Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Gudsrikets tydlighet

Matteus kapitel 7 kan du läsa här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV).

Vi och dom! Vad är det som skiljer? Detta att skilja och att skapa gränser är något som ligger nedärvt i oss. Vi vill kategorisera, ordna och placera i fack. I kyrkans värld är det inte annorlunda. Och folk vill veta vad som skiljer den ena från den andra. Jesu kallelse att följa honom innebär ett skiljande. Det liv som vi inbjuds att leva tillsammans med honom, Gudsrikeslivet, är annorlunda och kräver att den som vill vara Jesu efterföljare lämnar det gamla livet bakom sig. Och det skulle kunnat vara lätt för Jesus att utnyttja den verkligheten för att skapa en tajt inre kärna genom att ständigt tydliggöra vad det är som skiljer. Det är ju ett av de enklaste gruppdynamiska knepen – vi och dom, vi är bra och dom är dåliga. Men Jesus gör inte så.

Gudsrikets tydlighet ligger inte i att döma, utan i att älska, och se människor med nya ögon. Den som sett sitt eget liv speglas i korsets verklighet, har ingen anledning att döma sin medmänniska. Den som följer Jesus vet att den andre är också lika älskad och försonad och förlåten som jag. Hon kan precis som Bonhoeffer noterar ”bara se andra människor som personer som Jesus kommer till.” (s. 173) Hur ska jag kunna döma den som Gud genom Jesus redan inneslutit i sin försoning och förlåtelse? Den gemenskap som formas i Guds rike är en gemenskap där människor lever utifrån sin medvetenhet om sin synd och andliga fattigdom och därför möter varandra inte som hot utan som gåvor och medvandrare i Jesu efterföljd.

Det är en gemenskap i bön och i sökande, en gemenskap som ständigt ber Gud om öppna dörrar – för Guds rikes utbredande, in i andras hjärtan och in i sitt eget hjärta. Så Gudsrikets tydlighet ligger inte i gränsdragning och att skapa motsatser. Tydligheten ligger i den vi följer och att den som vill vara en efterföljare till Jesus ständigt har sitt liv och sin fokus riktat mot honom. Återigen behöver jag påminna om detta att vara präglad på Jesus. Det är just detta det handlar om. Det är också bara i det ljuset som den gyllene regeln blir förstålig.

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (v. 12)

Vi tar allt för ofta och lyfter den gyllene regen ut ur sitt sammanhang. Jesus är inte ute efter att skapa ett morlaiskt imperativ, för att använda Kants uttryck, han är inte ute efter att forma något nytt, inte ens en god etisk regel för hur vi ska leva tillsammans. Snarare vill han säga oss att om vi ska förstå vad det betyder att leva efter den gyllene regeln behöver vi lära känna honom som är lagen och profeternas uppfyllelse (jmf 5:13). Det är alltså i efterföljelsens kontext som den gyllene regen bli verksam. Det är kärlekens, förlåtelsens och korsdödens kontext.

När lärjungen nu möter de andra ser han dem alltid som människor som fått sina synder förlåtna och som är beroende av Guds kärlek för sina liv. ”Detta är lagen och profeterna” – för det är detsamma som det högsta budet: du ska älska Gud över allting och din nästa som dig själv. (Bonhoeffer, Efterföljelse, s. 178)

Gudsrikets tydlighet formas genom efterföljelsen av Jesus och dess skiljelinje utgår från Jesu kors. Så talar Jesus om den trånga porten, den smala vägen och den sanna överlåtelsen som tecken på vad den skiljevägen innebär. I varje avseende är jag beroende av Jesus för det liv som jag lever som hans efterföljare. Här finns en annan gräns, en gräns som går rakt igenom mitt liv. Omkring den gränsen går striden om min inre vilja/längtan efter självtillräcklighet. Den breda vägen är den som bejakar min självtillräcklighet och bygger mitt ego. Som andlig väg är den ofta framgångsrik. ”Har vi inte profiterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?” (v. 22) Men det är inte den väg som är grundad i överlåtelse och efterföljelse. För den vägens männsikor tänker inte så. De tänker inte vad kan jag göra för Gud utan istället ser de Jesus framför sig och följer honom i tro och lydnad. ”Och dessa tecken ska följa dem som tror…” (Läs vidare i Mk 16:17-18) Guds rike tillhör dem som gör min himmelske faders vilja, säger Jesus. Bonhoeffer sammanfattar vad det innebär att följa den väg som är Jesus i överlåten efterföljelse:

De som följer Jesus går på en smal väg. Det är lätt att gå förbi den, lätt att tappa bort den även när man börjat gå på den. Den är svår att finna. Vägen är verkligen smal, och på båda sidor stupar det brant mot hotande avvägar: att vara kallad till ett liv som går utöver det vanliga, att leva det livet fullt synligt och ändå inte se och inte veta att man gör det – det är en smal väg. Att vittna om Jesu verklighet och bekänna hans sanning och ändå älska fienden till denna sanning – vår fiende och Jesu fiende – med Jesu Kristi villkorslösa kärlek – det är en smal väg. Att tro på Jesu löfte om att besitta jorden och ändå möta fienden vapenlös, ändå heller lida orätt än att göra orätt – det är en smal väg. Att se och vara medveten om andra människor i deras svaghet, i deras orättfärdighet och ändå aldrig döma dem, att förkunna budskapet för dem och ändå inte kasta pärlor för svinen – det är en smal väg. (s. 180)

Men det är den väg Jesus kallar dig och mig att gå som hans efterföljare. Och det liv som så formas blir fast grundat och fast förankrat i Jesu ord och undervisning. För blicken är fäst vid honom, mitt hjärta öppet för att ta emot hans vägledning och min väg är hans. Den kantas av motstånd och svaghet, av självinsikt och fattigdom, av nåd och förlåtelse. Det är den väg som blir synlig i gemenskap med Jesus och med dem som vigt sitt liv till att följa honom.

Annonser