Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg

Varför har du övergivit mig?

Lämna en kommentar

Det fjärde ordet: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (Matt 27:46)

Det skrämmer oss! Ja, det är få saker som känns så skrämmande i berättelsen om Jesu korsdöd som just detta. Det är mörker. Det är smärta. Det är ensamhet. Det är att vara totalt utlämnad. Jesus är övergiven. Han ropar ut sin ångest. Och allt han möts av är tystnad och hån.

Vi har alla erfarenhet av situationer i våra liv då vi upplevt oss totalt ensamma och helt utlämnade. Vi har ropat i mörkret. Vi har under tårar bett och kvidit i natten. Alla ord verkar tomma, utan kraft. De faller till marken och förmår inte göra skillnad. En del har känt hur ångesten dragits åt som en snara runt halsen. Ingenting hjälper.

Jesus är övergiven. Mörkret har varat i tre timmar, det känns som en evighet. Varje andetag känns som en evighet. Han ropar. Inget hjälper. Han är ensam.

Hur kan det vara så att Jesus hänger övergiven på korset? Hur kan det gå ihop med att Jesus är Gud och människa och för alltid förenad i den gudomliga treenighetens gemenskap? Det är en av de stora teologiska gåtorna. Och vi vill ju så gärna kunna lösa den här gåtan. Vi frestas att försöka skydda Jesus från detta avgrundsdjupa rop och totala övergivenhet. Men hur vi än gör, gör vi våld på vem Jesus är och hurdan Gud är. För det som nu sker omintetgör våra försök att förstå Gud i mänskliga termer.

Jesu bär världens synd på korset. Jesus är Guds offer och kärlekens tecken på en och samma gång. När han ropar ut ”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig” är det som vår representant och i vårt ställe det ropet hörs. Han ropar som så många genom årtusenden gjort i orden från den 22a psalmen i Psaltaren. Det är våra rop han ropar. Det är vår nöd han bär. Det är vår övergivenhet han tar på sig. Det är den bortvändhet från Gud som är syndens verklighet han bär. Det finns inget mörker så stort, djupt och skrämmande att inte Jesus redan varit där. Det finns ingen plats så fruktansvärd och befriad från all mänsklighet att inte Jesus redan varit där.

Paulus beskriver det som sker i ett par bevingade rader i 2 Kor 5:21.

Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. (2 Korinthierbrevet 5:21, 1917)

Jesu rop på korset berättar för oss att ”han har tagit vår plats, blivit den övergivenhet som vår synd skapat, så att vi kan leva säkra på att världen blivit försonad genom detta kors” (Stanley Hauerwas, Matthew, s. 241). Och så fortsätter Hauerwas:

Försonade, det visar att varje utsaga om korset som föreslår att Gud måste på något sätt tillfredsställa en abstrakt teori om rättvisa genom att offra sin Son i vårt ställe helt klart är felaktig. Ett sådant uttalande är verkligen fel. Faderns offrande av Sonen och Sonens villiga offer är Guds rättvisa. Och på samma sätt som det inte finns någon Gud som inte är Fader, Son och helige Ande, så finns det ingen gud som måste bli tillfredsställd så att vi blir räddade. Vi blir räddade därför att Gud vägrar låt oss gå förlorade.

Det är därför korset restes. Det är därför mörkret sänktes över Jesus. Det är därför han upplever att han är fullkomligt övergiven och skild från Fadern. Gud vägrar att låta någon av oss gå förlorad!

Du är förlåten, försonad. Du kan gå fri!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s