Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Omvändelsens innebörd

För några veckor sedan hade jag förmånen att lyssna till ett föredrag av Sigfrid Demingen där han talade om missionären och evangelisten E Stanley Jones. Vid flera tillfällen under föredraget stannade Deminger upp och ställde några frågor till sina åhörare. När han hade talat om Jones syn på omvändelsen frågade han oss ”Vilken innebörd ger ni omvändelsen? Vad är det vi erbjuder när vi kallar människor till omvändelse? Hur ser vi på omvändelsens följder?”

Vad är omvändelsens innebörd? Egentligen finns det ingen viktigare fråga när det gäller det kristna livet än just denna. Omvändelsen är ju också Jesu första budskap och är en del av vad det innebär att bli en lärjunge, en Jesu efterföljare.

Markus introducerar Jesu verksamhet i sitt evangelium med orden: ”När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Gallileen och förkunnade Guds budskap och sade: ’Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro budskapet.’”(Mark 1:14) Och är det någonstans vi ska börja söka efter omvändelsens innebörd så är det hos Jesus.

Jesus är omvändelsens centralfigur. Det är om honom det handlar. Stanley Jones menar att omvändelsen handlar om att överlämna det självupptagna jaget till Jesus. Det finns en underbar befrielse i det. För jagets självupptagenhet blir till slut ett fängelse ur vilket man behöver hjälp för att komma ut. Och när Jesus kallar lärjungar till efterföljelse så är det också en kallelse till en omvändelsens vandring där det självupptagna gradvis vänds till det Kristuscentrerade. Detta är en process mot en djup förändring i en människas liv. Omvändelsen är både det avgörande beslutet och den process som leder oss mot den förändringen. Det är i den processen som fångenskapen bryts.

Göran Skytte berättar i sin bok Omvänd att människor ibland frågar honom om han är frälst och att han gärna skulle vilja besvara frågan med ett ja, men gör inte det. ”Istället”, säger han, ”brukar jag svara att jag är omvänd. Omvänd är ett fint ord. Det är motsatsen till bortvänd. Och det är mycket finare att vara omvänd än att vara bortvänd. Inte socialt finare, men finare ur aspekten livskvalitet. I alla fall för mig (p. 193).” Ibland blir ordet frälst väldigt statiskt, något man blivit, är och kommer att vara. Det är färdigt. Omvändelsen är en process som hela tiden fortgår och som är en del av det kristna livets innersta kärna.

När Jesus träder fram gör han det med ett budskap om Guds rike och att detta rike nu är nära var och en. För i och genom honom har Guds rike och Guds nya världsordning kommit och blivit verklighet. Och precis som det är med Jesus så måste vi ta ställning till hans inbjudan att bli en del av Guds rike. Omvändelse är att byta hemort för vårt liv och det som livet bygger på. Det innebär en ny identitet och ett helt nytt sätt att leva. Mitt i den värld som vi lever och som ser ut precis som den brukar och fungerar som den brukar lever vi nu på ett nytt sätt. Vi har vänt om, vi har vänt hem, vi har vänt oss till ett annat rike, med andra lagar och andra mål än de som regerar den här världen. Och det är genom att bejaka Jesu inbjudan till efterföljelse och lämna en hel del saker bakom oss som vi kan gå in i det nya livet i Guds rike. Omvändelsen till Guds rike måste få konsekvenser i hur en människa lever, vilka val hon gör och vad som påverkar hennes värderingar.

När vi kallar människor till omvändelse så gör vi det med en övertygelse om att Guds nåd och Ande verkar i alla människors liv för att söka det förlorade och föra det tillbaka in i gemenskap med Gud. Omvändelsen hör ihop med evangelium, det glada budskapet om Guds kärlek och Guds handlande med oss genom Jesus Kristus. Goda nyheter skapar tro och förväntan. När Jesus träder fram och predikar Guds budskap om riket, befrielsen, nytt hopp och en ny framtid så fungerar omvändelsen som själva beviset på att en människa tagit emot hans ord och satt tro till dess inneboende kraft att bli verklighet.

Jag har skrivit om omvändelsen som både något som sker genom viktiga personliga beslut att lita på och tro på evangeliets erbjudande och om en process som ständigt måste vara pågående i en kristen människas liv. Det är som om vi glömmer och behöver påminnas om vilken riktning som leder oss hem. Jag kommer fortfarande ihåg hur den gamle pastorn, Folke Johansson i Mönsterås, en gång predikade om hur det växte sten i hans potatisåker. År efter år behövde stenen rensas bort för att potatisen skulle växa. Omvändelsen som process handlar om samma sak. Vi är ständigt kristna i blivande. Och vårt mål är att steg för steg förvandlas till att bli allt mer lika Kristus. När vi kallar människor till omvändelse så är det det yttersta målet.

 

 

Annonser


4 kommentarer

Omvändelse

Klockan närmar sig 12 och gudstjänsten håller på att gå mot sitt slut. I en av bänkarna sitter en ung man och bredvid honom en dam som han är inneboende hos. Hon har bjudit med honom till kyrkan och den här dagen har hon en märklig bön. Om pastorn lämnar den upphöjda predikstolen för att gå ner innanför altarrunden i avslutningen och där inbjuda till avgörelse och förbön så ska hon fråga Lars om de inte ska gå fram dit tillsammans. Så sker det märkliga att pastorn gör precis som kvinnan ber om (och det var den enda gången under hans tid i församlingen som han gjorde så) och fram längs gången går den unge man som skulle komma att bli min far för att lämna sig åt Gud.

Den dagen, den 27 september 1953, brukade min far ofta referera till som sin andliga födelsedag. Det som skedde den dagen innebar en omvändelse som var tydlig och radikal och som påverkade resten av hans liv. På vägen till kyrkan rökte han sin sista cigarett. Det som skedde därinne den söndagen befriade honom från röksuget. Många år senare när vi renoverade kyrkan hittade jag ett tillknycklat cigarettpaket inkastat genom en av gluggarna i grunden. Och jag tänkte att kanske var det far som kastat in det på vägen in i kyrkan den där söndagen strax innan sin omvändelse.

Även om berättelsen om det som skedde en gång i Kumla Metodistkyrka är gammal så bär den med sig drag som för de allra flesta kännetecknar vad omvändelsen handlar om. Det är en människa som kommer till tro på Jesus Kristus, det är ett offentligt skeende som respons på förkunnelsen av Guds ord, det finns ett tydligt före och efter, det har verkliga konsekvenser i liv och livsinriktning. Omvändelsen är den avgörande punkten, det centrum runt vilket det nya livet som kristen orienterar sig.

Men allt för sällan nu för tiden vågar vi tala om vikten av omvändelse. Hur kommer det sig? Eller är det så att det är fokuseringen vid det personliga och momentana i omvändelsen som har tonats ner och allt fler idag ser omvändelsen som både en process fram till ett ställningstagande för Kristus och som något som sedan också fortsätter; att vi ständigt behöver vända om och vända oss mot Gud.

Den bibliska innebörden av omvändelse bygger huvudsakligen på tre olika ord eller begrepp. Ett från Gamla Testamentet (GT) och två från det nya (NT). All tre har med sig i sin innebörd detta med att vända om, men med lite olika betoning. Från GT hämtar vi ordet shubh som helt enkelt betyder att återvända eller vända hem. Det förekommer över ett tusen gånger. Det är ett ord som får sin mening från den förbundsgemenskap som Gud har med sitt folk och när folket går vilse, när folket vänder Gud ryggen kallar Gud de sina till omvändelse, till att återvända hem in i den gemenskap som de är skapade att ha med honom.

I NT motsvaras shubh av epistrephein och metanoein. Och om det skulle vara någon gradskillnad mellan dessa ords betydelse så talar det första oftare om riktningsförändring och det senare om  sinnesförändring. När så Jesus träder fram i början av sin offentliga verksamhet och förkunnar att Gudsriket är nära och kallar till omvändelse (metanoein) vad menar han då? Är det en sinnesförändring, en förändring av livsinriktningen eller är det så att han kallar människor att återvända till den Gud som genom sin nåd och kärlek söker och drar dem till sig? Och när jag så tänker på de berättelser som Jesus berättar finns det kanske ingen som bättre beskriver vad omvändelse innebär än den om den förlorade sonen. I den berättelsen finner vi också vart och ett av de tre uttrycken för omvändelsen tydligt beskrivna.

När jag så funderar vidare över fars omvändelse så blir det allt tydligare att den inte bara var något som skedde sådär plötsligt. Där fanns också en bakgrund med bedjande morföräldrar och söndagsskolan i Ljungby Missionskyrka och många andra erfarenheter. Hans omvändelse handlade om livsförändring, riktningsförändring, men framför allt om att återvända hem till en kärleksfull och älskade Gud full av nåd. En Gud som förvandlar människors liv.

(Den här artiken publiceras också i veckans nummer av Hemmets Vän.)