Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg


Lämna en kommentar

Söka fast grund

Under juli skriver jag reflektioner över kommande söndags text i Ölandsbladet. Här följer tankarna inför kommande söndag – 8 sönd e Tref.

Finns Gud? Ja. Nej. Kanske.

Om Gud finns, vad skulle du vilja fråga honom om då?

Det här är frågeställningar som det samtalas om i Alphakursen. Alpha är en grundkurs i kristen tro som många kyrkor i vårt land erbjuder. En Alphakurs pågår i 10 veckor. Varje kurskväll äter man tillsammans, lyssnar på ett föredrag, samtalar och så avslutas hela kursen med en fest. På en sådan fest för några år sedan berättade en kvinna i 60-årsåldern om vad som hade hänt i hennes liv under Alphakursen.

Hon hade fått ett litet radband av sin dotter, en Frälsarkrans. (En Frälsarkrans består av ett antal pärlor som vill påminna oss om olika saker i vår relation till Gud. När man navänder Frälsarkransen börjar och slutar man alltid med den gyllene Gudspärlan.) En dag var hon barnvakt till sitt lilla barnbarn. Barnet fick tag i radbandet och du förstår säkert vad som hände. Tråden brast och pärlorna rullade ut över golvet. Hon letade reda på dem och försökte att sätta ihop sin Frälsarkrans igen. Men det gick inte. En pärla fattades. Den viktigaste. Utan den blev det ingen Frälsarkrans. Hon kunde inte hitta Gudspärlan. Den var borta. Så var det också i hennes liv, berättade hon. Men under Alphakursen den hösten hade något hänt. Hon hade funnit Gudspärlan. Livet började att gå ihop för henne och bli mera helt. Hon hade hittat tillbaka till sin tro på Gud.

I den kommande söndagens evangelietext talar Jesus om vad vi bygger våra liv på. Den som lyssnar till mina ord, säger han, är som en man som bygger sitt hus på berggrunden. När sedan livets stormar och svårigheter kommer finns det fast grund att stå på. Huset står kvar.

Att hitta den grunden för sitt liv och att hitta Gudspärlan är så oerhört viktigt. Du kan bygga upp ett gott liv. Du kan tycka att allt är perfekt. Men när det kommer till kritan, utan en fast grund riskerar allt du byggt upp att falla.

Men var hittar man grunden? Var finner man den Gudspärla som fogar samman livet och gör det helt? Den grunden finns hos Jesus. Den grunden finns i att söka sig nära honom och lyssna till hans ord, men också i att öppna sitt liv för honom. Bara han kan lägga den grund som du behöver. Han är vägen till att finna Gudspärlan – den relation som innesluter dig i tryggheten och kärleken hos Gud.

Under hösten kommer många kyrkor utöver vårt land att erbjuda en Alphakurs. Det gör vi också i församlingen Brofästet i Färjestaden, där jag finns med. Om du längtar efter att hitta fast grund för ditt liv, om du längtar efter att hitta den Gudsrelation som gör dit liv mera helt, eller om du bara är nyfiken på frågorna jag började med att ställa är du välkommen att söka dig till en sådan kurs.

Så önskar jag dig en fortsatt skön Ölandssommar. Gud välsigne dig!

PS Kvinnan hittade till slut sin pärla längst in under soffan! DS

Annonser


Lämna en kommentar

På bergets topp ser vi längre

Under juli månad skriver jag reflektioner inför den kommande söndagen i Ölandsbladet. Här följer tankarna inför Kristi förklarings dag.

Den 4 april 1968 mördades Martin Luther King utanför ett hotell i Memphis, Tennessee. Kvällen innan höll han sitt sista tal. Ett tal fyllt av mod och tillförsikt. I have been to the mountain top (jag har varit på bergets topp), säger han. Därför är han inte längre rädd. Därför får han mod att gå vidare trots hoten. Därför vet han att den kamp han och hans åhörare utkämpar kommer att segra. Men vad hade han sett på bergets topp? Han hade fått se in i det förlovade landet – den framtid som man drömde om. Men framför allt hade han fått se ”the glory of the coming of the Lord” (Herrens tillkommelses härlighet).

På Kristi förklarings dag följer vi med Jesus och tre av hans lärjungar upp på förklaringsberget för att få se något som vi annars inte har möjlighet att se. Så är det ju med att bestiga ett berg eller en höjd. Och det är kanske just det som gör detta så fascinerande. På bergets topp ser man längre och ser man mer. Det var Martin Luther Kings hemlighet. Det kan också bli din och min hemlighet.

Jesus tog sina lärjungar till förklaringsbergets topp för att de skulle få se längre och se något som hade med framtiden att göra. Inför deras ögon förvandlades han. Och så kommer Mose och Elia på besök. Personer från det gamla förbundets tid som förknippas med bergstoppserfarenheter. Mose möter Gud och får lagens tavlor på ett berg. Elia besegrar Guds fiender på ett berg. Lärjungarna vill gärna fortsätta den här spännande erfarenheten. Men när de lyfter upp sina ögon ser de bara Jesus. Men de ser inte längre samme Jesus som förut. De har med sig erfarenheten av att fått uppleva en glimt av framtidens, härlighetens, uppståndelsens och alla Guds löftens uppfyllelses Jesus. Det var samme Jesus som Martin Luther King hade mött på vägen till Memphis. Det är samme Jesus som du och jag får möta idag.

Ibland tar man den här berättelsen som intäkt för att nedvärdera de andliga erfarenheterna. Det är ju ändå ner på marken igen som verkligheten finns. Och visst är det så. Men vi behöver tillfällen i våra liv då vi gör bergsupplevelser. Det är tillfällen då vi ser och anar något vi annars med förnuft och logik och vetenskaplig metod inte kan erfara. Uppenbarelsen av vem Jesus är är inget som en människa kan tillägna sig bara genom att läsa Bibeln eller böcker eller att gå i gudstjänst. Det är något som bara Gud själv kan ge till dig och mig genom sin helige Ande. Det är därför som vi ber om Andens närvaro när vi ska fira nattvard eller inbjuder Guds ande att komma när vi firar gudstjänst.

Mitt i den öländska sommaren finns det förklaringsberg att besöka. Det kan vara en medeltida stenkyrka eller ett enkelt tältmöte. Det kan vara i gemenskap med vänner eller ensam med Gud i solnedgången. Det viktiga är att du låter ditt inre få se längre än förut så att du kan säga med Martin Luther King att du varit på bergets topp och fått se Guds härlighet.


Lämna en kommentar

Att nå sin gudagivna potential

Under juli månad skriver jag inför den kommande söndagen i Ölandsbladet. Här följer reflektionen över texten för den 6 söndagen e tref med temat Efterföljelse.

Söndagskvällen den 11 juli när den Sydafrikanska vinterkvällen övergått till natt höjde Spanien VM-pokalen på Soccer City Stadium i Johannesburg. Ett historiskt fotbolls-VM är över – det första på afrikansk mark – och segrarna har nått det mål de offrat allt för att uppnå.

Men för att komma till den punkten där man höjer VM-pokalen, eller uppnår sina drömmars mål, eller blir det man längtat efter att bli krävs det något av en. Det finns en lag i vår tillvaro som vi oftast vill undvika men som är oundviklig. För att uppnå något större, att gå in i något nytt, att nå sin potential måsta en människa ge upp det hon just för tillfället har uppnått och krampaktigt håller fast vid. John C Maxwell kallar denna lag i en av sina ledarskapsböcker för offrandet lag. ”In order to get up, you have to give up.” För att komma dit jag är idag finns det saker som jag höll fast vid som jag behövde lämna: huset, arbetet, det man byggt upp, familj. Det krävdes en stor utmaning för att våga det steget.

Paulus skriver om att lämna bakom sig allt han uppnått i livet i Filipperbrevet när han glömmer det som ligger bakom honom för att stäcka sig mot det som ligger framför och ”löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus” (Fil 3:13.14). Det finns ett pris viktigare och värdefullare än allt vi kan uppnå! Det är det pris som kommer oss till godo när vi gjort allt vi kan för att göra det Gud kallat oss till – nå vår Gudagivna potential – det vi är skapade att vara. Jesus talar om detta i dagens evangelietext. ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv” (Matt 16:24-26).

Att följa Jesus har sitt pris. Det kostar mig något eftersom efterföljelsen innehåller något värdefullt. Efterföljelse innebär att bli den Gud har skapat dig till att vara. I efterföljelsen får du växa och mogna som människa. Men för att göra det måste du offra det du uppnått för att kunna gå vidare mot det som ligger framför dig. Här är Jesus förebild och läromästare. Och han är det på två sätt: Som människa är han den som levt sitt liv till 100% utifrån det som var hans uppgift, hans liv, hans bestämmelse. Som Gud är han den som ständigt ger mig kraft att lämna det gamla bakom mig och sträcka mig mot det han har i beredskap åt mig. Och det gäller mitt liv här och nu men också det som en dag väntar.

Att ta korset innebär att avsäga sig möjligheten att förverkliga sig själv utifrån det jag själv kan åstadkomma och istället ta emot livet som en gåva från Gud. Korset utmanar min stolthet – mitt ego! För att ta nästa steg med Jesus behöver jag lägga ner mina ambitioner och söka Guds väg för livet. Och det är något vi behöver göra varje dag (det läser vi i en parallelltext). Det är bara så som vi kan finna det verkliga livet. Korset vittnar om hur Jesus offrat allt, gett sitt liv för oss, för att vår värld ska bli det den är skapad att vara. Där finns också efterföljelsens mål. Det är värt allt och övergår allt – även att vinna VM i fotboll.


Lämna en kommentar

Vad är uppgiften?

Under juli månad skriver jag inför den kommande söndagen i Ölandsbladet. Här följer Apostladagens reflektion:

Såhär mitt i sommaren verkar det finnas en fråga som i stort sätt ingår i alla samtal som man har med folk. ”Har du semester än?” Semester! Vilket härligt ord det är. Det andas frihet, rekreation, förhoppningar och möjligheter. Semester. Det är också för många förknippat med Öland, med havet, stranden, vandringarna över alvaret, de öppna vidderna, det speciella ljuset och tacksamheten över allt det goda som livet ger.

Och nu i inledningen av semesterperioden möter oss en annan viktig fråga i Apostladagens texter. Det är frågan om vår uppgift. För oavsett om vi har semester eller ej, arbete eller ej, behöver vi en uppgift – en livsuppgift. Det är den som söndagens texter handlar om. Det talas om att vara både kallad och sänd och att vara nyfiken och öppen för att upptäcka det som ligger djupare och är större än det som tillhör den där vardagliga lunken.

I en av texterna (Mark 3:13-19) berättas det om hur Jesus kallar till sig tolv personer som han ger speciella uppdrag. Och så följer namnen på dessa tolv. Vi brukar kalla dem lärjungarna eller apostlarna. De som på samma gång är Jesu efterföljare och utsända. Namnen är viktiga. De säger oss att uppdraget som Jesus ger är personligt. Så är det också för oss. För jag tror inte att de tolv första namngivna är en exklusiv skara. De är istället de första i en lång rad av människor som uppfattat kallelsen att följa Jesus och tillsammans med honom upptäcka sin livsuppgift.

Det började med Simon Petrus, Jakob och Johannes och det fortsätter med Anna, Karin, Jonas, Mattias, Ahmed, Maija osv. Du är känd vid namn av himmelens Gud. Du är kallad vid namn av himmelens Gud. Du är älskad och utvald och det finns en plats och en uppgift för dig i Guds stora skapelse.

Vad är uppgiften? Är den tung? Har jag tid? Den uppgift som Gud har för dig och mig tar all tid i anspråk och ändå ingen tid alls. Den har med livet att göra och dess mål och innehåll. Den handlar om att vara del i återupprättandet av den värld vi lever i. Det var därför Jesus kom till den här världen. Frälsning betyder att hela och återupprätta. Frälsning har med hela skapelsen och hela livet att göra. Kallelsen, uppgiften, finns där du och jag är. Med våra liv får vi vara med och göra den här världen bättre och skönare, helare och rättvisare, tryggare och innerligare.

Vår livsmening ligger inte i arbete eller semester utan i att få vara med och betyda något och göra något som är större än oss själva och som räcker längre än våra egna mänskliga begränsningar. Jesus kallar människor – dig och mig – idag att följa honom och att vara sända av honom med den uppgift som passar var och en av oss.

Du passar in i själva skapelsen                                                                                                                                                     det finns en uppgift just för dig.                                                                                                                                                Men du är fri att göra vad du vill med den                                                                                                                           säga ja eler nej.

Du vet väl om att du är värdefull                                                                                                                                                  att du ät viktig här och nu                                                                                                                                                               att du är älskad för din egen skull                                                                                                                                               för ingen annan är som du.