Präglad på Jesus

Ännu en Wordpress.com blogg

Det liv som spränger alla ramar

Lämna en kommentar

Matteus kapitel 9 hittar du här (Bibel 2000, Folkbibeln, NIV)

Ett tydligt mönster börjar växa fram i Matteus berättelse om Jesus. Vi ser det i bergspredikan och vi ser det i det sätt som Jesus möter och bemöter de människor som kommer till honom. Jesus spränger de gängse ramarna. Ständigt utmanar han hur man borde vara, tänka eller reagera i  de sammanhang som evangeliet berättar om. En spetälsk som inte fick beröras – Jesus vidrör honom – och den spetälske blir frisk. En romersk officer prisas för sin tro. Människor som erbjuder sig att följa honom visas bort. De fysiska elementen som ingen kan rå på. Jesus tystar dem. Och så fortsätte det in i det nionde kapitlet också.

En man blir buren av fyra av sina vänner till Jesus. Och det är tydligt att det de först tänker på är att kanske kunde Jesus bota den lame. Men Jesus överraskar både de fyra som bar, mannen som blev buren och resten runt omkring med att göra något helt annat. Han säger: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” (v. 2) Och genast hajade man till. Fariséerna tänkte att Jesus hädade, informerar Matteus oss. Andra undrade nog helt enkelt hur Jesus kunde förlåta synder. Det kunde ju bara Gud. Att tänka nästa tanke, var kanske för mycket. Det var långt utanfor ramarna. Jesus kunde förlåta synder om det förhöll sig så att han var Gud… Och så frågar Jesus dem som var samlade runt omkring den lame mannen. ”Vilket tror ni är lättast att göra, att förlåta synder eller att resa upp en lam?” Det är ju klart att rent logsikt borde det ju vara att förlåta synder, för ingen kan ju liksom kolla att det har skett. Men Jesu poäng är att det enda sätt som människor kan förstå att Jesus är den han är och att han har den auktoriteten att förlåta människor deras synder ligger i det som nu kommer att ske. ”Stig upp, tag din bår och gå hem.” (v. 7) Och mannen gjorde som Jesus sa. Ramarna sprängdes. Både de mänskliga, som sa vad som var möjligt rent fysiskt att göra, men också de andliga ramarna och begränsningarna i den människans liv. Fri från sin synd. Fri från sin förlamning. Därför att han hade mött honom om vilken Matteus redan citerat från Jesaja 53.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade. (v. 4-5)

När Jesus så fortsatte vägen vidare mötte han Matteus, tullindrivaren som blev evangeliets författare, sittande utanför tullhuset. Jesus låter kallelsens ord också möta Matteus: ”Följ mig.” (v. 9) Och Matteus reste sig upp och lämnade tullhuset bakom sig och följde Jesus, eller rättare sagt, Jesus följde med Matteus. För samma kväll var det fest hemma hos Matteus och Jesus och hans lärjungar var där och en hel del andra var också där. Andra tullindrivare, människor i samhällets marginaler, människor med tvivelaktigt rykte och/eller uppförande – de som kallades för syndare. Såna fick man inte umgås med. Deras orena liv kunde smitta av sig och befläcka den som ville ha sin relation med Gud OK. (Det är ett märkligt sätt att tänka egentligen. För om det liv som levs i gemenskap med Gud inte är starkare än det som kan smutsa ned, vad är det då för liv.) Det är tydligt att Jesus levde efter det tankesättet att det Gudsrikesliv som han hade och som han förmedlade var så starkt att det tog bort orenhet och förvandlade människor och gjorde dem fria.

För att förtydliga kraften i det liv som Jesus förmedlar och som han kallar sina efterföljare in i använder Jesus två alldagliga bilder. (De kommer som svar på en typisk inanför ramarna fråga om varför man inte gör si eller si i sin religiösa trosutövning.) Man sätter inte en lapp av nytt tyg på ett gammalt och tvättat. För när det sedan tvättas och den nya lappen krymper hotar det förstöra det gamla tyget. Man häller inte heller nytt vin i en gammal vinsäck. För när vinet gäser kan inte säcken utvidga sig med vinet. Det nya tyget, det nya vinet spränger de gamla tingen. Det nya livet måste få utrymme att växa, leva utvecklas och får inte begränsas av det gamla. För som med både klädesplagget och vinsäcken kan begränsningarna och de gamla ramarna för hur Gud är och hur Gud handlar och för hur livet i Guds rike ska levas hota att förstöra både livets innehåll och de yttre ramar som finns. Nej, säger Jesus, det nya vinet behöver nya vinsäckar. Det är då som allt kan utvecklas och mogna som det ska. Så är det också med livet i Guds rike. Och vad Jesus gör när han undervisar om Guds rike är att hjälpa oss att hitta de nya vinsäckar som passar till det nya liv som han erbjuder oss i att föja honom.

Vi fortsätter att fundera på resten av kapitel 9 i morgon. Då är det påskdag och Jesus själv visar i sin uppståndelse på det liv som spränger alla ramar, även de som döden försöker sätta upp! Glad påsk!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s