Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


3 kommentarer

Alla fylldes de av helig Ande!

Alla fylldes de av helig Ande! Detta är pingstdagens viktiga och radikala verklighet!

När pingstdagen kom vad de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med ord som Anden ingav dem. (Apg 2:1-4)

Händelserna den första pingsten är den stora skiljelinjen mellan det gamla förbundet och det nya. Det är något helt häpnadsväckande som sker. Något som många även idag har svårt att ta in. Den Ande som tidigare under det gamla förbundets tid endast föll över eller förmedlades av speciella personer – kungar, präster och profeter – faller nu över alla. Det är inte längre någon åtskillnad. Alla har direkt tillgång till och direkt gemenskap med den helige Ande.

En viktig både teologisk och exegetisk fråga att klargöra är vilka dessa alla är som det talas om i Apg 2:1. Det finns tre sätt som detta har tolkats på av olika exegeter och teologer under historiens gång.

  1. Alla refererar till apostlarna (nu förstärkta med den nyss invalde Mattias). Detta synsätt skulle kunna vara naturligt eftersom det precis föregående avsnittet handlar om hur man valde en efterträdare till Judas och att den sista versen i kapitel 1 avslutas med att Mattias ”upptogs som den tolfte bland apostlarna” (1:26). Det finns dock några tydliga problem med denna läsning. Först att det föregående avsnittet inleds med att berätta att det var 120 personer närvarande när detta val gjordes. Sedan att det språkligt sett är onaturligt att kalla apostlarna för alla och sedan förstärka detta alla med ytterligare ord som beskriver att de var där tillsammans och i stor enhet (detta blir mycket mer tydligt utifrån den grekiska texten än från Bibel 2000: de var alla helt tillsammans med varandra [min översättning]). Slutligen i vers 4 berättas det att ”alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med ord som Anden ingav dem.” Sedan beskriver berättelsen att var och en av dem som hörde dem tala hörde just sitt språk tala. Petrus förklaring till detta är att det som nu sker är uppfyllelsen av profeten Joels ord: ”Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min Ande över alla människor (2:17). Och så beskrivs hur unga, gamla, män och kvinnor alla fylls av Anden. Alla i vers 1, vers 4 och vers 17 syftar på samma verklighet och den är större än att begränsas till de 12 apostlarna eller till att bara de är förmedlare av denna verklighet. Väldigt få kommentatorer ger utrymme för att det alla skulle begränsas till bara de 12 apostlarna.
  2. Alla refererar till dem som hörde Jesu löfte om Andens utgjutande (1:4, 8) och som sedan var med vid himmelsfärden och samlades i den övre salen under bön (1:14). Det skulle då ha varit de 11 apostlarna, vilka namnges i v. 13, tillsammans med några kvinnor, Jesu mor och bröder, allt som allt, en grupp om 15-20 personer. Det alla som återfinns i 1:14 och som nog får anses innefatta inte bara de namngivna utan hela denna grupp skulle då vara samma alla som möter oss i 2:1 och som detta senare alla hänvisar till. Mot detta står att denna läsning bortser från att denna grupp i 1:5 beskrivs innefatta 120 personer. Jag har inte heller hittat några kommentatorer som hävdar denna läsning.
  3. Kvar står att alla i 2:1 och 2:4 syftar på dessa 120 personer – apostlarna inkl. Mattias, Jesu mor, ett antal kvinnor, Jesu bröder och en stor grupp av andra av Jesu efterföljare som samlats i Jerusalem för att vara med om pingsthögtiden inräknade. Denna läsning stämmer väl med Lukas betoning av att alla var där tillsammans i enighet. Det stämmer med hans berättelse om hur man höll ut i bön och väntade på Jesu löfte (1:5). Det stämmer med Lukas berättelse om människor från olika delar av den då bebodda världen som var där och som där hörde evangeliet talas på sitt eget språk. Det stämmer med den uppståndelse som detta skapade i staden (om 12 personer går ut på torget och talar i tungor ger det inte samma effekt som om 120 gör det, och då också både kvinnor och män, unga och gamla). Det stämmer med hur Petrus tolkar profetian hos Joel (2:17-21), och det stämmer slutligen med vad Petrus säger som uppmaning till de församlade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla” (2:38-39). Läsningen att alla i 2:1,4 handlar om de 120 är också den sedan urkyrkans dagar dominerande bland kommentatorerna.

Löftet gäller inte bara vissa – det gäller alla! Det är pingstens underbara och revolutionerande evangelium! Löftet om förlåtelse och ett nytt liv, löftet om en ny gemenskap med Fadern och med Jesus direkt genom Anden och utan mellanhänder och löftet om ny kraft för varje ny dag. Det är denna demokratiserade form av Guds närvaro som är grunden för den kristna kyrkans tillblivelse och fortlevnad. Det är detta som är både förutsättningen för och innehållet i den nya tid som bryter in i och med den första kristna pingsten.

 

Annonser


1 kommentar

Ett hjärta förunderligt värmt

Det är Pingstdag och vi firar hur den helige Ande utgöts över Jesu efterföljare som var samlade till bön i den övre salen. Jesus hade gett dem löftet att de inte skulle vara utan hjälp när han lämnat den. ”Om bara några dagar ska ni få det jag har lovat,” sa han. Så de var tillsammans och bad. De bad att den helige Ande skulle komma över dem och att de skulle bli utrustade med kraft och förmåga att vara vittnen om Jesus ut över hela världen. 

I Apostlagärningarna berättas det om vad som sedan skedde. Pingstdagen kom. Anden kom. Och Guds närvaro fyllde inte bara platsen och rummet, utan vad som är viktigare än så – den fyllde var och en av dem som var där. Det som då skedde blev den avgörande erfarenhet som helt förändrade deras liv. Från rädda till frimodiga. Från instängda till fria. Från inåtvända till utåtriktade. Från Jerusalem till jordens yttersta gräns.

”Det ni här ser är uppfyllelsen av det Gud har lovat,” säger Petrus i sin predikan, den där dagen. Så kommer ett citat från profeten Joel och så hänvisas till Jesus löften och så avslutar Petrus med att säga: ”Löftet gäller er och era barn och alla dem som Herren, vår Gud, vill kalla.” (Apg 2:39) Ett löfte för varje generation och ett löfte som sträcker sig över alla gränser och begränsningar!

Den här söndagen är årsdagen också av en annan händelse som skulle få avgörande inverkan på en stor del av vår moderna kyrkohistoria. Den 24 maj 1738 gick John Wesley, mycket ovilligt till ett möte, en Huskyrka, på Aldersgate Street i London. Under lång tid hade han kämpat med tron och längtat efter vissheten att han var ett Guds barn. Den här dagen kom genombrottet i hans liv.

  

Vid ungefär kvart i nio, när ledaren läste om den förändring som Gud gör i hjärtat genom tron på Kristus, kände jag att mitt hjärta blev förunderligt värmt. Och jag kände att jag förtröstade på Kristus och endast på honom för min frälsning.

Den helige Ande gör hjärtat förunderligt värmt! Den helige Ande är den stora skillnaden! Från den dagen i John Wesleys liv var allt förändrat och han vittnade över allt om det som skett i hans liv. Där började den väckelse som skulle komma att förändra både länder och folk i generationer framåt.

Löftet gäller dig! Det är pingstens evangelium. Den helige Ande vill fylla ditt liv med Guds närvaro och kraft. Den helige Ande vill göra ditt hjärta varmt och brinnande. Den helige Ande vill utrusta dig med kraft och förmåga att vara ett levande vittnesbörd om hur Gud kan förvandla allt. Det kan vara början på en ny tid… i ditt liv, i vårt land och vår värd!

Glad pingst!