Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg

Fader i dina händer överlämnar jag min ande

Lämna en kommentar

Det sjunde och sista ordet: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” (Luk 23:46)

Detta är det sista som händer. När Jesus uttalat orden, slutar han att andas. Allt är över. Jesus är död.

I alla tider har det varit viktigt att minnas en människas sista ord i livet. Det är som om de ger ett andligt testamente till sina närmaste. Genom min uppväxt i Metodistkyrkan fick vi ständigt repetera John Wesleys sista ord: ”Det bästa av allt är att Gud är med oss. Farväl!” Det är ett starkt andligt testamente. Min mors sista ord var Jesus. Det är också ett starkt testamente. I Jesu sista ord överlämnar han sig själv i Guds händer.

Inför döden är detta det det enda vi kan göra. Som det står i Lydia Lithells sång: ”Det enda vi har att lita till en gång, det är Guds nåd. Guds gränslösa nåd.” Jesus lägger sitt liv i dödens stund i Faderns händer. Men han gör det i en bön som säkerligen följt honom hela livet igenom.

Det är värt att notera att Jesus både i början och i slutet av den tid han hänger på korset vänder sig i bön till Fadern. Det som sker, händer inte isolerat från treenighetens gemenskap. Den Jesus som lider och dör på korset är också den Jesus som är ”sann Gud, av samma väsen som Fadern”. Under hela den tid han hänger på korset ber Jesus. Och han ber böner ur Psaltaren. I den 31a psalmen finner vi den bön som var många frommas judars kvällsbön. ”Jag överlämnar mig i dina händer” (Ps 31:6). Därifrån är Jesu sista ord på korset hämtade.

De böner vi lär oss tidigt i livet och som vi bär med oss och använder oss av blir det fundament som våra liv kommer att bottna på också i tider av nöd. Jesus använde sin aftonbön på korset. Kanske hans mor lärt honom den. Det var i all fall den bönen som i hans sista stund var de ord han uttalade. Det var de orden som bar honom in i döden.

Det finns heliga vanor som är viktiga för oss att upprätthålla både i goda och svåra tider. De vanorna kommer att hjälpa oss när allt annat kläs av och vi står ensamma mot sjukdom, nöd, övergivenhet och inför den ofrånkomliga döden. Bönen är en sådan vana. Att lära sig enkla böner att bära och använda kan kanske upplevas banalt, men ger en rikedom att ösa ur längre fram i livet. Så är det också med bibelord och sånger. Det du och jag dagligen fyller vårt inre med är det som vi en dag kommer att kunna vila på. John C Maxwell, en amerikans ledarskapskonsult, har skrivit en bok som heter ”Today Matters.” (Idag har betydelse.) Det är betydelsefullt vad vi gör idag. Det bygger vad vi gör och vilka vi blir i morgon.

Om Jesus står det ett antal gånger i evangelierna hur han drog sig undan för att be och vara ensam med Fadern. Det var hans vana. Det formade honom. Det var ur den bönegemenskapen han kunde hämta styrka mitt i korsets lidande och till slut överlåta sin ande i Faderns händer.

Vilka andliga praktiker får idag forma den du blir i morgon och förbereda dig för tider då livet kanske är svårare än idag och som gör att du en dag kan sammanfatta ditt liv och din död i Jesus Kristus?

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer lyckan går
Du förbliver Fader vår

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s