Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Vem kan han vara?

Matteus kapitel 8 hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV)

Bergspredikan hade satt myror i huvudet på dem som lyssnade. Vad var denne för någon? Han talar inte som andra religiösa ledare. Han undervisade med makt, auktoritet, integretet och kraft. Det fanns något bakom orden som både var tilldragande och som oroade. Och att förstå vem Jesus är tillhör nycklarna till att vara hans efterföjlare.

I kapitel 8 möter vi en rad människor som på ett eller annat sätt ställer sig frågan om vem denne Jesus är. Den förste är en spetälsk. Kanske hade han lyssnat på avstånd på vad Jesus underrvisat om, kanske hade han hört någon berätta om Jesus, Matteus låter oss inte veta det. Men där på vägen ned från berget träder han fram med sin längtan och sitt behov. Herre, säger han, och så blir han den förste i Matteus berättelse om Jesus somkallar honom Herre. En man från den yttersta av marginaler, han ser och förstår att denne Jesus är och har något som andra inte är och har. ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren” (v. 3). Att ha den insikten i sin bön är viktigt. Det har med vår syn på vem Gud är och vem Jesus är att göra. Ibland får vi för oss att Gud vill, men han kan inte. Han är svag och långt borta. Eller så tänker vi att, visst kan Gud, men han vill inte. Han är hård och hjärtlös. Men Jesus gör slut på den spekulationen i samma stund som han bryter alla begränsningar. Han sträcker ut sin hand. Han vidrör den oberörbare. Han bryter ensamhetens och religiositetens fängelse. ”Jag vill. Bliv ren” (v. 3). En gång för alla klargör Jesus att Gud vill. Gud vill hela, upprätta, befria, frälsa och förvandla. Det är det som allt handlar om. Det är just det som är kärnan i Guds rike. ”Jag vill. Bliv ren.” Den spetälske mannen från samhällets utkant hade anat och förstått något som är fördolt för så många. Han anade vem Jesus var och att denne Jesus hade ett ärende just till honom. Att han var hans Herre och frälsare!

Och så kommer Jesus in i Kapernaum och möter en romersk officer. Han kommer med samma hälsning som den spetälske: Herre! Och i samtalet som följer erbjuder Jesus sig att komma hem till officeren, att bryta hans ensamhets och religiositets fängelse. Han var ju också en i judiska ögon som var oren, oberörbar, en som man inte fick besöka. Men hans svar visar på en förståelse av andiga ting som enligt Jesus övergår allas han hittills mött av dem som borde förstå sånt. ”Såg bara ett ord, så blir pojken frisk” (v. 8). Och så får detta med tro en djupare dimension än bara att hålla fast vid sina synders förlåtelse, eller att ha en religiös livsinställning. Den tro som Jesus berömmer är en tro som förstår och erkänner vem Jesus är, att han både vill och kan gripa in i våra liv.

Hemma hos Petrus sker fler underverk. Och Matteus sammanfattar det som skett när sjuka blev botade och besatta befriade genom att hänvisa till att också detta är uppfyllelsen av det profetiska löftesordet. Och så citerar han från Jesajas 53 kapitel. Det om den lidande tjänaren. Ett kapitel som kanske mer än något annat i gamla testamentet beskriver Jesu tjänst och försoningsgärning. ”Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av våra plågor” (v. 17).  Att inse det och förstå och bejaka kraften i det ordet hör samman med att förstå vem Jesus är.

Det är tydligt att de två som steg fram och erbjöd Jesus sina tjänster som hans efterföljare inte hade fattat vem han var eller vad det innebar att följa honom. Det är inte enkelt för vare sig Jesu lärjungar eller för oss att förstå vad det innebär att vara en efterföljare till en som på allvar tänker vända upp och ned på hela världen genom att dö på ett kors. Men den som genom sin död övervinner döden kan inte låta omsorgen om de döda hindra hur livet bryter fram i och genom Guds rike. Att följa denne Jesus innebär ständigt att utmanas och ständigt att ställas inför frågan om vem han verkligen är.

Så gör också lärjungarna när de med en sovande Jesus i sin båt råkar ut för en storm som de inser de inte med all sin erfarehet av båtar och sjöliv kan klara av. De väcker Jesus och den här gången är det lärjungarna som ropar: Herre! Resan över Genesarets sjö är så lik våra liv. Vi tror att vi klarar av det hela. Vi har varit med förr. Jesus kan gärna vara med, men det är bäst att han sover. Han vet ju inget om segling ändå. Men så möter vi stormen. Vi gör det förr eller senare. Och det är avgörande för om vi ska gå under eller inte vad vi gör med Jesus. Lärjungarna väckte honom. De ropade ”Herre, hjälp oss, vi går under” (v. 25). Men innan Jesus gör något annat kommenterar han deras svaga tro. Här möter vi kontrasten mot den romerske officerens tro. Jesus stillar stormen och lärjungarna fråga sig och varandra: ”Vem kan han vara?” Förundrade, förvirrade, förbluffade brister de ut: ”Till och med vindarna och sjön lyder honom” (v. 27).

Det andra funderat över, det andra gäckats av, det förstår den andliga världen. Och kapitlet slutar med en konfrontation mellan Guds rike och mörkrets och dödens makt. De två besatta kom emot Jesus och demonerna ropar: ”Vad har du med oss att göra, Guds son?” (v. 29) Svaret kommer i den befrielsegärning där två illa åtgågna och av demoner bundan människor blir befriade från sin bundenhet. Och så möter vi med centrum i Jesajas ord en Jesus som är den Herre som både vill och kan hela, hjälpa, befria och upprätta människor. Det är en sådan Jesus vi får följa. Och han har inte förändrats. Han är densamma också idag.

Annonser