Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


1 kommentar

Att växa i tro

Vilken fantastik vår vi har haft och har! Det är som om vi får kompensation nu fullt ut för all snö och kyla som vintern förde in över vårt vackra Öland. Men nu grönskar det. Och det växer så det knakar över allt. Det är som om man kan se växandet nästan från dag till dag vid den här tiden på året. Och i förrgår hittades den första mogna frilandsjordgubben. Det var rekordtidigt. Och det bådar gott inför en sommar som vi väntar och längtar efter.

Mitt i denna prunkande och sprudlande tid kommer en söndag som handlar om att växa i tro. Kan man växa i tron? Och om man kan det, hur går det till? Jag tror att det är både möjligt och även något som är en del av det kristna livet att den som tror kan växa i sin tro. De allra flesta bilder som Jesus använder för att förklara trons väsen är organiska, dvs hämtar sitt innehåll från naturens sätt att växa. Och till skillnad från vårt mänskliga sätt att tänka när det gäller att växa – det handlar ofta om att bli störst och bäst – fungerar naturen helt annorlunda. Växandets mål är inte att bli större eller bättre än andra, det är att utveckla den inneboende potential som finns hos fröet och bli det som just den arten är ämnad till att bli. Och genomgående för all växt är att till slut bära frukt och förmera sig i nya blommor, träd eller grödor.

Att växa i tro handlar om samma sak, om att få se tron på Kristus och efterföljelsen av honom få bära frukt i den troendes liv och omgivning. Det får aldrig bli ett tävlande i att tro. Vår bestämmelse är att växa så att det Gud lagt ned i våra liv får bli till det han har bestämt det till och så bära god frukt. Men hur kommer man dit? Några av svaren möter vi i den bön som Jesus ber för sina efterföljare och som vi hittar i Johannes kapitel 17.

Det första som bönen tydliggör är att de troende har en tillhörighet, en hemvist, hos Gud. ”De är dina”, säger Jesus till sin far. Växandets grundförutsättning finns där i tillhörigheten, i vilandet, i tilliten att du är i och hos Gud. Martin Lönnerbo beskriver detta så fint i den bön som hör samman med Frälsarkransens gudspärla: ”Du är gränslös, du är nära, du är ljus och jag är din.” Där finner du trons djupa mysterium i bara några få ord och rader. Det oändliga i Guds storhet och det oändliga i att jag, lilla människa, får vara lagd i hans hand och omsorg. Vila, tro, tillit – och att få växa utifrån den myllan.

Så vill Gud bevara dig i gemenskap med sig själv och genom sitt ord och sin Ande fortsätta att hjälpa dig att växa i tron. För det är i den gemenskapen som du och jag får bli de människor som han har skapt oss till att vara och så bra frukt och vara till välsignelse bland våra medmänniskor.

Annonser


Lämna en kommentar

Söka fast grund

Under juli skriver jag reflektioner över kommande söndags text i Ölandsbladet. Här följer tankarna inför kommande söndag – 8 sönd e Tref.

Finns Gud? Ja. Nej. Kanske.

Om Gud finns, vad skulle du vilja fråga honom om då?

Det här är frågeställningar som det samtalas om i Alphakursen. Alpha är en grundkurs i kristen tro som många kyrkor i vårt land erbjuder. En Alphakurs pågår i 10 veckor. Varje kurskväll äter man tillsammans, lyssnar på ett föredrag, samtalar och så avslutas hela kursen med en fest. På en sådan fest för några år sedan berättade en kvinna i 60-årsåldern om vad som hade hänt i hennes liv under Alphakursen.

Hon hade fått ett litet radband av sin dotter, en Frälsarkrans. (En Frälsarkrans består av ett antal pärlor som vill påminna oss om olika saker i vår relation till Gud. När man navänder Frälsarkransen börjar och slutar man alltid med den gyllene Gudspärlan.) En dag var hon barnvakt till sitt lilla barnbarn. Barnet fick tag i radbandet och du förstår säkert vad som hände. Tråden brast och pärlorna rullade ut över golvet. Hon letade reda på dem och försökte att sätta ihop sin Frälsarkrans igen. Men det gick inte. En pärla fattades. Den viktigaste. Utan den blev det ingen Frälsarkrans. Hon kunde inte hitta Gudspärlan. Den var borta. Så var det också i hennes liv, berättade hon. Men under Alphakursen den hösten hade något hänt. Hon hade funnit Gudspärlan. Livet började att gå ihop för henne och bli mera helt. Hon hade hittat tillbaka till sin tro på Gud.

I den kommande söndagens evangelietext talar Jesus om vad vi bygger våra liv på. Den som lyssnar till mina ord, säger han, är som en man som bygger sitt hus på berggrunden. När sedan livets stormar och svårigheter kommer finns det fast grund att stå på. Huset står kvar.

Att hitta den grunden för sitt liv och att hitta Gudspärlan är så oerhört viktigt. Du kan bygga upp ett gott liv. Du kan tycka att allt är perfekt. Men när det kommer till kritan, utan en fast grund riskerar allt du byggt upp att falla.

Men var hittar man grunden? Var finner man den Gudspärla som fogar samman livet och gör det helt? Den grunden finns hos Jesus. Den grunden finns i att söka sig nära honom och lyssna till hans ord, men också i att öppna sitt liv för honom. Bara han kan lägga den grund som du behöver. Han är vägen till att finna Gudspärlan – den relation som innesluter dig i tryggheten och kärleken hos Gud.

Under hösten kommer många kyrkor utöver vårt land att erbjuda en Alphakurs. Det gör vi också i församlingen Brofästet i Färjestaden, där jag finns med. Om du längtar efter att hitta fast grund för ditt liv, om du längtar efter att hitta den Gudsrelation som gör dit liv mera helt, eller om du bara är nyfiken på frågorna jag började med att ställa är du välkommen att söka dig till en sådan kurs.

Så önskar jag dig en fortsatt skön Ölandssommar. Gud välsigne dig!

PS Kvinnan hittade till slut sin pärla längst in under soffan! DS