Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Kontrast, uppbrott och en ny väg att gå

Livet är det som äger rum under tiden du är upptagen med att göra andra planer.

Kanske känner du igen det där citatet från John Lennon. Vi planerar för framtiden eller så lever i det som varit och så missar vi livet självt. Och vad värre är vi missar det Gud har i beredskap för oss på livets väg. För tendensen till att hela tiden undvika nuet leder antingen till en slags handlingsförlamning av rädsla för att göra fel. Eller så leder det till en förstelning som krampaktigt håller fast vid saker och ting och som inte har förmågan eller modet att släppa taget för att fånga det som Gud vill med mitt liv just nu.

Den här söndagens texter handlar om att inse att Gud är närvarande i mitt liv just nu och alla andra nu som livet innehåller. Jag tror att det är en av de stora och väldigt betydelsefulla lärdomar vi kan dra av berättelsen om eldpelaren och molnpelaren från Andra Mosebok. På ett mycket påtagligt och fysiskt sätt beskriver de Guds närvaro i de människors liv som lämnade fångenskapen i Egypten för att påbörja vandringen mot friheten.

Gud var närvarande och han var det på ett sätt som understryker en rörelse också i denna närvaro. Livet är ju inte statiskt och förutsägbart. Det är en dynamisk process som obönhörligen följer tidens gång. Och jag tror att det är just därför som vi gör så många och ofta misslyckade försök att bemästra det och kontrollera det.

Bilden av molnpelaren och eldpelaren berättar för mig att Gud är en Gud som är i ständig rörelse och att det liv som han inbjuder oss till är en ständigt pågående vandring framåt tillsammans med honom. Såhär står det i 2 Mos 13:21

Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

I söndagens evangelium blir detta ännu tydligare. Det är Jesu sista kväll tillsammans med lärjungarna. Judas har redan lämnat rummet för att förbereda sitt svek. Det är ängslan och uppbrott i luften. Det är då Jesus ger dem budet att älska varandra. ”Det är så man ska se att ni är mina lärjungar”, sa han. Kontrast, uppbrott och en ny väg att gå. Kärlek, barmhärtighet och generositet. Där finns vägen. Och Jesus säger att det är han som är vägen. Livets väg innebär uppbrott, efterföljelse, nya möten, nya erfarenheter, nya vyer och nya insikter. Det är detta som är att växa både som människa och som kristen.


Lämna en kommentar

Den cyklande bonden

På söndag infaller det som vi brukar kalla för den gode herdens söndag. Och bildspråket är lantligt och vackert. Det är får och en herde. Det är gröna ängar och rogivande vatten. Jesus är trygg och god och fåren har så där vackert vit krullig ull. Få berättelser har skapat sådana schabloner som just denna söndags texter. Och det är kanske just därför de är så älskade. Näst bönen Fader vår är kanske herdepsalmen, Ps 23, i Psaltaren det bibelställe flest människor känner till.

Själv är jag inte så bra på får och herdar. Vi ser får här och där i det öländska landskapet, men inte så många herdar. Närmast kanske vi kommer bonden som har korna på gärdet bakom vårt hus och som kommer på sin cykel och ropar när det är dags för dem att gå hem och bli mjölkade. Korna hör hans röst och följer honom. Jag har ibland försökt att ropa till mig korna åt mitt håll, men de bara kikar lite undrande på mig innan de fortsätter att tugga på nåt grässtrå.

Jesus talar om detta att höra hans röst som något viktigt och som något som skiljer ut dem som ifrågasätter honom från dem som tror. I dagens textavsnitt får han frågan av några fariséer om han är Messias. Och det känns som om Jesus tycker att det är meningslöst att argumentera med dem om detta. Han har redan klargjort sin ståndpunkt och i övrigt finns det ett annat vittnesbörd som kan berätta för dem vem han är. Det är vad han gör. I Johannesevangeliet finns det nästan som en genomgående refräng att det Jesus gör är fullständigt integrerat med hans uppdragsgivare, med Gud. Men eftersom människor inte ville se den kopplingen kunde de inte heller se sanningen om vem Jesus är.

Söndagens evangelium slutar med att Jesus ger svar på tal och säger: ”Fadern och jag är ett” (Joh 10:30). Allt Jesus gör vittnar om Gud. Det är därför som hans gärningar blir tecken på en ny och annan värld. Det är därför som hans död och uppståndelse inte bara avslöjar, avkläder och besegrar ondska och död. De visar oss också hurdan Gud verkligen är. Det är Gud som lider, dör och uppstår. Det är Gud som går in i vårt mörker för att föra oss ut i sitt ljus.

Men vi behöver få ögon som ser det. Vi behöver få öron som kan höra – höra Jesu röst – och vara inställda på en våglängd som inte bara registrerar ljud utan kan ta emot och tro. Hur omodern bilden om fåren och herden än är så finns det i den inbyggt en inbjudan till oss att börja lyssna efter herdens röst och söka efter tecknen på hans närvaro. Får, kor eller människor – det finns en röst som kallar och den som är vis följer den rösten för den vet att den rösten för till trygghet, gemenskap och nya möjligheter. Fåren följer herden. Korna kommer när bonden ropar. Vems röst följer du? Jesu röst?