Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Gud kan bara älska

Orden i rubriken hämtar jag från titeln till en bok skriven av grundaren av Taizé, broder Roger. Det är ord som både fyller mig med glädje, längtan och tillförsikt, men som också stör och utmanar. För vad betyder det att Gud inte kan annat än att älska? Vad gör det med min bild av Gud, av världen jag lever i, av mina medmänniskor och av mig själv? På sätt och vis är det omöjligt att svara på det, men det måste få påverka mitt liv.

Lärjungen Johannes skriver i sitt första brev: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom” (1 Joh 4:16). Gud är kärlek, där finns svaret på varför broder Roger så frimodigt hävdar att Gud inte kan göra annat än att älska. Kärlek är Guds innersta väsen! När allt annat är gjort och sagt, då är det detta som står kvar: Gud kan bara älska.

Allt Gud gör sker utifrån detta centrum. Skapelsen, Jesu död och uppståndelse, den framtid vi nu ser men ännu inte erfar—allt är uttryck för denna kärlek. Och så erbjuder Johannes oss att förbli, leva och bo i den kärleken. Du och jag i Gud och Gud i oss. Jesus använder samma uttryckssätt i Joh 15 om relationen mellan vinstocken och grenarna och beskriver den relation som är själva livsflödet i det kristna livet.

Gud inbjuder oss ständigt att fördjupas i vår relation med honom. I Joh 15 säger Jesus att det sker när hans Ord bor i oss, när vi lever i bönens livsrymd och när kärleken blir praktisk och konkret i förhållande till andra och varandra. Så enkelt och så tydligt! Jag önskar att den här sommaren skulle få präglas av detta så att vi kan skapa rum för kärleken, respekten och glädjen i varje möte med en annan människa.

”Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig” (PoS 96:1)

 


Lämna en kommentar

Liten båt – stort hav

Söndagen den 8 januari hade Församlingen Brofästet sin första samling för året. Det var Huskyrka hemma hos Sandbergs. Dagens bibeltext var den i Johannes 6:16-21 om när Jesus går på vattnet. I samtalet som följde utgick vi från fyra frågor: Vad säger berättelsen om oss människor? Vad säger den om Jesus? Vad säger den till mej/oss personligen? Vem behöver jag berätta detta för under veckan?

Det är med anledning av den fjärde frågan som jag skriver. Jag tror att vi under samtalet där i soffan hos Sanbergs upplevde hur berättelsen om lärjungarna som rodde sin båt i motvind och på ett stort hav på något sätt handlade om oss som församling. En liten båt på ett stort hav. Vi har rott länge och ibland känns det som orken börjar ta slut. Det är då som Jesus kommer över vattnet. Han säger: Var inte rädda! Det är jag! Och så sker ett ”transportunder”. Utan att de förstår det är de över på andra sidan och båten är i hamn.

Jag tror att Gud uppmuntrade oss att förvänta oss besök av Jesus under det år som ligger framför. Vi samtalade om vikten att be för människor som vi har runt omkring oss, att be om deras frälsning. Peter A berättade om hur man gjoder just så under arbetets första tid och att flera av dem som idag är med i församlingen fanns med på de bönelistorna och har blivit troende som svar på människors böner.

Med en liten båt på ett stort hav är vi beroende av Jesus. Det var Jesus som förde båten med lärjungarna över till andra sidan, inte deras förträffliga roddteknik eller muskelstyrka. Detta nya år är vi beroende av Jesus för att få rätt riktining och komma dit han vill.

  • Be Gud visa dej tre personer som han vill att du ske be för under det här nya året. Skriv deras namn på en lapp och förvara i din Bibel.
  • Var med i vår 10:02-bön! I Lukas 10:02 står det: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” 10:02 bönen går ut på att du ställer din klocka eller mobil på att pipa varje dag 10:02 och då tar en minut och släpper det du just då gör för att be för namnen på din lista.
  • Bjud in andra att be för tre och vara med i 10:02-bönen. Låt detta få växa till en ny bönerörelse!

Vår båt är kanske liten och havet omkring oss stort och vågorna och blåsten går emot. Men när Jesus är med kommer båten fram dit den ska.

Jesus, du som älskar mig,

du min enda tillflykt är.

Storm och vågor hotar mig.

Inre oro mig förtär.

Låt din närhet bli en famn,

medan stormen rasar ut.

Hjälp mig komma tryggt i hamn

och tag mot min själ till slut.

(Charles Wesley, PoS 377:1)