Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


1 kommentar

Ser du något?

”Jag ser människor… de ser ut som träd.”

Orden kommer från en blind man som Jesus håller på att bota. Jesus ber ytterligare en gång för mannen och då ”såg han allt tydligt och klart”(Mark 8:22-25). Vad och hur vi ser är avgörande både i fysiskt och i andligt hänseende. Två människor kan se samma sak, en sten, ett träd, ett hus, en människa, ett väderfenomen etc., men egentligen se helt olika saker. Allt beroende på hur de ser, med vilken inre tolkningsnyckel de kommer eller vilket sinnestillstånd de är i och säkert många, många andra faktorer.

Vi lever i en värld där synintrycken sköljer över oss och där vi ser väldigt mycket utan att egentligen alls se det. Det är som en inverterad mörkerkörning där syntröttheten till slut resulterar i ett allt smalare tunnelseende. Intrycken som flimrar förbi gör att vi bildligt talat inte ser skogen för alla träd. Och jag tror att det är så också på det andliga området. Livets hastighet har gjort att vi ofta tappat förmågan att se och att se vidare och bortom det omedelbara.

Det är tydligt att just detta att se är en oerhört viktig del av det andliga livet. Uppmaningarna att öppna sina ögon, att se, är många i Bibeln och manar till att stanna upp och göra sig redo att erfara en djupare förståelse av det som annars ser alldagligt och invant ut. Så blir t ex ett nyfött barn något mer än ytterligare en skrikande bäbis i en oändlig rad av nyfödda på det här jordklotet. Men det krävs ett annat seende för att se det.

I berättelsen om ”de vise männen från österns länder” som vi läser i Matteusevangeliet (Matt 2:1-12) är ordet ”se” ett nyckelord. Upprinnelsen till deras resa är något de sett. De har observerat en ny stjärna på himlen och säkert funderat och forskat omkring vad det kan betyda. Den insikt som denna forskning ger dem gör att de ger sig av på en resa ut i det okända. Till Herodes säger de: ”Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” Men det blir uppenbart att de inte riktigt kommit rätt. De måste kalibrera sitt seende och lämna Herodes palats för en annan mer oansenlig plats.

de vise männenMatteus berättar att när de ser stjärnan som nu stannat över stallet i Betlehem ”fylldes de av mycket stor glädje.” De gick in i stallet. De såg barnet. De böjde sig ned och tillbad. Och visst kan stunden när man ser ett nyfött barn mana till tacksamhet och tillbedjan över livets under, men här var det något annat som hände. Den aning som hade gett upphov till deras resa byttes i en insikt som fick även dessa vise att falla på knä i tystnad och vördnad. Vad hade de sett?

Det ord som Matteus använder för ordet se i den här berättelsen bär med sig en djupare betydelse än bara att se. Det handlar om ett seende som blir till en bro in i ett seende av djupare andliga insikter och sanningar. Det är ett trons seende. Det är ett seende som ger andlig insikt.

Metropoliten Anthony Bloom skriver om de vise männens möte med Jesusbarnet i sin bok Att leva i bön. Han säger att bönens innersta väsen består av kontemplation och tillbedjan. Kontemplation handlar om ett inre trons seende som gör att det jag ser i det fysiska genom den helige Andes ledning öppnar sig för större verkligheter och som ger tron näring. De vise männen såg Jesus, men de såg något mer än bara ett nyfött barn. De såg honom som är kungars Kung och herrars Herre och de faller ned i tillbedjan.

Tillbedjan är alltså beroende av vad vi ser. Många gånger är vi blinda för djupa andliga verkligheter eller så är vi som mannen Jesus höll på att bota. Vi ser suddigt. Vi förstår inte vad vi ser. Vi gissar men saknar klarsyn. Det finns ett trons och bönens skådande som vi behöver öva oss i. Den helige Ande vill gärna hjälpa oss att upptäcka djupen i Guds godhet och i Guds Ord. Jesus lämnade inte den blinde som han höll på att bota i det där mellanstadiet utan han la på nytt sina händer på honom för att han skulle kunna se tydligt och klart. Jesus vill göra detsamma med oss. Han vill att vi ska kunna se och så förstå och beröras i djupet av vår varelse av hans kärlek och godhet.

Det händer nämligen något viktigt när vi ser också djupen bakom det vi ser. Det förändrar våra liv. Det föder tacksamhet och tillbedjan. Men det förändrar också inriktningen på livet. Berättelsen om de vise männen avslutas med att de tog en annan väg hem. Herodes blir inte längre viktig. Den nya insikt som mötet med det nyfödda barnet gett dem leder dem åt ett annat håll än tidigare. Så var det också med mannen som Jesus botade. Jesus sände iväg honom åt ett annat håll än det han kom från.

Kontemplation och tillbedjan – där finns nyckeln till ett djupare andligt liv där vad vi ser ständigt bygger broar mot djupen i Guds godhet och vår tillbedjan blir sann och livsförvandlande. Jag vill inbjuda dig att söka denna, som Anthony Bloom menade, bönens innersta kärna under det här året. Jag vill inbjuda dig att tillsammans med mig dagligen sätta av tid för stillhet inför Ordet och att söka djupen i Guds hjärta. Då blir den viktigaste frågan vi bär med oss i mötet med Ordet och med livets händelser densamma som Jesus ställde till den blinde: Ser du något? Och i så fall, vad ser du?

 

Annonser


Lämna en kommentar

Adventsreflektioner om ledarskap

Under hösten har jag arbetat med och låtit mig inspireras av en vers i profeten Mikas bok. Den handlar om vad Gud ser som centralt i en människas liv och livshållning. Tre nyckelbegrepp lyfts fram: att göra det rätta, älska barmhärtighet och vandra i ödmjukhet med sin Gud (Mika 6:8). (Jag har skrivit om det här, här, här och här.) Den fråga som jag nu ställer är om detta också är något som har bäring på hur vi ser på ledarskap och att vara ledare både i arbetsliv och i församlingsliv.

jesus_on_donkey_palmsundaycrowd

Vi har just firat den första söndagen i advent och i stort sett varenda kyrka i vårt land har man läst och predikat om hur Jesus rider in i Jerusalem omgiven av folkets jubel och buren av deras förväntningar (Matt 21:1-11). Jag skulle vilja använda mig av den berättelsen för att söka svar på den ovan ställda frågan. Jesu intåg i Jerusalem har självklart väldigt mycket mer att säga än detta, men jag ser några viktiga saker omkring det slags ledarskap jag tror vi behöver se mer av i vår tid och det slags ledare jag strävar efter att vara. Så Jesus får här bli vår modell, vårt föredöme.

I textavsnittet ges Jesus två titlar som båda pekar ut honom som ledare: kung och profet. Vi ska reflektera lite mer ingående om detta, men jag tänker mig att de pekar på mandatet att leda och ledarskapets effekt, dvs vad som sker med omgivningen genom Jesu ledarskap.

Kung – ledarskapets mandat

Se din kung kommer till dig ödmjuk och ridande på en åsna, på en arbetsåsnas föl. (Matt 21:5)

Vad är det som kännetecknar Jesu mandat att leda? Han uppfyller ju inte den tidens (inte heller vår tids) bild av vad det innebär att vara kung. Ändå är det så evangeliet beskriver honom och underförstått ser de människor som finns omkring honom också honom utifrån den rollen. Men Jesus verkar vara lika lite intresserad av att axla den tidens bild av en konungslig ledare som han är att vara ledare för ett värdsligt rike. ”Mitt rike tillhör inte den här världen,” säger Jesus några dagar efter intåget i Jerusalem till Pontius Pilatus. Han företräder ett rike av ett annat slag och han omdefinierar var det innebär att vara kung, att vara ledare.

I många sammanhang i vår tid lever bilden av den store karismatiske ledaren i bästa välmåga. Det är allt från när församlingar kallar pastor till vem som ska leda samfund, partier och länder. Det sk nya ledarskapsparadigmet med det karismatiska tranformativa ledarskapet har dock allt mer börjat att ifrågasättas. Ledarskap handlar allt mindre om att trycka på rätt knappar för att utlösa rätt resultat, snarare om något som sker i sampelet mellan ledare och medarbetare och den kontext i vilken de befinner sig. Också Jesus utmanar hjältemyten för en annan bild av vad det innebär att vara ledare. Berättelsen ger oss några exempel på detta annorlunda tillvägagångssätt.

Först talas det om en ledare som kommer ödmjuk. Ödmjukhet är både något som betecknar en människas karaktär och hennes sätt att möta och bemöta sin omgivning. Givetvis går de hand i hand. Ödmjukheten lyftes fram som motpol till den stolthet, egocentrism, upphöjdhet, pompa och ståt och de stora och märkvärdiga ord som så ofta kännetecknar en viss typ av ledare. I deras bok Church as Movement skriver Woodward och White om behovet av ”ödmjuka ledare, som finner sin primära identitet i Kristus, inte i en specifik titel. De är människor som vill använda hela sin personlighet, sina gåvor, sin passion och sina erfarenheter för att utrusta andra” (sid 53, min översättning. I fortsättningen har jag valt att översätta engelska citat till svenska).

Hos Jesus beskrivs ödmjukheten väldigt vackert i den sk Kristushymnen i Filipperbrevets andra kapitel genom ord som utblotta sig själv, en tjänares gestalt, ödmjukade sig. Jesus hade avsagt sig himlens härlighet. Han avsade sig också världens makt och härlighet. Han är människa och rör sig bland människor. Han lever som vi och delar våra liv. Han kommer inte till oss med krav, diktat och på höga hästar. Han kommer precis som så många andra som var på väg mot Jerusalem den där dagen ridande på en åsna, ja en lånad åsna för han ägde ingen egen.

Det ledarskap som Jesus få bli förebild för sker bland människor och i ögonhöjd med andra runt omkring. En kung skulle ju rida en häst, den ultimata bilden på kraft, makt och upphöjdhet. En kung skulle ju se ner på dem han ledde. Men Jesu ledarskapsmodell är inte att se ned på andra utan att komma som medvandrare och möta, vägleda och lyfta dem han har omkring sig. Gary Graden är en av Sveriges främsta körledare. I hans sätt att leda ingår inte bara att fungera som dirigent framför kören. Ofta händer det att han ställer sig mitt i kören för att leda från en plats mitt i körkroppens gemenskap. På det sättet förflyttas ledarskapet från något som kommer utifrån till något som kommer inifrån och händer på ett organiskt sätt.

Woodward och White talar om att leda tillsammans och om ledare som leder utifrån en gemenskap där personliga agendor läggs åt sidan för gemenskapens bästa. Svenungsson och Alvesson beskriver i sin bok Ledarskap hur ett sådant ledarskap kan fungera och talar om att vara ”medskapare i de ledarskapsrelationer som utvecklas.” Vidare att ”ledarskapet utgår med andra ord inte från en a priori-”ledare”, utan en person blir ledare genom att en eller flera personer tillmäter det han eller hon säger stor vikt och låter sig påverkas av det ” (Ledarskap, sid 106). Faktum är att det är just så som Jesu ledarskap just där och då på vägen mot Jerusalem blir tydliggjort.

De olika evangelierna beskriver det mer eller mindre tydligt. Men klart är att både Jesu egna lärjungar och de människor som färdades vägen fram insåg att det var något speciellt på gång här. I Lukasevangeliet står det att människor hyllade Jesus för hans underverk. Men oavsett vad som låg bakom, så igenkände människor Jesus och tog emot honom som ledare och slog följe med honom.

Profet – ledarskapets påverkan på omgivningen

Frälsningsarméns moder Cathrine Booth lär ha sagt att ”om vi ska förbättra framtiden måste vi störa det nuvarande.” Profetens kallelse är att ständigt utmana status quo därför att en annan framtid är möjlig. Till en ledares uppgift hör att se längre, att ha ett vidare perspektiv och vara orienterad mot det som ännu inte blivit till. John C Maxwell skriver om vision att ”du kan bara greppa det du kan se”  The 21 Indispensable Qualities of a Leader , sid 148). På så sätt har ledarskap alltid ett profetiskt drag. Folkskaran frågade sig vem Jesus var och man svarade ”Det är Profeten. Jesus från Nasaret” (Matt 21:11). Och direkt i nästa vers går Jesus in i templet och stör ordningen till den milda grad att vi nog alla skulle gå och gömma oss.

Även om vi har beskrivit ett ledarskap som är ödmjukt, i ögonhöjd, bland människor och igenkänt av och erkänt av människor betyder det inte att det är ett ledarskap utan kraft och tydlighet. I Matteusevangeliet 21:12-17 fortsätter berättelsen om Jesu intåg med att beskriva vad som händer när Jesus kommit fram.

Det finns ett patos i Jesu handlande som hör ihop med den större bild av både det uppdrag och mål som driver honom framåt. Någon har sagt att den som inte står för något faller för allt. Ibland kan det upplevas som om ledare, både inom politik, näringsliv och inom den kyrkliga världen, inte drivs av annat än viljan att ha inflytande och makt. Och så byter de åsikt och ståndpunkt när vinden skiftar riktning runt omkring. Ett kristet ledarskap behöver bygga på djupt liggande övertygelser om vad som är riktigt, rätt och rättfärdigt. Det behöver finnas ett djupt liggande patos. J. Robert Clinton menar att ”en kristen ledare baserar värderingar, arbetssätt, motiv och mål på vad Gud har uppenbarat i Skriften. Bibeln är den standard en kristen ledare ska utvärderas utifrån” (The Making of a Leader, sid 181). Det är så Jesu handlande i templet ska ses och utvärderas. Hans patos för Guds hus och för Guds syften driver honom till extraordinära handlingar och så kastar han ut dem som köper och säljer ut ur templet. Hans hjärta för de sjuka och marginaliserade gör att han ger utrymme för och botar dem som kommer till honom och han ställer sig på barnens sida när andra vill tysta deras lovsång.  Det är en ledares handlingar och inte bara orden som visar vilka underliggande värderingar som styr i den personens ledarskap. Det är tydligt att värderingar som rättfärdighet, barmhärtighet och ödmjukhet var vägledande för Jesus.

Den profetiska sidan av ledarskapet, den som drivs av stark vision, stark övertygelse och djupt liggande värderingar, och som ser i allt längre och vidare perspektiv, kan ibland upplevas skrämmande, eftersom den inte så lätt låter sig manipuleras. Det hör ihop med en ledares personliga integritet. ”Den Gudagivna förmågan att leda bygger på två ting: gåvor och integritet. Integritet är karaktärens kärna,” säger J. Robert Clinton (sid 58). Hellre än att kompromissa med det som är de grundläggande värderingarna i livet står den som leder utifrån en inre integritet upp för sina ideal och ibland uppstår det konflikter.

Det finns en gammal klyscha som säger att ledare gör rätt saker medan chefer gör saker rätt. Det stämmer nog inte riktigt alltid med verkligheten, även om det ligger en hel del i det uttalandet. Det som är kännetecknande för ett gott ledarskap är dock att det drivs av en inre kompass, en inre övertygelse, medan chefskap ofta har att förhålla sig till yttre givna mallar och regler. Inte sällan kommer dessa två i kläm. Ett exempel från evangeliernas berättelse om Jesus är hans diskussion med fariséerna omkring kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott. Man kan se drivkrafterna hos Jesus och fariséerna utifrån dessa två linjer där (jag har skrivit mer om detta här.) Hur det än är så är det av avgörande betydelse att ha rätt drivkraft och göra rätt saker. I intåget i Jerusalem och de därpå följande händelserna i templet tydliggör Jesus just detta. Han följer inte utifrån kommande förväntningar om vad som är rätt. Han gör det rätta utifrån Guds kallelse och de grundläggande värderingar som hans tjänst byggde på.

Han rider på en åsna inte en häst, han kommer ödmjuk, han igenkänns av människor som kung och profet, han rensar templet, han botar de sjuka och han försvarar barnen. Han leder på ett sätt som kombinerar ödmjukhet med stark inre integritet, som kombinerar barmhärtighet med starkt patos för det som är rätt och som kombinerar stark vision och djupa inre grundläggande värderingar. Rättfärdighet, barmhärtighet och ödmjukhet är i allra högsta grad med och formar det sätt som Jesu ledarskap uttrycks i den första adventssöndagens texter. Hur formar de ditt och mitt sätt att förhålla oss till andra människor och genom vårt ledarskap öva inflytande på deras liv?

 


Lämna en kommentar

Saliga de ödmjuka

Församlingen Brofästet

­­­­­­­­­­­­­­­Tänk på de människor i din omgivning eller i vår värld som du kan beteckna som ödmjuka människor. Vad är deras hemlighet? Har de alltid varit sådana? Vad är det för berättelse och livserfarenhet som format dem? I Mika 6:8 talas det om att ”vandra ödmjukt med din Gud.” Vandringen är viktig. Processen är viktig. Det sker något i mötet och gemenskapen med Gud.

I 1 Mosebok berättas det om Jakob – Abrahams sonson. Och vad kan man säga om honom annat än att han hade ett enastående självförtroende och en fantastisk förmåga att ta sig fram i livet. Hans livsberättelse är också en berättelse om lögner, svek och högmod. Det är hur han lurade till sig förstfödslorätten. Det är hur han lurades av Laban. Det är Rakel och Lea. Det är hur han berikade sig genom sin svärfars boskapshjordar. Men allt verkar ändå gå honom väl. Men så en…

View original post 793 fler ord


Lämna en kommentar

Ödmjukhetens väg

Församlingen Brofästet

Ödmjukhet är långt ifrån vår tids individualistiska och egocentriska ideal.

Förra hösten skedde det som de allra flesta av oss hoppades inte skulle vara möjligt. Donald Trump vann presidentvalet i USA och han gjorde det med en vägvinnande mix av arrogans, egoism, hån och lögner. Vi förfäras med rätta över hans sätt att vara. Det är som en karikatyr av det allra sämsta vi kan tänka oss. Ändå fascinerar han oss. Och det är just det som är så farligt. Väldigt snabbt håller hans sätt på att utvecklas till det nya normala bland politiker och makthavare utöver vår värld.

Men det finns en fara till. Det vi ser framför våra ögon och som både väcker anstöt och kittlar vår nyfikenhet är också en karikatyr av sådant som faktiskt även återfinns i våra egna liv av själviskhet, egoism och stolthet. Och Trump gör att vi inte märker det. Han är så…

View original post 858 fler ord


Lämna en kommentar

Öppna era hjärtan

Den andra artikeln i serien om Rätt, Barmhärtighet och Ödmjukhet utifrån Mika 6:8

Församlingen Brofästet

Den 16 augusti 2014 höll dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt ett tal som har blivit historiskt. Många menar att det var en avgörande orsak till att Alliansen förlorade regeringsmakten och att Sverigedemokraterna gick starkt fram i det årets riksdagsval. Vad var det han sa som var så anmärkningsvärt? Med den annalkande flyktingkrisen i åtanke vädjade statsministern till det svenska folket att visa tålamod med minskat reformutrymme. ”Öppna era hjärtan för att se människor i stark stress och med hot om det egna livet som flyr…” Många öppnade sina hjärtan. Dock inte alla. Och resten är historia.

I vår miniserie med reflektioner över Mika 6:8 ”Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” har vi kommit till ÄLSKA BARMHÄRTIGHET. Det var barmhärtighet som Fredrik Reinfeldt vädjade om och beskrev så väl i sitt tal. Jag menar att barmhärtighet…

View original post 882 fler ord


Lämna en kommentar

Rätt – när grammatiken är skillnaden mellan död och liv

Församlingen Brofästet

Vad begär Herren av dig annat än att än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud? (Mika 6:8)

”Kyrkan blir synlig i gemenskap”. Det är rubriken till Joel Halldorfs ledare i tidningen Dagen den 22 september 2017. Och visst är det så! Men det gäller inte bara kyrkan. Den kristna tron blir också synlig i gemenskap, eftersom den inte främst är en rad försanthållanden utan ett liv som levs i relation till både en levande Gud och de människor som vi har omkring oss. Jag tror att det är just detta hur tron blir synlig i gemenskap som orden i Mika 6:8 handlar om. Och grundläggande för detta är att förstå skillnaden mellan adjektiv och adverb.

Vad är det Gud förväntar av oss? Idag fokuserar vi på den första delen: ”att du gör det rätta.” I en del engelska biblar står det ”act…

View original post 1 027 fler ord


Lämna en kommentar

Others

Församlingen Brofästet

mika 68

I maj firade vi 10 år som församling. Under dessa 10 år har vi levt med en längtan att människor ska komma till tro på Jesus, och bli en del av en gemenskap där alla växer i tro och kärlek. Den längtan driver oss fortfarande vidare mot framtiden.

Vid församlingens höstkickoff samtalade vi om detta och ställde frågan: Hur ser det sammanhanget – den gemenskapen – ut där tron väcks och kärleken växer? Det rör ju vid grunden i det som är församlingens vision, kallelse och uppdrag. Och för varje ny tid måste detta bli levande i våra liv och församlingens liv.

Jag kom via sociala medier att titta på en kort inspirationsvideo med Daniel Alm där han talar om vision. Han lyfte fram tre aspekter: En församlings vision har sin grund i det Gud har gjort, gör och vill göra från skapelsen, frälsningen och till Jesu återkomst. Det andra är…

View original post 667 fler ord