Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg

Jag är törstig

Lämna en kommentar

Det femte ordet: ”Jag är törstig.” (Joh 19:28)

Långfredagen går mot sitt slut. Jesu kropp är nära kollaps. Blodförlusten gör att livet både bildligt och bokstavligt håller på att rinna ut. Jesus är törstig.

Det är kanske inte så märkligt att det just är Johannes som i sitt evangelium berättar detta. Törst, hunger, vatten och bröd är viktiga ingredienser i hans berättelse om Jesus. Oftast är det Jesus som beskrivs som den som stillar hunger och släcker törst. En gång tidigare, i samband med att han för första gången öppet berättar att han är Messias, kan vi läsa om att Jesus ber om något att dricka.

Han befinner sig vid brunnen utanför Sykar. En samaritisk kvinna kommer ut för att hämta vatten och Jesus ber henne om något att dricka. Så följer ett samtal om livets innersta frågor och om det gudsliv som ger innehåll och tillfredsställelse och mening åt livet. Den som dricker av det vatten Jesus ger, den människan har tillgång till ett källsprång som ger evigt liv. Det handlar om det liv som har sitt ursprung i Gud själv.

Efter samtalet med kvinnan läser vi att Jesu lärjungar kommer till honom med mat. Men Jesus vill inte ha något. Hans mat var att göra dens vilja som sänt honom, svarar han dem. Det var detta som tillfredsställde hans törst och hans hunger.

På korset törstar Jesus. Övergiven av Fadern, är det som om källan har sinat. Livet rinner ut. Men han törstar åter att göra dens vilja som sänt honom. Jesu död på korset är själva källsprånget för den källa av försoning, befrielse, helande och frälsning som vi människor ständigt längtar och törstar efter.

Jesus törstar därför att hans liv utgjuts som ett försoningsoffer som öppnar vägen för oss människor in i Guds gemenskap. Det är kärlekens uttryck vi möter i detta utgjutande.

I den underbara Kristushymnen i Filipperbrevet använder Paulus ett ord som mer än något beskriver Guds handlande vid korset. Det står att Jesus utblottade sig själv, att han var lydig ända in i döden på korset. När Gud vill försona världen med sig själv är det inte genom förkrossande makt och utifrån ett omättligt behov av att få sin heder upprättad, nej han gör det i världshistoriens största bevis på kärlek och ödmjukhet. Det är inte Gud som ska upprättas genom korset, det är vi, det är hela skapelsen och hela mänskligheten.

Utblottelsen, på grekiska kenosis, handlar om hur Jesus i ödmjukhet tömmer ut sitt liv i en kärlek som aldrig är tvingande, som aldrig förtrycker eller förödmjukar oss. Jesus törstar därför att han tömt sig själv på allt för vår skull. Hans kenosis är fullkomnad. Han har i och genom sin död visat hurdan Gud är och vad Gud gör därför att han inte vill att någon enda av oss ska gå förlorad.

Jesus törstar. Försoningsverket, kärleksbeviset, offerdöden – väntar på ett gensvar. På samma sätt som Fadern gett oss sin son därför att han älskar hela världen, så längtar Jesus efter vårt gensvar så att det han gjort för oss också kan bli förverkligat i och för oss. Så upprepas händelsen vid Sykars brunn i Jesu sista skälvande minuter i livet. Den som hänger på korset är Gud själv, det är den Messias, den frälsare, vi så länge längtat efter.

Han ber om något att dricka. Han vill påbörja ett samtal med oss som beskådar hans korslidande om livets viktigaste frågor. Han har avstått från allt. Han har utblottat sig. Han har tömt ut sitt liv. Han har visat oss Guds kärlek i sin paradoxala kraft mitt i svaghet. Han vill att du och jag än en gång ber honom om vatten, levande, livgivande, klart och fyllt av Guds kärlek och nåd.

Korset är själva källsprånget för det vattnet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s