Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Jag är törstig

Det femte ordet: ”Jag är törstig.” (Joh 19:28)

Långfredagen går mot sitt slut. Jesu kropp är nära kollaps. Blodförlusten gör att livet både bildligt och bokstavligt håller på att rinna ut. Jesus är törstig.

Det är kanske inte så märkligt att det just är Johannes som i sitt evangelium berättar detta. Törst, hunger, vatten och bröd är viktiga ingredienser i hans berättelse om Jesus. Oftast är det Jesus som beskrivs som den som stillar hunger och släcker törst. En gång tidigare, i samband med att han för första gången öppet berättar att han är Messias, kan vi läsa om att Jesus ber om något att dricka.

Han befinner sig vid brunnen utanför Sykar. En samaritisk kvinna kommer ut för att hämta vatten och Jesus ber henne om något att dricka. Så följer ett samtal om livets innersta frågor och om det gudsliv som ger innehåll och tillfredsställelse och mening åt livet. Den som dricker av det vatten Jesus ger, den människan har tillgång till ett källsprång som ger evigt liv. Det handlar om det liv som har sitt ursprung i Gud själv.

Efter samtalet med kvinnan läser vi att Jesu lärjungar kommer till honom med mat. Men Jesus vill inte ha något. Hans mat var att göra dens vilja som sänt honom, svarar han dem. Det var detta som tillfredsställde hans törst och hans hunger.

På korset törstar Jesus. Övergiven av Fadern, är det som om källan har sinat. Livet rinner ut. Men han törstar åter att göra dens vilja som sänt honom. Jesu död på korset är själva källsprånget för den källa av försoning, befrielse, helande och frälsning som vi människor ständigt längtar och törstar efter.

Jesus törstar därför att hans liv utgjuts som ett försoningsoffer som öppnar vägen för oss människor in i Guds gemenskap. Det är kärlekens uttryck vi möter i detta utgjutande.

I den underbara Kristushymnen i Filipperbrevet använder Paulus ett ord som mer än något beskriver Guds handlande vid korset. Det står att Jesus utblottade sig själv, att han var lydig ända in i döden på korset. När Gud vill försona världen med sig själv är det inte genom förkrossande makt och utifrån ett omättligt behov av att få sin heder upprättad, nej han gör det i världshistoriens största bevis på kärlek och ödmjukhet. Det är inte Gud som ska upprättas genom korset, det är vi, det är hela skapelsen och hela mänskligheten.

Utblottelsen, på grekiska kenosis, handlar om hur Jesus i ödmjukhet tömmer ut sitt liv i en kärlek som aldrig är tvingande, som aldrig förtrycker eller förödmjukar oss. Jesus törstar därför att han tömt sig själv på allt för vår skull. Hans kenosis är fullkomnad. Han har i och genom sin död visat hurdan Gud är och vad Gud gör därför att han inte vill att någon enda av oss ska gå förlorad.

Jesus törstar. Försoningsverket, kärleksbeviset, offerdöden – väntar på ett gensvar. På samma sätt som Fadern gett oss sin son därför att han älskar hela världen, så längtar Jesus efter vårt gensvar så att det han gjort för oss också kan bli förverkligat i och för oss. Så upprepas händelsen vid Sykars brunn i Jesu sista skälvande minuter i livet. Den som hänger på korset är Gud själv, det är den Messias, den frälsare, vi så länge längtat efter.

Han ber om något att dricka. Han vill påbörja ett samtal med oss som beskådar hans korslidande om livets viktigaste frågor. Han har avstått från allt. Han har utblottat sig. Han har tömt ut sitt liv. Han har visat oss Guds kärlek i sin paradoxala kraft mitt i svaghet. Han vill att du och jag än en gång ber honom om vatten, levande, livgivande, klart och fyllt av Guds kärlek och nåd.

Korset är själva källsprånget för det vattnet.

Annonser


Lämna en kommentar

Vad i hela världen gör jag här? – om Guds syfte med mitt liv och hur det förändrar allt. (Del 2)

3. Vad tänker vi om Gud och Guds vilja?

Det finns en text i Filipperbrevet som är viktig för oss att arbeta med för att bena ut förhållandet mellan det vi gör, hur vi bär frukt i våra liv och Guds väsen och Guds vilja.

Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på så sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer i kunskapen om Gud. (Fil 1:9b-10)

Den här texten innehåller fyra viktiga komponenter som kan hjälpa oss att hitta rätt perspektiv i det som är syftet med våra liv: kunskapen om Gud, kunskapen om Guds vilja, att leva värdigt Herren och göra goda gärningar och slutligen att bära frukt.

Frågan om Guds vilja, dvs Guds syfte med våra liv, hänger ihop med vad vi säger om Gud själv.  Tänker vi oss att Gud är statisk och oföränderlig, utanför sin skapelse och vår värld eller tänker vi oss att Gud är dynamisk och flexibel och deltar i sin skapelse och vår värld. Återigen handlar det om frågan om perspektiv. Det finns alltså en tydlig relation mellan vad vi säger om Gud och hur vi ser på Guds syften och Guds vilja.

I 1 Joh 4:8, 16 läser vi att Gud är kärlek. Det står inte att Gud är kärleksfull utan att Gud är kärlek. Kärleken är inget attribut utan Guds innersta väsen, själva essensen, kärnan av vem Gud är. Kärlek är det som Gud är av nödvändighet därför att om Gud slutade att vara kärlek så slutade Gud att vara Gud. Guds väsen är kärlek, den sortens kärlek som uttrycks genom korset.  Och med Greg Boyds ord, ”allt annat är fotnoter!” Guds rättfärdighet, trofasthet, helighet, barmhärtighet etc. är alla aspekter av denna kärlek.

Det är den kärleken som också så tydligt uttrycks i treenighetens relation mellan Fader, Son och Ande. Vi möter i treenigheten en Gud som i grunden är relationell som väljer att också vara relationell i förhållande till sin skapelse. Gud berörs av våra liv, vi berörs av Guds liv. Detta är inte bilden av en statisk Gud upphöjd över alla himlar utan bilden av en Gud som lever i relation med sin skapelse och som påverkas av det som sker och som utifrån vad som sker i människors liv agerar för att föra oss mot sina syften.

Samtidigt som Gud är relationell och påverkas så förändras inte Guds karaktär. Han är och förblir kärlek. Han är och förblir trofast, rättfärdig, barmhärtig och full av kraft och vishet. Och samtidigt som vi säger att Gud är allsmäktig och allvetande så måste vi förstå att Guds allvetande bara handlar om det som går att veta.

Vi människor är skapade med frihet att göra våra val, att säga ja till Gud och Guds syften och säga nej. Och vilket vi gör vet inte Gud. För om Gud visste det och inte stoppade våra felval skulle Gud varken vara kärlek eller vi människor fria.

Denna förståelse av Gud leder oss till några viktiga slutsatser angående Guds vilja och Guds syften i våra liv. För det första är Guds vilja både oföränderlig och föränderlig. Det finns saker som står fast från tidernas början, men det finns också det som finkalibreras i förhållande till vad som sker i våra liv och hur vi påverkas av våra egna och andra människors val.

För det andra så utövar Gud aldrig sin vilja med tvång. En Gud som är kärlek tvingar ingen till tro och efterföljelse. När Bibeln talar om hur Guds nåd verkar i vår värld och i människors liv så är det ofta beskrivningar av hur Gud söker, drar, erbjuder, lockar, resonerar och försöker att övertyga oss att söka hans vilja och syften med våra liv. Det är en kärleksfull påverkan genom den helige Ande som ständigt är verksam i hela skapelsen.

För det tredje så är slutsatsen i resonemanget angående Guds väsen, människans frihet och Guds sätt att låta oss få kunskap om sin vilja att framtiden är i vissa drag helt öppen och i vissa drag förutvetad av Gud. Guds plan är inte klappad och klar in i minsta detalj, snarare är hans vilja i linje med hur hans väsen är och fungerar. Det finns inga historiska klockor dolda i Bibelns budskap. Vad som sker är alltid beroende av hur vi responderar på Guds nåds erbjudande till oss genom Jesus.

Hur detta påverkar våra liv skriver jag om i nästa avsnitt.