Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Varför är Jesus så betydelsefull?

Vem är Jesus? Vad gjorde han? Vad sa han? Vad gjorde honom annorlunda mot alla andra som levat genom historien? Frågorna är många och kanske svaren också.

Men vem säger du att han är?

Frågorna om Jesus är viktiga frågor. Stora frågor. Kanske de största och mest avgörande frågor vi kan ställa.

För att svara på människors frågor i sin tid – och i vår tid – skriver Johannes sitt evangelium. För ingen del av Nya Testamentet är så specifikt fokuserat på att klargöra vem Jesus är, och varför det är betydelsefullt.

Orden i evangeliets avslutning kan också sägas om allt Johannes skriver:

Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och att ni genom att tro ska ha liv i hans namn. (Joh 20:30-31)

Johannes har ett tvåfaldigt syfte med sitt evangelium: att människor ska komma till tro på Jesus som Messias, Guds son och att de ska ha liv genom hans namn. Det är detta som gör frågan om Jesus så betydelsefull och så brännande – och så allvarlig – också idag!

Många sökande människor säger ungefär såhär idag: ”Jag känner att jag har kontakt med Gud direkt – jag förstår inte vad jag ska ha Jesus till.” Och så blir Jesus i sämsta fall ett hinder för deras andlighet eller i bästa fall en god människa, eller en morallärare som någon gång ”kanske” har levt. Det är precis denna hållning till Jesus som C S Lewis adresserar när han säger: ”Jag är beredd att acceptera Jesus som en stor vishetslärare, men jag kan inte acceptera at han hävdar att han är Gud”. Det är precis detta vi inte får säga!

Varför får vi inte säga så? Framför allt därför att det inte stämmer med vad Jesus sa om sig själv och om vad Gud säger om Jesus!

Johannesevangeliet är fullt av ställen där Jesus berättar om vem han är. Egentligen är det så att varje handling och varje ord från Jesus är ytterligare en del av den stora uppenbarelsen av Gud genom Jesus.

I evangeliets struktur läser vi om sju under som Jesus gör. De kallas tecken, vägvisare, därför att de alla vill peka på vem Jesus är och hjälpa oss att komma till tro på honom. Men det finns också sju specifika händelser där Jesus på ett mycket tydligt sätt berättar för sina åhörare och för oss vem han verkligen är!

Sju ”jag är”

När Jesus ska tydliggöra för oss vem han verkligen är gör han något som överraskar och som är så kontroversiellt att det genast ställer det han säger om sig själv på sin spets. För antingen är han bara en galen hädare – eller så är det han säger om sig själv sant!

För oss, här och idag, är det lite svårt att se och förstå hur kontroversiellt det Jesus säger egentligen är. Men för dem som hörde honom då var det dynamit. Vart och en av de sju saker som Jesus säger om sig själv börjar nämligen med orden jag är.

Jag är livets bröd

Jag är världens ljus

Jag är grinden

Jag är den gode herden

Jag är uppståndelsen och livet

Jag är vägen, sanningen och livet

Jag är den sanna vinstocken

Och vi tänker, ”OK, visst är det lite att ta i (hybrisvarning, kanske). Kan förstå att folk blev arga.” Men det vi missar är att orden jag är inte bara är subjekt och predikat i en vanlig mening. Det är de ord som Gud använder för att uppenbara sitt namn i det gamla förbundet. Och för att förstå djupet och kraften i de orden behöver vi göra en resa närmare 3500 år tillbaka i tiden.

Guds namn

2 Mosebok börjar med att beskriva Israels folks situation och nöd som slavar under Farao i Egypten. Det är en berättelse om förtyck och förnedring och om de olika åtgärder som Farao tar till för att underkuva isreaeliterna. De blir byggnadsslavar, deras nyfödda pojkar dödas, deras kultur och identitet förminskas och utraderas.

Mitt i detta föds en liten pojke som får namnet Mose – och så kommer berättelsen om hur han räddas från att dödas av Faraos dotter och växer (ironiskt nog) upp i Faraos palats. En dag blir det klart för Mose vilken hans rätta identitet är. Hans ögon öppnas. Han ser sitt folks situation, han försöker göra något åt situationen, men saker går över styr och Moses tvingas fly ut i öknen.

Så blir den egyptiske prinsen en fåraherde. Och där många, många år senare, ensam och misslyckad, som främling i ett annat land, möter han Gud.

Och i 2 Moseboken kapitel 3 finner vi berättelsen om Mose och den brinnande busken. (v 1-6)

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Och så berättar Gud för Mose att han sett sitt folks nöd, att han hört deras böner, deras rop på hjälp, och att han ska befria dem. Inte bara det. Han ska ge dem ett nytt land, ett nytt hem, och de ska bli hans folk.

Mose är den Gud kallar att bli hans redskap för detta!

Det är då den märkliga, men högst avgörande frågan ställs: ”Vem är du? Vad är ditt namn? Vem ska jag hälsa ifrån?”

Och Gud sade: Jag är den jag är. Säg dem att han som heter Jag Är har sänt dig till dem. (v. 14)

Jag Är – på hebreiska skrivet med fyra konsonanter JHVH – är Guds namn och Guds självuppenbarelse. För judar så heligt att ingen människa fick uttala det ordet/namnet. (Så när man läste Bibeln på hebreiska och kom till det namnet sa man Herren istället för att uttala Guds namn.)

Jesus – Jag Är

Johannesevangeliets berättelse om Jesus handlar om hur Jesus uppenbarar för oss sin identitet – vem han är. Hans jag är knyter direkt an till berättelsen om hur Gud visade sig för Mose och befriade sitt folk!

Varje gång Jesus talar om sig själv som jag är så öppnas hela denna hisnande berättelse om hur Gud själv uppenbarar sig för sitt folk i historiens mest avgörande ögonblick för att rädda och befria dem och föra dem in i det Gud för länge sedan hade lovat dem!

Ett av de vackraste tillfällen detta sker (också det första) är när Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn. De hade talat om det levande vattnet. De hade talat om hennes liv. De hade talat om sann tillbedjan och om vad som är livets innersta mening. Och så säger hon: ”Jag vet att Messias kommer, och när han kommer ska han låta oss få veta allt.” Och Jesus svarar: Det är jag, den som talar till dig. Eller: Jag är – den som talar till dig.

Så blir inte Guds närvaro eller förståelsen av vem han är något som hör antingen det för gångna eller framtiden till. Det som uppenbaras i namnet jag är handlar om nuet! Genom Jesus är Gud närvarande och verklig rakt in i en människas vardag och liv – i varje enskilt nu. Och plötsligt blir Guds väsen och närvaro och frälsningshandlande något som handlar om våra liv och om de människors liv som vi har omkring oss.

Sju ”jag är” – fördjupning

Med vart och ett av de sju tillfällen då Jesus talar om sig själv som jag är följer något vi behöver göra som respons till vem han är och även ett löfte som berättar vad hans befrielse/frälsning betyder i en människas liv.

Joh 6:35             Jag är livets bröd – den som kommer till mig skall aldrig hungra

Joh 8:12             Jag är livets ljus – den som följer mig skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus

Joh 10:9             Jag är grinden – den som går in genom mig ska bli räddad… han ska finna bete

Joh 10:14-16    Jag är den gode herden – den som känner herden lyssnar till herdens röst. De blir en herde och en hjord.

Joh 11:25          Jag är uppståndelsen och livet – den som tror på mig skall leva om han än dör

Joh 14:6             Jag är vägen, sanningen och livet – ingen kommer till Fadern, utom genom mig

Joh 15:1-2         Jag är den sanna vinstocken – den som förblir i mig bär mycket frukt

Här finns det ett antal ord som understryker att det Jesus inbjuder oss till framför allt handlar om en ny relation till honom och till Gud: komma, följa, gå in i eller genom, känna, tro, förbli. Det är detta som Guds stora frälsningsgärning handlar om – både i det gamla och i det nya förbundet. Gud formar ett nytt folk som är hans och han gör det nu genom Jesus!

Och precis, som alla kunde läsa om Guds väldiga gärningar och hur Gud befriade sitt folk i det gamla förbundet, så talar Jesus om sig själv som den som ger bröd, vatten, ljus, frälsning, gemenskap, liv, kunskap om Gud – allt för att våra liv ska bära mycket frukt och vi få leva i en full och fullständig relation till Gud själv – frälsta, befriade och upprättade! Och Johannes budskap till oss genom den sju jag är-orden är att Jesus unik och utan jämförelse.

Visa oss Fadern

En del människor (eller många) i vår tid stör sig på den kristna trons exklusiva hävdande att Jesus är den enda vägen till Gud. Och i en del sammanhang försöker kyrkliga företrädare att tona ned detta eller förklara bort denna exklusivitet.

Men – man kan inte förklara bort Jesus – och säga att det finns säker andra vägar också – och fortfarande kalla sig kristen! Kristen tro bygger på att Gud har visat sig för oss, att Gud har blivit människa (eller att Ordet blivit kött som Johannes skriver i kap 1) och att detta är den stora och sanna uppenbarelsen av vem Gud verkligen är!

Jag hörde en berättelse en gång om en 5-årig flicka som satt hemma vid köksbordet och ritade en teckning. Så kom hennes mamma och frågade: Vad gör du? Och flickan svarade: Jag ritar en teckning som föreställer Gud. Mamman sa: Vad dum du är, inte kan du rita en teckning som föreställer Gud – ingen vet hur Gud ser ut. Flickan svarade: Nä, men när min teckning är färdig, då vet dom det!

Johannes skriver: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. (Joh 1:18)

Den där sista kvällen när Jesus var tillsammans med sina lärjungar och säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kan komma till Fadern utom genom honom, får han en fråga som nästan gör honom helt ställd.

Filippos är den som kommer med frågan. Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss? Ja, vad ska Jesus svara?

Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? (Joh 14:9)

Jesus ger inte en teologisk utläggning som svar. Han berättar inte om treenighetsläran eller Gud attribut. Han talar om att känna honom! De vill säga: det är bara genom att lära känna Jesus som vi i sanning kan lära känna Gud!

Jesus är betydelsefull

Det är här den avgörande punkten finns. Det budskap som Nya Testamentet ger och som Johannes använder hela sitt evangelium för att hamra in handlar om att Gud har kommit till den här världen och blivit människa som vi, delat våra liv med allt vad det innebär och innehåller och där i detta ser vi den fulla uppenbarelsen av vem Gud är!

Bara genom Jesus kan du se den sanna bilden av Gud!

Bara genom Jesus kan du finna väg till att förstå vem Gud är och vad han vill med ditt liv.

Det finns ingen annan väg!

Det är därför Jesus är så betydelsefull! Det är därför som det är avgörande vad vi säger om honom:

Det är avgörande för våra egna liv, vår tro, vår gemenskap med Fadern och med varandra. Det är lika avgörande för de människor vi har omkring oss – för deras liv, deras framtid och deras möjligheter att leva det nya livet tillsammans med Gud.

Vad som kommer att hända i allt detta har helt klart med Jesus att göra. Men det har också med vad du och jag säger om Jesus att göra.

Är Jesus bara en i mängden av religiösa lärare?

Är han kanske bara en galen bedragare?

Eller… är han den han säger att han är – den Gud som kom för att uppsöka och rädda de förlorade och förvandla människors liv?

Vem är Jesus? Det är en stor fråga. Det är den stora frågan. Det är den avgörande frågan!

Vad är ditt svar?

Annonser


Lämna en kommentar

Höra, se och förstå – eller inte?

Matteus kapitel 13 httar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV)

Så har vi kommit till det tredje stora talet som Jesus håller i Matteusevangeliet – liknelsetalet. Här finner vi många av våra favoritliknelser om Guds rike och centralt i kapitlet står den berömda liknelsen om den ”fyrahanda sädesåkern”, som den har kommit att kallas. Samtidigt så medför det välkända en fara: redan innan vi läser tror vi oss veta vad det handlar om. Så är det med liknelserna. Vi har hört dem berättas sedan söndagsskolan. Och så har de förlorat sammanhang och innehåll.

Liknelsetalet fortsätter med att tydliggöra skillnaden mellan att vara en anhängare och en efterföljare till Jesus. Med kallelsen att följa honom och uppbrottet från anhängarskaran följer en dyrbar gåva – och här hittar vi nyckeln till hela talet – att på något sätt börja förstå vad det hela handlar om. Jesus säger till sina lärjungar: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra.” (v. 11) Och så följer ett antal ställen i talet där just frågan om att höra, se och förstå – eller inte – antyds (v. 9, 11, 13-15, 19, 23, 34-35, och 36). Och allt avslutas med att Jesus frågar lärjungarna om de har förstått. (v. 51)

Att höra, se och förstå – det är detta som den första liknelsen handlar om. Alla i kretsen omkring Jesus, folkskaran, anhängarna och lärjungarna, hör samma undervisning, hör samma saker om Jesus och om Guds rike och om vad detta rike innebär. De möts alla av kallelsen att följa, men… Man tar emot budskapet olika, och vad som är ännu tydligare, man låter budskapet/ordet/ få olika förutsättningar att bära frukt i ens liv. Olika skaker gör att det som så entusiastiskt mottas blir verkningslöst i en människas liv.

  • Den onde stjäl bort det som såtts. Vi får aldrig glömma att kampen om Ordet är en kamp mellan olika herravälden och riken. ”Tjuven kommer bara för att slakta, stjäla och döda”, säger Jesus i Joh 10:10.
  • Motstånd och förföljelse gör att man backar. Det är lätt att dras med, att vilja vara radikal, att snabbt ge löften eller göra avgörelser under starkt känslosvall. Men när saker sker omkring oss, när kompisar, familj, vänner, studier, ”tidsandan” kommer in och motsäger ordet – väger den där känsloupplvelsen inte så tungt längre.
  • Rikedom, välstånd, omsorger och bekymmer kväver insikten. Sällan har väl dessa ord varit så viktiga som i vår tid. Vi möter kanske inte så ofta demoner eller dödshot. Men den trygghetsnarkomaniska, välfärdsorienterade, ekonomifixerade och ständigt tillväxtberoende livsstil som är vår hotar hela tiden att kväva det som budskapet om Guds rike talar om. Inte för att det inte är viktigt, utan därför att det drunknar i allt annat – inte minst i kyrkans ofta febriga verksamhetshets.

Efterföljelse bygger på en insikt om vem Jesus är och om Guds rikes radikalitet och anspråk på mitt liv och medför en aktiv vaksamhet gent mot den onde, de allt för snabba besluten och en livsstil som kväver det verkliga livet. Det handlar om att förstå, att se vidare och längre, att begrunda, grunda och bygga på den som ordet handlar om och endast på honom – på Jesus. För varje liknelse är bara en del i insikten om Guds stora liknelseberättelse – den som är evangeliet om Jesus. Han är Guds liknelse som berättar det verkligt viktiga om oss, våra liv, om Gud och om gemenskapen med honom. Efterföljelsens innebörd ligger i att låta denna övergripande liknelse vara den som formar och ger grund och mening till mitt liv. Och i den insikten ligger förståelsen av att jag egentligen inte kan förstå vem Jesus verkligen är, inte här och inte än. Men att en dag ska vi förstå helt och fullt.

Det finns en skiljelinje i liknelsetalet som blir tydlig när man läser det så här. Men den handlar inte bara om anhängare och efterföljare, om dom som tror att de förstått allt och dom som insett att de nog inte förstått så mycket och därför förstått tillräckligt för att ordet i deras liv ska kunna producera den skörd som ordet, budskapet om Guds rike, naturligt kommer att bära i deras liv. Det är ett skiljande som börjar här och nu och somväxer sig vidare fram till en dag då den stora skilsmässan är definitv. Liknelserna om ogräset och om fiskarna beskriver detta med tydlighet och kraft. Och fast vi inte här och nu har mandatet att kategorisera människor och säga hur deras evighet kommer att bli, kommer det till slut ändå bara att finnas två sorters människor inför Guds tron: de som sagt till Gud ”Ske Din vilja” och de till vilka Gud till slut säger ”Ske Dig som du vill” (C S Lewis, Den stora skillsmässan, s. 61).

Det är allvaret i det valet som ligger som bakgrund i liknelserna om skatten och prälan. Att finna Guds rike, att förstå dess hemligheter, kostar något. Eller rättare sagt, det kostar allt. Allt annat väger i jämförelse med den insikten och den erfarenheten väldigt lätt. Den som valt att bejaka Jesu kallelse att lämna allt bakom sig för att följa honom, har visserligen i världens ögon säkert missat mycket, men vunnit det enda väsentliga – skatten, pärlan – livet tillsammans med Jesus. Det är ett radikalt beslut. Och vi vet inte vad det kommer att innebära. Men det är det enda beslut som kan föra oss djupare in i att förstå ”himmelrikets hemligheter” (v. 11).

Det handlar till syvende och sist om att radikalt följa Jesus och låta sitt liv präglas på honom och säga: ske din vilja – inte min.