Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Skapad att tjäna Gud

Här kommer predikan som jag skulle ha hållit i söndags i Brofästet men som vi la åt sidan efter Jan-Oves underbara vittnesbörd för att istället samtala om kärlek, gästfrihet och tjänande.

Vad är det som gör att ett lag blir framgångsrikt i sin sport? Vad är det som gör att ett företag utvecklar framgångsrika produkter och vinnande koncept? Vad är det som gör att en församling fungerar och människor känner glädje och sammanhang i det man gör?

Ett av svaren handlar om laganda, att fungera som ett team, där varje person vet sin plats utefter det var och en är bäst på. Men också att hitta de kombinationer där människor på bästa sätt kunde kompletterar varandra. Allt för helhetens bästa.

 John Maxwell kallar detta i sin bok ”The 17 indisputable laws of teamwork” för nischens lag. Dvs att allt fungerar bäst när var och en finner sin nisch. Men man skulle kunna kalla det andra saker också: Som hand i handske eller Som fisken i vattnet. Dvs att hitta en plats där man känner att man är i sitt rätta element och får använda det man är och kan på ett sätt som ger glädje och tillfredställelse och som berikar andra människors liv. För faktum är att det är för detta som Gud har skapat dig!

Paulus skriver: ”Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Ef 2:10)  Vi människor är inte skapade för att bara vara kuggar i ett opersonligt maskineri. Vi är skapade unika, olika med en helt egen personlig mix av gåvor, erfarenheter och personlighetsdrag. Vi är ju, säger oss Bibeln, skapade till Guds avbild. Gud som är evig och oändlig, också i variation och kreativitet. Och precis som inte två snöflingor är lika, eller det finns två människor med samma fingeravtryck eller utseende på iris – så finns det heller inte två människor som har samma gåvomix.

 Gud slösar inte bort något. Han skulle inte ge dig förutsättningar, intressen, talanger, karaktärsdrag och livserfarenheter om han inte avsåg att använda dem till sitt förhärligande. Och genom att upptäcka och förstå detta kan du finna Guds vilja för ditt liv. Det finns ändå en sak som är lika för oss alla. Vi är alla formade för att tjäna Gud – och det sker genom att ge av mitt bästa för min nästa.

 Men hur kan jag veta min nisch, hitta rätt plats, bli som fisken i vattnet…? Det fantastiska är att den Gud kallar, den utrustar han också. Så låt oss använda en stund här idag för att se på hur Gud har utrustat dig och vad han har gett dig.

Andens gåvor

Först och främst har Gud gett varje troende andliga gåvor. Paulus skriver i 1 Kor 7:7 ”Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andra av ett annat.” Hur många olika Andens gåvor det finns är svårt att säga. Däremot ger os NT några listor på vad jag tycker kan tjäna som förslag på vilka gåvor eller typer av gåvor som Anden vill utrusta oss med. Man skulle kunna definiera andliga gåvor som ”gudomliga förmågor som den helige Ande ger till varje troende enligt Guds tanke och nåd för hela församlingens bästa.” Och var och en av oss har fått några sådana för att kunna tjäna Gud och andra på bästa sätt.

 John Ortberg berättar om sina svenska förfäder att när de emigrerade till Amerika fick de med sig en finservis. Den paketerades omsorgsfullt i en trälåda. Och precis som man förr i tiden hade ett rum i svenska hem som kallades finrum eller salen, ett rum som bara användes vid speciellt fina tillfällen, så skulle denna porslinsservis sparas till ett speciellt fint tillfälle. Och bröllop, dop och födelsedagar kom och gick – men inget var fint nog för att ta fram servicen. Till slut glömdes den på vinden.

Så kan det vara också med våra gåvor. Vi har fått dem av Gud och vill kanske vänta på rätt tillfälle att använda dem. Men det blir inte av och till slut faller allt i glömska. Därför är det så viktigt att varje kristen söker att upptäcka, ta vara på, använda och utveckla sina andliga gåvor! För om din gåva inte kommer i funktion fattas det något viktigt. Paulus undervisar om gåvorna i 1 Kor 12 och säger: ”I var och en visar sig den helige Ande så att det blir till nytta för hela församlingen.” (1 Kor 12:7 LB) När du börjar att bli nyfiken på och sedan upptäcker dina gåvor så kommer det att visa dig vägen till Guds vilja för ditt engagemang i församlingen och din tjänst för andra. Men det är också andra saker som är med att forma den tjänsten.

Hjärta

När Bibeln talar om hjärtat handlar det alltid om det mest centrala i en människas personlighet. Den plats där hennes verkliga jag finns, centrum för motivation och känslor, utgångspunkten för det du älskar att göra och känner angeläget. James Houston säger att hjärtat är ”centrum för de kvalitéer som gör oss mänskliga. Ditt hjärta är det som gör dig till dig. Du har en slags alldeles speciell känslomässig hjärtrytm, en rytm som bara du har. (Visste du förresten att det inte finns två människor på jorden som har samma identiska hjärtrytm.)

Man skulle kunna kalla den här emotionella hjärtrytmen för din passion – det som du brinner alldeles speciellt för. Det är en speciell längtan som Gud har lagt ned i ditt liv för att han vill att du ska bidra med något viktigt på ett särskilt område i livet eller i tjänsten för. Det kan vara:

  • Barn och unga
  • Lärjunaträning
  • Miljön och rättvisa
  • Mission och evangelisation
  • Drama, dans och kreativitet

Vilket område som du känner att ditt hjärta brinner speciellt för berättar för dig var någonstans i Guds rike som Gud vill använda dig i sin tjänst. Och det finns inget finare eller mindre fint område. Lyssna till ditt hjärta så kommer du att upptäcka hur och var Gud vill använda dig. Det viktiga är att vi tjänar Gud av hela vårt hjärta.

Två saker utmärker ett tjänande av hela vårt hjärta:

  1. Entusiasm – när du gör det du älska att göra behöver ingen motivera dig eller kontrollera att du gör din uppgift.
  2. Effektivitet – när du gör det Gud skapat dig att brinna för kommer du att bli bra på det. Det är passion inte plikt som ger arbetsglädje.

Naturliga gåvor – begåvning

Du är oerhört begåvad – visste du det? Det är något av det mest tragiska att så mänga människor går omkring med så mycket begåvning som aldrig kommer till sin rätt. De tror att om jag inte är som Carola, då är jag fullständigt obegåvad. Vi har alla fått olika medfödda begåvningar eller talanger: några har större fallenhet för matte, andra för, musik, eller en medfödd bollkänsla osv.

All vår begåvning kommer från Gud. Forskningen säger att en människa i genomsnitt äger 500-700 olika färdigheter och förmågor. Din hjärna är en fantastisk skapelse. T ex:

  • Kan lagra 100 miljarder fakta
  • Klarar 15 000  beslut i sekunder
  • Klarar att särskilja 10 000 olika dofter

Du är ett knippe oerhörda förmågor, en förunderlig Guds skapelse. Frigör din begåvning till tjänst för Gud!

Jesus berättar en liknelse om tre män som var och en får ansvar för en summa pengar. Den förste får 5 talenter, näste får 3 och den siste får en. De två första går bort och använder det de fått så att det förmeras medan den siste gräver ned sina pengar i jorden. Från den berättelsen har vi fått uttrycket ”gräva ned sitt pund”, dvs slösa bort sin begåvning genom att inte använda den.

Vilken din begåvning än är – om du tycker den är stor eller liten – så är det viktigt att du använder det Gud har gett dig för hans förhärligande. Det du är bra på. Gör det. Och gör det för Gud – som en lovsång till honom!

Personlighet

Vi har redan lyft fram ett antal gånger hur unik varje människa är. Så är det också med vår personlighet. Även här är vi unika. Visst kan vi ha drag som liknar andra, men som helhet blir varje person unik också här.

Det som är viktigt att komma ihåg är att Gud inte har någon favoritpersonlighet som han hellre använder än någon annan. Han använder alla slags personlighetstyper: utåtriktade, inåtvända, strukturerade, ostrukturerade, hetlevrade, filbunkar, grubblare och positiva energiknippen. Titta bara på det persongalleri som möter oss i Bibeln. Se dig omkring. Gud vill använda oss alla och har användning för oss alla inte trots vår personlighet utan med vår personlighet.

Vår personlighet påverkar hur och var man använder sina andliga och naturliga gåvor. Om två personer båda har evangelisation som sin främsta andliga gåva men den ene är utåtriktad och spontan och den andre mer inåtvänd och strukturerad så är det klart att hur de använder sin andliga gåva kommer att se väldigt olika ut. Den plats som Gud har skapat oss för är den plats där det känns bra att använda sina gåvor med utgångspunkt i vår personlighet.

Erfarenheter

Dina och mina erfarenheter – hur de än ser ut, vilka de än är, goda eller dåliga – Gud har bruk för dem allihop. Man skulle kunna säga att det finns sex olika sorters erfarenheter som spelar in här:

  1. Familj: Vad har du lärt dig av din uppväxt i just din familj?
  2. Utbildning: Vilka var dina favoritämnen i skolan?
  3. Yrke: I vilka jobb har du varit mest effektiv och trivts bäst?
  4. Andlighet: Vilka stunder inför Gud har varit mest meningsfulla?
  5. Tjänande: Hur har du tjänat Gud hittills?
  6. Lidande: Vilka bekymmer, sorger, svårigheter och prövningar har du lärt dig något av?

Och kanske är det så att den sista kategorin – lidande – är den som Gud använder mest för att förbereda dig för din tjänst för honom och andra människor. Är det något som jag har med mig som en dyrbar klenod från vårt år i Australien är det denna erfarenhet att ”God never waists a hurt!” Gud slösar aldrig bort något som gör ont. Ofta är det så att det är just på det område där du själv har kämpat, gråtit, bett som du är allra bäst skickad att hjälpa en annan människa. För det är här när vi delar livets djupa realiter som vi också kan mötas på ett annat plan än annars. Vi möts utifrån vårt behov av Gud, av tröst och helande och av varandra.

Paulus uttrycker det så starkt i inledningen till 2 Korinthierbrevet: ”Gud tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.” (2 Kor 1:4)

Så har Gud skapat dig för att tjäna honom och andra människor. Du blir mest effektiv i den tjänsten när du använder dina andliga och naturliga gåvor på det område som du brinner för, på det sätt som bäst uttrycker din personlighet och dina erfarenheter. Det är då du har hittat din nisch och kommit på rätt plats!

Annonser


Lämna en kommentar

Du är skapad för att glädja Gud

Tillbedjan är en viktig del av alla kulturer och religioner. Man kan gå så långt som att säga att tillbedjan är, vare sig människor erkänner det eller inte, en viktig del av varje människas liv. Det är så därför att tillbedjan hör ihop med hur vi är skapade som människor. Det är dels ett av de primära syftena med våra liv och dels något som ger livet innehåll, mål och mening.

Vad du tillber eller vem du tillber säger något fundamentalt om ditt liv och vem du är! I sin stora katekes säger Luther att Gud är den som vi ”väntar oss allt gott av och som man i all nöd tar sin tillflykt till.” Och lite senare i samma sammanhang säger han att det som du fäster ditt hjärta på och förlitar dig på är i själva verket din gud. Det är detta som frågan om tillbedjan avslöjar och som gör den så viktig att reflektera över.

Slaget som jag ser det står om ditt hjärta. I det bud som Jesus kallar det största och det främsta står det

Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta, med hela din själ och med hela ditt förstånd. (Matt 22:37)

Utan att ha denna prioritering rätt blir det svårt att få ordning på andra delar av livet. Det var därför som profeterna i gamla testamentet var så tydliga i att varna för det de kallade för avgudadyrkan, dvs för tillbedjan av andra saker/gudar än den ende sanne och levande Guden.

Avgudadyrkan ledde bort från ett äkta liv och förde med sig så många avsteg från det som är gott, rätt och sant. Det blir genom våra liv, vad som finns i dem, vilka prioriteringar som vi gör och vilka värderingar vi har väldigt tydligt vilken gud vi tillber. Så tillbedjan handlar inte bara om vad vi sjunger för sånger eller vilka ord vi säger i olika böner. Tillbedjan är i grunden hjärtats inställning till Gud.

När Jesus mötte den samariska kvinnan och började samtala med henne kom det samtalet till slut in på ämnet tillbedjan. Hon frågade Jesus om var det är man ska tillbe Gud om det ska vara rätt. Och Jesus tydliggör att det inte handlar om platsen för tillbedjan utan om sättet man tillber på.

Den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. (Joh 4:23)

Att tillbe i ande är att leva i direkt gemenskap med Gud genom den helige Ande. Det behövs inga omvägar. Det behövs inga platser eller tempel. Vi kan när som helst ge oss själva och vårt hjärtas kärlek till honom.

Att tillbe i sanning innebär att vår tillbedjan behöver ske utifrån en äkta relation med Jesus, han som är Sanningen. Men det innebär också att vi får komma till Gud i vår tillbedjan utan masker och utan förbehåll och utan att behöva skämmas. Vi är välkomna som vi verkligen är.

Det är det största offer vi kan ge. Och vi har egentligen inget annat att komma med. Paulus uppmanar oss i Rom 12:1 att ”frambära oss själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud.” Dvs när du och jag kommer till Gud sådana vi verkligen är och ger oss till honom i tillbedjan och överlåtelse så är det en gudstjänst, en tillbedjan , som gläder Gud.

Ibland har människor svårt att se på det som hände på korset som en handling av tillbedjan. Men vad Jesus gör är att han frambär sig själv, hela sitt liv i lydnadens och tillbedjans yttersta konsekvens när han dör på korset. Han dör inte bara för vår synd. Han död är en tillbedjan som behagade Gud. Och när Jeus kallar oss att ta upp vårt kors och följa honom så finns också denna dimension med i den kallelsen. Jesus blir vår förebild att ge hela vårt liv som en offergåva till Gud.

Konsekvensen av att bära fram sig själv som en offergåva till Gud är att vi genom vår tillbedjan betonar att vi nu inte längre tillhör oss själva utan tillhör honom. Hela vårt liv tillhör nu Gud! Och hela livet behöver därför också vara en tillbedjan inför Gud. Det är intressant att notera att det engelska ordet för gudstjänst och tillbedjan ”worship” egentligen betyder att bära fram något som har värde eller att ge värde till något. För Gud har din tillbedjan värde. För Gud har ditt liv ett oändligt och evigt värde. Att ge sitt liv till Gud eller inte är ingen ovesäntlig fråga. Din tillbedjan betyder något för Guds hjärta.

Hur lever man sitt liv som tillbedjan? Det fanns på 1600-talet en fransk munk som hette Broder Lorens. Han arbetade i klostrets kök med att laga mat, diska och städa. Hans tillvaro var väl inte så väldigt andlig kan man tycka. Det är väl inte för att framleva sitt liv i ett mörkt kök som man går i kloster. Men Broder Lorens kom på att han inte behövde alla de där yttre sakerna för att leva nära Gud. Han började öva sig i att göra varje syssla han fick som en gudstjänst till Gud, som en tillbedjan som skulle ära Gud. I ett brev till en kvinna som han var andlig vägledare för skriver han:

Öva inget tvång på er själv genom särskilda regler eller fromhetsövningar. Vänj er så småningom vid att offra ert hjärta till honom då och då under dagens lopp, mitt under era arbetsuppgifter, ja, i varje ögonblick om ni kan.

Tillbedjan handlar om att öva sig i att leva i Guds närvaro.

En djupare dimension av det som Broder Lorens talade om finner vi hos profeten Jesaja i ett kapitel som handlar om rätt fasta och rätt gudstjänst, Jesaja 58. Såhär skriver han om rätt fasta och jag tänker att det också handlar om vår tillbedjan av Gud.

Detta är den [tillbedjan] jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge den hemlöse stackaren husrum, ser du en naken så kläd honom, vänd inte dina egna ryggen! (Jes 58:6-7)

Det Jesaja talar om är också tillbedjan i ande och sanning! Det är tillbedjan som behagar Gud. Om vi glömmer bort denna dimension av gudstjänst och tillbedjan så är det något som fattas i vår kristna tro och vår förståelse av tillbedjan blir felaktig. Sann gudstro och sann tillbedjan har alltid som konsekvens rättfärdighetens, kärlekens och barmhärtighetens gärningar därför att tillbedjan för oss i samklang med Guds eget hjärta.

Den vi tillber eller det vi tillber definierar vilka vi är och hur våra liv ser ut. Ett liv nära Guds hjärta förvandlar alltid gudstillbedjaren till att bli mer lika Jesus. Det handlar inte om dej! Det handlar om Gud och Guds syften. Och det hela börjar när vi inser att tillbedjans centrum är Jesus och inget annat.

 

Till slut några frågor att fundera över och samtala om:

  1. Vad tänker du om att alla människor på ett eller annat sätt tillber något och att denna tillbedjan faktiskt definierar deras hela liv?
  2. Vad betyder det för dej att tillbe Gud i ”ande och sanning”?
  3. Rom 12:1 talar om att ge hela sitt liv som en offergåva till Gud. Hur känner du inför det Paulus skriver? Vilka hinder ser du för att det ska ske i ditt liv?
  4. Vad tycker du? Kan man göra som Broder Lorens och använda vanliga tråkiga arbetsuppgifter och omvandla dem till möjligheter till bön och tillbedjan? Vilka saker i ditt liv skulle du vilja förvandla till bönemöjligheter?
  5. Kan man para ihop tillbedjan och arbete för rättvisa?
  6. Var finns ditt hjärta i allt som handlar om lovsång, tillbedjan och gudstjänst?


Lämna en kommentar

Vad i hela världen gör jag här? – om Guds syfte med mitt liv och hur det förändrar allt. (Del 3)

4. När kunskapen om Gud och Guds vilja omsätts i liv och handling bär våra liv god frukt

Paulus ber i vår text att de människor som han skriver till ska ”fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt” så att de kan leva ”värdigt Herren”. Och när detta liv värdigt Herren blir synliggjort i handling behagar det Gud och producerar god frukt. Det vi vet om Gud och Guds vilja behöver alltså omsättas i liv och i handling. Och här byter hela resonemanget tempo. Plötsligt handlar det inte längre om teoretiska övervägningar och andlig vishet. Nu gäller det det verkliga livet.

Det är några saker som blir tydliga här. Den första är att det liv som är värdigt Herren avspeglar Jesus (Herren) i vår livshållning, vår livsstil. Det är nog något av detta som lyser fram i Kristushymnen i Filipperbrevet: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus…” (Fil 2:5). Och så beskriv det sinnelaget i termer av ödmjukhet, tjänande, utgivande kärlek, offer. Det är detta som vi längtar efter ska känneteckna våra liv. Det är denna blid som vi önskar ska framkallas utifrån hur vi framlever våra liv i och genom hela livets alla tider och skiften. Kanske är den största ära som någon kan få erfara att det om den personen sägs, när allt är sagt och bokslutet gjorts, han/hon levde värdigt Herren.

Den livsstil som är genomskinlig för Jesuslivet är, precis som vi tidigare nämnt om Gud själv, relationell i sin karaktär. Det är i alla de där relationerna, med barn, familj, vänner arbetskamrater, okända och kända människor i min väg som bilden av livet värdigt Herren måste växa fram. John Wesley talade om att det inte finns någon annan helgelse än social helgelse. Dvs Kristusbilden växer alltid fram utifrån ett relationellt sammanhang, i en gemenskap. Därför är det svårt att leva värdigt Herren utan kontakt med andra människor. Kristendom är i sin essens en social religion.

Det andra är att livsstil alltid handlar om mer än attityder och förhållningssätt. Det handlar om handling. Det liv som behagar Gud är ett liv där vår kunskap om Gud och Guds syften omsätts i konkret handling. Det är ett liv där Jesus avspeglas genom vad vi gör. Och det som då styr om det vi gör behagar Gud eller inte är samma etiska rättesnöre som Gud själv använder. Det handlar om kärleken. Det handlar om, som teologen Thomas Oord uttrycker det, sådana handlingar som befrämjar ett övergripande välbefinnande. Det är detta som är kärlekens mål hos den som är kärlekens föremål. Det är det som också behöver vara det raster genom vilket våra handlingar visar sig vara goda och behagar Gud eller inte.

Framför allt handlar detta om att följa Jesus i tjänst för andra. Detta är något som går utöver ett lite mekaniskt ”vad skulle Jesus gjort”-tänkande. Den fråga som är viktigare än så är att utröna vad Jesus redan gör så att jag kan samarbeta med honom. På vilket sätt är Jesus redan verksam i din familj, bland dina vänner, i samhället? Hur kan du följa honom och genom dina gärningar tydliggöra hans kärlek där?

Det tredje som händer är att liv och handlig bär frukt och börjar forma ett liv som upplevs ha både mål och mening, värde och tillfredställelse, glädje och spänning. Det Gud en dag kommer att fråga oss när vi möter honom efter livets slut är egentligen inte om alla vår kunskap om varken honom eller hans vilja. Det han kommer att fråga efter är vad vi gjorde med detta, hur det fick bära frukt i våra liv, hur det fick beröra andra människor och göra bestående skillnad i deras liv. Och om det var en frukt som var värdig honom, behagade honom och förhärligade honom.

I Rick Warrens bok Leva med mål och mening är det dessa frågor som står i centrum. Och under den här hösten kommer vi i Församlingen Brofästet att läsa, samtala om och söka svar utifrån Guds ord om hur våra liv allt mer kan bära den slags frukt som är bestående. Rick Warren beskriver fem områden som detta kan ske på: tillbedjan, gemenskap, efterföljelse, tjänande och mission. Vi finns här på den här jorden för att bära frukt och förverkliga Guds syften med våra liv utifrån dessa fem grundläggande områden.

För dej som vill fortsätta att fundera över den här veckans tema kommer här några tankar att fortsätta funderandet och samtalet utifrån:

  • Om du skulle beskriva syftet med ditt liv, vad skulle du säga då?
  • Är Guds plan för våra liv något som du menar är bestämt från början eller något som kan förändras över tid? Varför tänker du på det ena eller andra sättet?
  • Hur ser du på bilden av Gud som kärlek, relationell och påverkbar?
  • I vilka sammanhang tänker du dig att ditt liv kan bära frukt? Var ser du att Jesus är verksam i din närhet?


Lämna en kommentar

Vad i hela världen gör jag här? – om Guds syfte med mitt liv och hur det förändrar allt. (Del 2)

3. Vad tänker vi om Gud och Guds vilja?

Det finns en text i Filipperbrevet som är viktig för oss att arbeta med för att bena ut förhållandet mellan det vi gör, hur vi bär frukt i våra liv och Guds väsen och Guds vilja.

Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på så sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer i kunskapen om Gud. (Fil 1:9b-10)

Den här texten innehåller fyra viktiga komponenter som kan hjälpa oss att hitta rätt perspektiv i det som är syftet med våra liv: kunskapen om Gud, kunskapen om Guds vilja, att leva värdigt Herren och göra goda gärningar och slutligen att bära frukt.

Frågan om Guds vilja, dvs Guds syfte med våra liv, hänger ihop med vad vi säger om Gud själv.  Tänker vi oss att Gud är statisk och oföränderlig, utanför sin skapelse och vår värld eller tänker vi oss att Gud är dynamisk och flexibel och deltar i sin skapelse och vår värld. Återigen handlar det om frågan om perspektiv. Det finns alltså en tydlig relation mellan vad vi säger om Gud och hur vi ser på Guds syften och Guds vilja.

I 1 Joh 4:8, 16 läser vi att Gud är kärlek. Det står inte att Gud är kärleksfull utan att Gud är kärlek. Kärleken är inget attribut utan Guds innersta väsen, själva essensen, kärnan av vem Gud är. Kärlek är det som Gud är av nödvändighet därför att om Gud slutade att vara kärlek så slutade Gud att vara Gud. Guds väsen är kärlek, den sortens kärlek som uttrycks genom korset.  Och med Greg Boyds ord, ”allt annat är fotnoter!” Guds rättfärdighet, trofasthet, helighet, barmhärtighet etc. är alla aspekter av denna kärlek.

Det är den kärleken som också så tydligt uttrycks i treenighetens relation mellan Fader, Son och Ande. Vi möter i treenigheten en Gud som i grunden är relationell som väljer att också vara relationell i förhållande till sin skapelse. Gud berörs av våra liv, vi berörs av Guds liv. Detta är inte bilden av en statisk Gud upphöjd över alla himlar utan bilden av en Gud som lever i relation med sin skapelse och som påverkas av det som sker och som utifrån vad som sker i människors liv agerar för att föra oss mot sina syften.

Samtidigt som Gud är relationell och påverkas så förändras inte Guds karaktär. Han är och förblir kärlek. Han är och förblir trofast, rättfärdig, barmhärtig och full av kraft och vishet. Och samtidigt som vi säger att Gud är allsmäktig och allvetande så måste vi förstå att Guds allvetande bara handlar om det som går att veta.

Vi människor är skapade med frihet att göra våra val, att säga ja till Gud och Guds syften och säga nej. Och vilket vi gör vet inte Gud. För om Gud visste det och inte stoppade våra felval skulle Gud varken vara kärlek eller vi människor fria.

Denna förståelse av Gud leder oss till några viktiga slutsatser angående Guds vilja och Guds syften i våra liv. För det första är Guds vilja både oföränderlig och föränderlig. Det finns saker som står fast från tidernas början, men det finns också det som finkalibreras i förhållande till vad som sker i våra liv och hur vi påverkas av våra egna och andra människors val.

För det andra så utövar Gud aldrig sin vilja med tvång. En Gud som är kärlek tvingar ingen till tro och efterföljelse. När Bibeln talar om hur Guds nåd verkar i vår värld och i människors liv så är det ofta beskrivningar av hur Gud söker, drar, erbjuder, lockar, resonerar och försöker att övertyga oss att söka hans vilja och syften med våra liv. Det är en kärleksfull påverkan genom den helige Ande som ständigt är verksam i hela skapelsen.

För det tredje så är slutsatsen i resonemanget angående Guds väsen, människans frihet och Guds sätt att låta oss få kunskap om sin vilja att framtiden är i vissa drag helt öppen och i vissa drag förutvetad av Gud. Guds plan är inte klappad och klar in i minsta detalj, snarare är hans vilja i linje med hur hans väsen är och fungerar. Det finns inga historiska klockor dolda i Bibelns budskap. Vad som sker är alltid beroende av hur vi responderar på Guds nåds erbjudande till oss genom Jesus.

Hur detta påverkar våra liv skriver jag om i nästa avsnitt.


Lämna en kommentar

Vad i hela världen gör jag här? – om Guds syfte med mitt liv och hur det förändrar allt. (Del 1)

1. Att byta perspektiv förändrar allt

Olika synvinklar på företeelser i livet och i tillvaron kan helt förändra både perspektiv och inriktning på våra liv. I 4 Mos 13 berättas om de 12 spejarna som besökte löfteslandet. Deras olika perspektiv på det de såg var avgörande för deras bedömning av folkets framtida möjligheter att inta landet. Tio av dem såg sig själva som gräshoppor och landets innevånare som jättar. De två övriga noterade jättarna men trodde på Guds makt och kraft att utföra det han lovat. Tyvärr vann de tio folkets gehör och en hel generation dog under 40 års vandring i öknen.

I början av 1500-talet levde en munk som hette Nikolaus Kopernikus. När han publicerade sina rön angående planeternas rörelser var det något som skakade om en hel värld. Det var inte längre så att allt kretsade runt jorden. Istället var jorden en av flera planeter som kretsade runt solen. Det var början på det man ibland kallar den kopernikanska revolutionen. Perspektivet förändrades, det gamla utmanades och något nytt bröt fram.

Vi moderna människor behöver uppleva något av samma slags revolution. Det är så ofta som allt kretsar omkring oss. Och vi matas ständigt med budskap omkring just detta. Du är i centrum. Även andlighet har allt mer kommit att handla om att förgudliga sig själv, söka sig inåt och upptäcka sin egen gudomlighet.

Det behövs ett byte av perspektiv! Den första raden i Rick Warrens eminenta bok Leva med mål och mening fungerar som en råsop i magen på många moderna människor. Den lyder: Det handlar inte om dej! Och är det så att du och jag vill söka förstå vad i hela världen vi gör här så är det detta perspektivbyte som behöver ske. Det handlar inte om mej! Det är ett perspektivbyte från ett jagcentrerat liv till ett liv som kretsar omkring något helt annat.

”Om du vill veta varför du hamnade på den här planeten måste du börja med Gud,” skriver Warren vidare i sin bok. Det börjar med Gud, det handlar om Gud och om Guds tanke och syften med våra liv. Och det är utifrån detta som vi behöver förstå hur våra liv finner mål och mening.

2. Guds syfte: ett liv som bär god frukt

Om vi skulle göra en preliminär definition av Guds syfte med våra liv så skulle jag vilja att den formulerades med grund i Jesu ord i Joh 15:6: ”Jag har… bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består.” Och när Jesus i Bergspredikan talar om vad som gör skillnad i bedömningen av en människas liv talar han om träd som känns på sin frukt. Ett gott träd bär god frukt. Och jag tänker att god frukt i en människas liv också är något som ger glädje, tillfredställelse, mål och mening åt hennes liv. Riktningen är att leva för något som är större, mer, bättre och rikare och som har bestående värde.

Hur bär vi då god frukt? Det börjar med att flytta fokus från jagcentrering till att fokusera på vad Gud vill med mitt liv och på hur jag kan vara till för andra. Viktor Frankl noterade att de människor som klarade sig bättre i koncentrationslägret var de som fann vägar att lyfta fokus bort från sig själva och göra sådant som hade värde i andra människors liv. Det är där som livet får mening. Och det är den sortens frukt som jag tror Gud vill se i våra liv. Det handlar således om ett liv med högre mål än bara att ”det ska va gött och leva.”

Vi bär frukt när vi ser hur våra liv är insatta i Guds stora och högre syfte med hela skapelsen.  Rick Warren formulerar det såhär: ”Du har skapats av Gud och till Gud. Livet blir aldrig begripligt förrän du insett det.”

Och det gör att frågan om vem Gud är, hurdan Gud är och vad Gud vill med våra liv blir avgörande för fortsättningen. Mer om det i nästa avsnitt.