisar om Guds rike är att hjälpa oss att hitta de nya vinsäckar som passar till det nya liv som han erbjuder oss i att föja honom.

Vi fortsätter att fundera på resten av kapitel 9 i morgon. Då är det påskdag och Jesus själv visar i sin uppståndelse på det liv som spränger alla ramar, även de som döden försöker sätta upp! Glad påsk!


Lämna en kommentar

Vem kan han vara?

Matteus kapitel 8 hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV)

Bergspredikan hade satt myror i huvudet på dem som lyssnade. Vad var denne för någon? Han talar inte som andra religiösa ledare. Han undervisade med makt, auktoritet, integretet och kraft. Det fanns något bakom orden som både var tilldragande och som oroade. Och att förstå vem Jesus är tillhör nycklarna till att vara hans efterföjlare.

I kapitel 8 möter vi en rad människor som på ett eller annat sätt ställer sig frågan om vem denne Jesus är. Den förste är en spetälsk. Kanske hade han lyssnat på avstånd på vad Jesus underrvisat om, kanske hade han hört någon berätta om Jesus, Matteus låter oss inte veta det. Men där på vägen ned från berget träder han fram med sin längtan och sitt behov. Herre, säger han, och så blir han den förste i Matteus berättelse om Jesus somkallar honom Herre. En man från den yttersta av marginaler, han ser och förstår att denne Jesus är och har något som andra inte är och har. ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren” (v. 3). Att ha den insikten i sin bön är viktigt. Det har med vår syn på vem Gud är och vem Jesus är att göra. Ibland får vi för oss att Gud vill, men han kan inte. Han är svag och långt borta. Eller så tänker vi att, visst kan Gud, men han vill inte. Han är hård och hjärtlös. Men Jesus gör slut på den spekulationen i samma stund som han bryter alla begränsningar. Han sträcker ut sin hand. Han vidrör den oberörbare. Han bryter ensamhetens och religiositetens fängelse. ”Jag vill. Bliv ren” (v. 3). En gång för alla klargör Jesus att Gud vill. Gud vill hela, upprätta, befria, frälsa och förvandla. Det är det som allt handlar om. Det är just det som är kärnan i Guds rike. ”Jag vill. Bliv ren.” Den spetälske mannen från samhällets utkant hade anat och förstått något som är fördolt för så många. Han anade vem Jesus var och att denne Jesus hade ett ärende just till honom. Att han var hans Herre och frälsare!

Och så kommer Jesus in i Kapernaum och möter en romersk officer. Han kommer med samma hälsning som den spetälske: Herre! Och i samtalet som följer erbjuder Jesus sig att komma hem till officeren, att bryta hans ensamhets och religiositets fängelse. Han var ju också en i judiska ögon som var oren, oberörbar, en som man inte fick besöka. Men hans svar visar på en förståelse av andiga ting som enligt Jesus övergår allas han hittills mött av dem som borde förstå sånt. ”Såg bara ett ord, så blir pojken frisk” (v. 8). Och så får detta med tro en djupare dimension än bara att hålla fast vid sina synders förlåtelse, eller att ha en religiös livsinställning. Den tro som Jesus berömmer är en tro som förstår och erkänner vem Jesus är, att han både vill och kan gripa in i våra liv.

Hemma hos Petrus sker fler underverk. Och Matteus sammanfattar det som skett när sjuka blev botade och besatta befriade genom att hänvisa till att också detta är uppfyllelsen av det profetiska löftesordet. Och så citerar han från Jesajas 53 kapitel. Det om den lidande tjänaren. Ett kapitel som kanske mer än något annat i gamla testamentet beskriver Jesu tjänst och försoningsgärning. ”Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av våra plågor” (v. 17).  Att inse det och förstå och bejaka kraften i det ordet hör samman med att förstå vem Jesus är.

Det är tydligt att de två som steg fram och erbjöd Jesus sina tjänster som hans efterföljare inte hade fattat vem han var eller vad det innebar att följa honom. Det är inte enkelt för vare sig Jesu lärjungar eller för oss att förstå vad det innebär att vara en efterföljare till en som på allvar tänker vända upp och ned på hela världen genom att dö på ett kors. Men den som genom sin död övervinner döden kan inte låta omsorgen om de döda hindra hur livet bryter fram i och genom Guds rike. Att följa denne Jesus innebär ständigt att utmanas och ständigt att ställas inför frågan om vem han verkligen är.

Så gör också lärjungarna när de med en sovande Jesus i sin båt råkar ut för en storm som de inser de inte med all sin erfarehet av båtar och sjöliv kan klara av. De väcker Jesus och den här gången är det lärjungarna som ropar: Herre! Resan över Genesarets sjö är så lik våra liv. Vi tror att vi klarar av det hela. Vi har varit med förr. Jesus kan gärna vara med, men det är bäst att han sover. Han vet ju inget om segling ändå. Men så möter vi stormen. Vi gör det förr eller senare. Och det är avgörande för om vi ska gå under eller inte vad vi gör med Jesus. Lärjungarna väckte honom. De ropade ”Herre, hjälp oss, vi går under” (v. 25). Men innan Jesus gör något annat kommenterar han deras svaga tro. Här möter vi kontrasten mot den romerske officerens tro. Jesus stillar stormen och lärjungarna fråga sig och varandra: ”Vem kan han vara?” Förundrade, förvirrade, förbluffade brister de ut: ”Till och med vindarna och sjön lyder honom” (v. 27).

Det andra funderat över, det andra gäckats av, det förstår den andliga världen. Och kapitlet slutar med en konfrontation mellan Guds rike och mörkrets och dödens makt. De två besatta kom emot Jesus och demonerna ropar: ”Vad har du med oss att göra, Guds son?” (v. 29) Svaret kommer i den befrielsegärning där två illa åtgågna och av demoner bundan människor blir befriade från sin bundenhet. Och så möter vi med centrum i Jesajas ord en Jesus som är den Herre som både vill och kan hela, hjälpa, befria och upprätta människor. Det är en sådan Jesus vi får följa. Och han har inte förändrats. Han är densamma också idag.