Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg

Se på Jesus!

Lämna en kommentar

Det är lika bra att säga det från början. Det finns ett ord som sköljer över oss just nu och som är på allas läppar och som ständigt fyller människors tankar – Coronaviruset

Det är som en ostoppbar storm, som en flodvåg, som en okontrollerbar kraft, omöjlig att förstå och veta när den slår till.

Du har säker funderat på om vi över huvud taget skulle mötas idag. Och det är en viktig och helt normal fundering i dessa tider, men jag tänker att vi ännu mer behöver fundera över vad detta ord gör med våra hjärtan och sinnen.

Jag har alltid varit en person som gärna följer med i nyhetsflödet och intresserar mig för samhällsutvecklingen och de trender vi ser i vår värld, men jag har känt att ju mer nyheter jag ser på, ju mer deprimerad och lamslagen känner jag mig. Det bara fortsätter att skölja över oss. Och allt vill bara äta sig in i min själ och dra ner mig och få mig att tappa modet.

Och jag tror inte jag är ensam om att känna såhär. Vi är alla insvepta i den här stormen. Vi är alla i samma båt. Jag gick och tänkte på vägen hem här om dagen på bilden av en liten, liten barkbåt som guppar i ett stort och stormigt hav. Helt utlämnad åt vågorna och vinden och utan möjlighet att styra eller bestämma vart den ska. Vi har tappat kontrollen över våra liv, över vår situation, över framtiden, över vad som ska komma att ske.

1997 publicerades Sebastian Jungers bok The Perfect Storm som tre år senare blev till en film med George Clooney i huvudrollen. Boken handlar om fiskefartyget Andrea Gail och dess kapten Billy Tyre som kämpar mot en övermäktig storm och som till slut går under med man och allt. Det visade sig att det oväder de trodde de skulle kunna trotsa för ytterligare en fisketur p g a en rad ogynnsamma väderfenomen utvecklade sig till en aldrig tidigare skådad storm. Efter den här berättelsen har uttrycket ”den perfekta stormen” kommit att bli ett uttryck för ett ”worst case scenario” – sämsta tänkbara situation.

Skärmavbild 2020-03-24 kl. 11.43.28

Det finns många tecken som talar för att vi är på väg in i en perfekt storm. Vad gör vi då?

Bibeln berättar en rad berättelser om människor som befinner sig i omöjliga situationer – de är fångade i en perfekt storm.

En av dessa var kung Joshafat. Vi kan läsa om detta i 2 Krönikerboken kapitel 20. Du vet kung Joshafat var en av de där kungarna som hade vigt sitt liv till att följa Herren och söka Gud och i kapitel 19 i Krönikerboken berättas om hur han reser igenom landet för att uppmana människor att lämna avgudadyrkan och helhjärtat vända sig till Herren. Och så börjar kapitel 20 med att det berättas för Joshafat att en stor armé är på väg mot Jerusalem och att den inte är långt borta.

Vad händer då? Joshafat reagerar som många av oss i dag när alla nyheter om Coronaviruset hela tiden sköljer över oss. Joshafat blir rädd. Är det inte skönt att Bibeln berättar om människor precis sådana som de är, och att de inte är så olika oss? Joshafat blev rädd. Och han hade anledning att vara rädd. Hans familj, hans folk, allt som han hade uträttat, allt som han trodde på och älskade var hotat.

Men Joshafat gör det han lärt sig att göra i nödens tid. Han ber. Mitt i den här tiden med så mycket förvirring och så mycket rädsla vill jag uppmana dig att be! Be för den situation som vi är i! Be för vårt land! Be för våra ledare! Be för våra familjer, vår församling och för människor omkring oss! Be om att Gud ska gripa in! Vi har i den här tiden som församling en fantastisk möjlighet att få gå in i en förbönstjänst och be fram förändringar och lösningar i hela den problematik som vi som land befinner oss i.

Joshafat bad. Det är några saker som jag skulle vilja lyfta fram här i den bön som Joshafat bad.

  1. Bönen börjar med att fokusera på vem Gud är. ”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå emot dig.” (2 Krön 20:6) Gud råder! Gud har kraft och makt! Det finns ingen och inget som kan stå emot Gud! Det får också vara utgångspunkten för vår bön. Vi ber inte utifrån en position av nederlag, rädsla och självömkan. Vi ber utifrån en position att vi har en Gud som har all makt! Gud råder! Ingen kan stå emot honom!
  2. Så berättar Johsafat om hur situationen ser ut. ”Gud, du ser den här hären. Du ser hur många de är. Du ser att den är oss övermäktig.” Vi får säga till Gud hur det är. Är du rädd, säg det till Gud! Är du orolig, så säg det till Gud! Är du förtvivlad, så säg det till Gud! Han hör, han inbjuder oss att komma till honom med alla de saker som våra liv innehåller.
  3. Till slut bekänner Joshafat att han inte vet vad han ska göra. ”Vi förmår inget mot denna stora skara som kommer emot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.” (v. 12)

Är det inte precis där vi befinner oss just nu? Vi vet inte vad vi ska göra? Så folk hamstrar toapapper och jäst. Folk köper torrvaror och går till Systemet. Man vet inte vad man ska göra och hur man ska får kontroll över sin situation.

Det är förfärligt att vara där, mitt i stormen. Och det är så lätt att flytta blicken mot det som skrämmer istället för till där lösningarna finns. Joshafat säger i sin bön: ”Vi vet inte vad vi ska göra. MEN våra ögon är vända till dig.”

När Hebreerbrevets författare har berättat om alla trons hjältar från det Gamla Testamentets tid i Hebr kap 11. Förflyttar han läsarens fokus från dessa, Abraham och Moses och alla dessa namnlösa som räknats upp, till den punkt i tillvaron som är den enda fasta för vår tro. ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” (11:2) Joshafat kände den hemligheten. Känner du och jag den? Blicken på Jesus! Se på Jesus! Se inte på det runt omkring. Se på Jesus!

Några som fick göra det var Jesu lärjungar, när de mitt ute på Genesarets sjö drabbades av en fruktansvärd storm och trodde att det höll på att gå under. Lukas berättar:

En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: ”Vi far över till andra sidan sjön.” De lade ut, och medan de seglade somnade han.

Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. De kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi går under!” Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. Sedan frågade han dem: ”Var är er tro?” (Lukas 8:22-25a)

Så är vi tillbaka i den perfekta stormen igen. Tillsammans med lärjungarna seglar vi över den sjö som de tyckte de kände till så väl. De hade kontroll. De hade gjort det här förut. De visste att det kunde blåsa upp ibland, men de hade ridit ut stormar förut. Men den här stormen var annorlunda. Paniken lyste ur deras ögon. Adrenalinet bankade i deras kroppar. De kämpade mot vinden och vågorna. Och till slut tog deras egen förmåga slut.

Och kanske är det dit som vi behöver komma. Det var den punkten som Joshafat och människorna i Jerusalem hade kommit när de mangrant, med hela sina familjer, trädde fram inför Gud i bön. De hade kommit till vägs ände. Resurserna var slut. ”Vi et inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig!”

När fruktan och missmod och den där gnagande känslan – att det är inte lönt att anstränga sig längre, för det kommer ändå att gå åt skogen – infinner sig, har vi ett val att göra. Att ge efter för rädslan, att fortsätta att ge den utrymme och kanske t o m mata den med information och fler nyheter. Och stormens vågor blir allt större och allt högre och allt kraftigare och vi, precis som i filmen, väljer att gå under med vårt skepp.

Vi har ett val att göra. Att ge efter för rädslan – eller sätta vår tro till honom som har all makt, också över livets stormar och coronavirusattacker. För även om Jesus sover i godan ro där i vår livs båt, så är han där! Och jag har svårt att tänka mig att den båt som Jesus befinner sig i skulle gå under ute på Genesarets sjö. För Jesus kom ju till den här jorden för att dö på ett kors för våra synder, inte drunkna i en sjö för att han var sömning och inte vaknade när båten fylldes av vatten.

Min vän, vad som än händer får vi sätt vår tro till Jesus! Han är med dig där ute i stormen, och i rätt tid, den tid som är hans tid kommer han att stilla stormen.

Så se på Jesus! Ha din blick fäst på Jesus, inte på stormen! Be Jesus stilla stormen! Jag tror att det är en av de viktigaste böner vi kan be just nu. Jesus som har all makt i himlen och på jorden. Jesus som äger det namn som alla andra namn ska böja sia knän inför. Denne Jesus får vi komma till och be att stilla den storm som sveper ner över oss just nu i och med Coronavirusutbrottet. Jesus, hjälp oss! Mästare, ser du inte att vi går under!

Och det är klart att Jesus ser. Det är klart att Jesus förstår hur du har det, hur vi har det, vad som sker i vårt samhälle och den rädsla som vi och många andra känner.

Att tvätta händerna, som vi alla ska göra i minst 30 sekunder, hindrar oss inte från att sedan också knäppa samma händer i bön och förbön. Det är där vid böneplatsen som vi tydligast visar på hur vi väljer tro istället för rädsla. Det sker inte genom att kritisera regeringens beslut, eller församlingar som ställer in sina gudstjänster och istället sänder på webben. Eller genom att inte ta situationen på allvar. Det sker genom att komma till Gud i bön. ”Vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.” ”Mästare, vi går under!”

Det är intressant att det var inte stormen, eller vågorna, eller att båten fylldes av vatten som väckte Jesus – det var bönen. Och Jesus talade till stormen…

”Jesus, vi ber dig, tala till stormen också idag! Jesus, vi ber dej, tala till Coronaepedemin! Jesus, vi ber dej, tala till vår rädsla, vår oro, vår uppgivenhet. Säg ditt ”tig, var stilla” också idag!”

Var är er tro? frågade Jesus sina lärjungar. Svaret finner vi i orden från Hebreerbrevet: ”Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” Jesus är både utgångspunkten, den grund som vår tro vilar på och den som för tron till fullbordan. Vi får tro på Jesus!

I 2 Krönikerboken 20 träder en man fram med ord fyllda av tro, ord som förändrade hela situationen. Jag vill ge dig dem här idag som en hälsning till dig från himmelens Gud om vad Gud vill göra för den som fäster sina ögon vid Jesus.

”Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Matalja, en levit av Asafs söner. Han sade: ”Lyssna alla ni i Juda och ni Jerusalems innevånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er. Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds.”” (2 Krön 20:14-15)

Guds Ande säger till oss idag:

Var inte rädda! – välj tro istället för rädsla!

Striden är inte er utan Guds! – se på Jesus, han har all makt!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s